|
|
28.9.2007 / Landsbygdens Folk
Ovissa följder för Finlands betodling
EU:s jordbruksministrar enades på onsdagen formellt om en ny reform av EU:s sockerreform. Genom nyordningen vill EU komma åt sockerproducenternas ovilja att dra ned sin produktion. Men Finland kan hamna i kläm då reformen börjar bita.
De så kallade omstruktureringsfonderna skulle locka industrin att frivilligt avstå från kvoter för att få marknaden i balans. Fonderna blev en flopp. Trots kommissionens vädjanden och uppmaningar och 6,4 miljarder euro i omstruktureringsfonden som lockbete, har industrin endast avstått från produktionsrätter för 1,8 miljoner ton.
För att få ned den resterande mängden ska EU utöva mer tryck på industrin. Med ett system som består av både piska och morot vill man locka och tvinga de ovilliga producenterna att dra ned sin produktion.
EU försöker också locka betodlarna att avstå från sin produktion genom en premie på 237,50 euro per ton. Än så länge har medlemsländerna fått besluta om fördelningen mellan industrin och odlarna. Nu ska industrin få 90 procent av stödet.
Om morötterna inte räcker, hotar kommissionen med en jämn nedskärning av alla kvoter år 2010 utan kompensation. Nedskärningen ska emellertid inte göras linjärt, utan med en viss hänsyn till de länder som redan har minskat sin produktion.
Förslaget avvisades i rådet av Danmark, Tjeckien, Slovakien, Polen och Finland. Finland anser i princip att reformens målsättningar är riktiga, men förslaget kan i värsta fall innebära att Finlands enda återstående sockerfabrik måste läggas ned.
Finland betecknar förslaget som orättvist, eftersom den finländska sockerkvoten frivilligt sänktes med 38 procent i samband med nedläggningen av sockerfabriken i Salo. Den finländska delegationen ansåg att Finland därmed har fullföljt sin plikt för EU:s målsättningar.
Jordbruksminister Sirkka-Liisa Anttila oroar sig nu över att fler jordbrukare ska avstå från betodlingen på frivillig väg. Detta skulle utgöra en risk för den enda kvarvarande sockerfabriken i Säkylä.
Enligt minister Anttila är det förståeligt om enskilda betodlare överväger att sluta med sockerbetsodlingen mot bakgrunden av dagens spannmålspriser. Hon tror ändå att det finns förutsättningar att upprätthålla sockerbetsodlingen i Finland. För att förbättra lönsamheten inom betodlingen är hon beredd att höja det nationella hektarstödet till det maximala beloppet, 350 euro per hektar.
I samband med sockerreformen beviljades Finland rätten att betala ett nationellt stöd för att trygga råvaran för Sucros fabrik i Säkylä. Om tillgången på råvara minskar till en kritisk nivå, skulle fabriken bli olönsam. Stödet har hittills inte betalats till sitt fulla belopp.
Sirkka-Liisa Anttila betonar emellertid att fabrikens framtid avgörs av ägaren. Danisco kan välja att lägga ner produktionen och få 90 procent av omstruktureringsstödet. Hos Danisco hade man vid LF:s pressläggning ännu inte yttrat sig offentligt om den nya situationen.
|
|
