- Naturligtvis skulle jag använda inhemsk råvara. Om det fanns. Det säger hantverkaren Ingegerd Niemi. LF besökte henne i verkstaden i Kungsböle i Strömfors för att resonera kring finländsk fårfarmning och finska fårets framtid.

Ingegerd och maken Raimo började med fårnäring år 1992. Det var då som får ersatte korna på gården. De satsade på att avla fram fina får och på att utveckla produkter av allt som fåren gav: kött, ull och skinn. Som fårfarmare fortsatte paret ända till 2005. Då lade gården av med fåren helt och hållet. Ingegerd fortsatte ändå som hantverkare och specialiserade sig på fårskinnsprodukter. Den råvara hon använder är utländsk. Av förekommen anledning.

- När jag började var tre procent av skinnen och fem procent av garnen inhemska. Andelen har inte ökat, snarare minskat, säger Ingegerd. Hon skulle gärna använda inhemska råvaror i produkter där det är möjligt, men... På det hela taget ser Ingegerd dystert på finska fårets framtida möjligheter. Utan drastiska åtgärder kommer rasen inte att överleva. Avgörande för dess fortbestånd är att fåret är behövligt. Fårhållningen måste helt enkelt ge fårfarmaren ekonomisk utdelning. Annars har ingen lust att satsa. Och ekonomisk utdelning får farmaren bara om fåren håller god kvalitet och det finns avsättning för produkterna. För att nå dit behövs det en planlagd och långsiktig avel. Genpoolen måste breddas och man måste få fram djur av god kvalitet på bred front.