|
|
18.5.2007 / Landsbygdens Folk
Beredskapen för stormskador byggs nu upp i ilfart i hela landet
Skogsskadorna efter hårda stormar ska minimeras, och därför ska nu alla skogscentraler få egna beredskapsplaner. Tanken är att skapa ett nätverk av fackmän som kallas ut för att röja när stormen har farit illa fram med skogen.
Skogscentralerna i Sydösterbotten och Tavast-Nyland har gjort upp varsin beredskapsplan och utgående från det här pilotarbetet ska nu skogsbrukets utvecklingscentral Tapio göra en riksomfattande plan. Den planen står sedan modell när återstående skogscentraler gör sina planer.
Meningen är att beredskapen ska vara uppbyggd före utgången av det här året. Målet är att insatsstyrkorna ska ge skogsägarna handräckning och den vägen minimera de ekonomiska bakslag en förödelse kan åstadkomma. Inte minst försöker man med snabbinsatserna förhindra svamp- och insektskador från att sprida sig.
I praktiken kommer insatsstyrkan att fungera så här: Om skadorna är så omfattande att de orsakar direkt fara för människor och strömmen är av, leds räddningsarbetet av områdets räddningsverk. Verket larmar de sakkunniga de behöver bland andra berörda elbolag. Elbolaget ansvarar för och leder arbetena med att avlägsna träd från ellinjerna.
Skogscentralerna har egna beredskapschefer som leder skogsfackmännens insatser. Meningen är att bygga upp en ring av kunniga skogsarbetare som alarmeras för bland annat just röjningen längs ellinjerna.
Oklar är frågan om handräckningen ska vara frivillig eller om de som är med i alarmstyrkan kan räkna med att bli utkommenderade. Biträdande avdelningschefen Pentti Lähteenoja på jord- och skogsbruksministeriet låter förstå att åtminstone han personligen är på frivilliglinjen. Hur det blir med ersättningsfrågan återstår också att se.
Begränsar sig skadorna till enkom skogen leds handräckningen av skogscentralen. Virket ska ut ur skogen fort, eftersom kvalitetsförsämringen sker otroligt snabbt.
Handräckningen tar i princip slut först när virket är vid uppköparens port. Är det inte möjligt bygger man upp en mellanlagring.
Handräckningen betyder ändå inte att skogsägarna kan sitta med armarna i kors, medan andra städar upp efter förödelsen. Det slutliga ansvaret för den egna skogen faller alltid på skogsägaren, både vad gäller röjning och åtgärder för att förhindra att svamp- och insektskador sprids.
|
|
