|
|
5.1.2007 / Landsbygdens Folk
Arbetsgrupp vill överföra rätten till döda viltkroppar på jakträttsinnehavaren
En arbetsgrupp som tillsatts av jord- och skogsbruksministeriet föreslår att innehavaren av jakträtten på ett område hädanefter ska ha rätt till kropparna av döda vilda djur på området.
I fall innehavaren inte kan påträffas eller inte vill ha djurkroppen och risken för att kroppen ska bli fördärvad är överhängande ska rätten kunna överföras till jaktvårdsföreningen.
Omhändertagande av kroppen från ett fridlyst djur borde i alla fall anmälas till polisen. Enligt den nuvarande lagstiftningen tillhör ett dött djur staten under fredningstiden, under andra tider innehavaren av jakträtten.
Enligt förslaget skulle också ansvaret för betydande miljöbelastning av döda djur i första hand vila på innehavaren av jakträtten. I fall innehavaren inte kan nås inom rimlig tid eller inte har möjlighet att vidta åtgärder skulle ansvaret överföras på jaktvårdsföreningen.
Om det uppstår höga kostnader i samband med omhändertagandet kunde man överväga statsbidrag ur medlen från jaktvårdsavgifterna.
Enligt arbetsgruppen borde dessutom reglerna kring skadade eller på annat sätt utsatta djur ses över. När exempelvis en älg skadas i samband med en trafikolycka och man måste leta upp den kunde polisen ge lov att avvika från reglerna kring jakträtt, metoder och redskap.
I dagens läge har polisen i praktiken gett sådana lov, men utan att det egentligen finns klara regler kring befogenheterna.
Arbetsgruppen vill vidare att det ska vara jaktvårdsdistrikten som ger ett nytt fällningslov, ifall det visat sig att ett hjortdjur som fällts med fällningslov är oätbart på grund av exempelvis skada eller sjukdom. I dagens läge är det polisen som ger ett sådant lov.
Avdelningschef Asko Niemi som representerat MTK i arbetsgruppen har anmält avvikande åsikt. Han anser att innehavaren av jakträtten bör ha rätt att omhänderta ett djur som inte är fridlyst och som hittas död på ett område som omfattas av hans eller hennes jakträtt.
I fall en lokal myndighet med rätt att besluta i frågan konstaterar att djurkroppen förorsakar betydande miljö eller hälsobelastning kan denna myndighetsperson vidta nödvändiga åtgärder för statens räkning.
Asko Niemi förutsätter vidare att ett eventuellt avvikande från gällande regler när det gäller att leta upp ett skadat djur inte får förorsaka olägenheter för exempelvis markägarna.
|
|
