Miljöministeriet
Miljöministeriets brev Dnr YM6/400/2006

UTLÅTANDE OM BAKGRUNDSUTREDNINGEN FÖR VATTENSKYDDETS MÅLPROGRAM 2015

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. har tagit del av Finlands miljöcentrals utkast till bakgrundsutredning för vattenskyddets målprogram 2015. Vi har bekantat oss med utredningen närmast till den delen som den berör lantbruket.

Som en allmän kommentar framhåller vi att beträffande jordbruket bör jordbrukets  miljöprogram vara det främsta instrumentet för branschens vattenskyddsåtgärderna. Tilläggskostnader för det redan nu trängda jordbruket inte kan accepteras. Dessutom vill påpeka  följande om utredningen:

Del II minskning av eutrofieringen

Jordbruket

I tabellen på sidan 11 under jordbrukets strukturomvandling och verkningar sägs att på vissa områden uppstår mera stallgödsel än vad gödslingsbehovet kräver och att belastningsrisken ökar om man inte börjar producera biogas av stallgödseln. Vi konstaterar att det även finns andra alternativ än produktion av biogas i detta sammanhang, vilket bör framgå ur texten. 

Beträffande det avsnitt som behandlar jordbruket (s. 19 ff.) kan man konstatera att en exakt beräkning av jordbrukets andel av fosfor- och kvävebelastningen är svår att göra såsom det även delvis framgår ur texten, då bland annat väderleksförhållandena starkt påverkar slutresultatet. Man kan förvänta sig att till exempel vinterregnen kommer att öka i framtiden, vilket ytterligare gör det svårare för den enskilda jordbrukaren att påverka avrinningen. Här kan man konstatera att vattenskyddsmyndigheterna har varit restriktiva beträffande grävningar och muddringar i vattendrag, vilket har lett till att översvämningarna har ökat. Det är viktigt att diken och andra vattenleder underhålls för att översvämningsrisken inte skall öka.

I utredningen presenteras sektorvis tre olika alternativ för åtgärder för att förbättra vattenskyddet. När det gäller jordbruket konstaterar SLC att alla andra alternativ än alternativ 1 som utgår från satsningar på ungefär nuvarande nivå är orealistiska och omöjliga att genomföra. Med dagens svaga lönsamhet klarar odlingen till exempel under inga omständigheter av en sänkning av gödslingen under det ekonomiska optimit (alternativ 2). De höga gödselpriserna och låga spannmålspriserna har redan lett till att det ekonomiska optimit har sjunkit märkbart. Därför finns det inte orsak till ytterligare begränsningar, som endast leder till avsaknad av förutsättningar för en (miljö-)effektiv odling och hyggliga skördar. Vi vill också framhålla att en god skörd för bort mera näringsämnen än vad som tillförts i jorden. Skenodling belastar miljön mera än ett välskött jordbruk som ger goda skördar.

SLC kräver att man utgår ifrån alternativ 1 då det nya målprogrammet bereds. Jordbrukets vattenskydd har förbättrats markant och vi är övertygade om att man med fortsatta satsningar på nuvarande nivå kommer att nå resultat. Åtgärder på nuvarande nivå är också

ekonomiskt och socialt hållbara, vilket inte åtgärder enligt alternativ 2 och 3 skulle vara.

Vi konstaterar också att utredningen är bristfällig vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av alternativ 2 och 3 för jordbrukets del. Därför kan man inte förespråka något annat alternativ än alternativ 1 då det är omöjligt att bilda sig en uppfattning om vilken den troligtvis ödesdigra effekten för Finlands jordbruk beträffande alternativ 2 och 3 skulle bli.

Skogsbruket

Även beträffande skogsbruket saknas en ordentlig analys av de ekonomiska effekterna som de olika alternativen (1-3) skulle medföra, men i texten om alternativ 2 på sidan 23 nämns till exempel att avstående av förnyelseavverkningar på skyddszoner skulle för en typisk skogsägare i södra Finland orsaka en förlust av nettointäkter på 44 procent. Sådana förluster att oacceptabla för skogsägarna. Vi förespråkar åtgärder i linje med alternativ 1 även för skogsbruket då detta ser ut att vara ett även ekonomiskt och socialt hållbart alternativ.

Del III minskning av belastning från skadliga ämnen

Del III berör jordbruket mest när det gäller förekomsten av bekämpningsmedelsrester. I avsnitt 2.3.2., alternativ 1 sidan 26 ff nämns att uppföljningen av förekomsten av bekämpningsmedelsrester i vattennaturen skulle öka och att man skall utreda möjligheten att finansiera detta med principen ”användaren betalar”. Dessutom föreslås ett anmälningsförfarande beträffande användningen av bekämpningsmedel. SLC kan inte acceptera att jordbruket skall behöva bekosta en intensifierad uppföljning, utan vi anser att sådana resurser skall tas från offentliga medel. Vad gäller anmälningsförfarandet konstaterar vi att de jordbrukare som är med i jordbrukets miljöprogram (i dag över 90 procent) redan för bok över de bekämpningsmedel som de använder. Vi anser att det inte finns behov av något ytterligare anmälningsförfarande utöver detta. Vi behov kan jordbrukaren redogöra för de medel som han har använt redan nu.

De åtgärder som föreslås i alternativ 2 och 3 kan vi inte acceptera, till exempel att det skulle bli förbjudet att använda alla bekämpningsmedel på alla grundvattenområden (klasserna I-III) såsom det föreslås i alternativ 3. När det gäller åtgärder beträffande sura sulfatjordar anser vi att de, till den del de berör jordbruksområden, bör finansieras via jordbrukets miljöprogram och att anslagen för programmet skall dimensioneras därefter.

Även i denna del saknar vi en närmare ekonomisk analys beträffande de olika alternativen. 

Del IV byggande och reglering i vattendrag samt i ståndsättande av vattendrag

Här konstaterar vi det är viktigt med underhåll av diken och andra vattenleder så att översvämningsriskerna minimeras. Detta har stor betydelse för näringsläckaget till vattendragen.

Del V skydd av grundvattnen

I kapitel 1.5., sidan 8 ff. om de risker som jord- och skogsbruket medför för grundvattnet konstateras att förhöjda nitrathalter påträffats i vattentag så att halten var över 25mg/l i 13 vattentag. Här saknar vi en redogörelse för hur många procent av alla vattentag som dessa 13 utgör. Dessutom bör det i texten framgå att gränsvärdet för dricksvatten av god kvalitet går vid en nitrathalt på 25mg/l medan det högsta tillåtna värdet är 50 mg/l. Vår starka uppfattning är att vi överlag har en god kvalitet på dricksvatten i Finland och att jord- och skogsbruket inte utgör något hot i det avseendet.

Vad gäller de olika alternativen 1-3 för jord och skogsbrukets del konstaterar vi att det inte kan accepteras att alla nyinvesteringar och kreatursgödselspridning på grundvattenområden förbjuds. Verksamhet som har pågått i decennier utan att grundvattnet har utsatts för förorening eller klar risk att förorenas bör kunna fortgå och likaså bör (ny) verksamhet som uppfyller miljötillståndskraven kunna bedrivas även på grundvattenområden, vid behov med iakttagande av särskild försiktighet. I många kommuner är andelen jordbruksmark på grundvattenområden tiotals procent och enskilda jordbrukare kan ha till och med hela eller nästan hela sin åkermark på grundvattenområde. Bland annat jordarter, mark- och terrängförhållanden bör beaktas när olika åtgärder på grundvattenområden övervägs. Ett kategoriskt förbud mot jordbruksverksamhet på grundvattenområden skulle göra stora delar av landsbygden till reservat. Vad gäller djurstallarna konstaterar vi att förutom den bästa tillgängliga tekniken bör också den ekonomiska tillämpbarheten beaktas.

I denna del saknas också en närmare evaluering av de ekonomiska och sociala effekterna.

Del VI skydd av vattennaturen och biodiversiteten

I kapitel 6 om hur man skall skydda olika typer av vattennatur nämns på flera ställen att man i samband med uppgörande av skötsel- och förvaltningsplaner på Natura-områden skall beakta vattenaturens skyddsbehov. Här påpekar vi att man i skötsel- och förvaltningsplanerna givetvis inte kan utvidga skyddet från vad som gäller i det egentliga Natura-beslutet. På sidan 22 under alternativ 2 talas om ”värdefulla vattenområden” som skall lämnas utanför byggande utan att det närmare preciseras vad som avses med detta begrepp och var det är definierat. 

Avslutning

SLC förutsätter att riktlinjerna för vattenskyddet för år 2015 blir realistiska och genomförbara och att även ekonomiska och sociala aspekter beaktas när riktlinjerna slås fast.

Det främsta instrumentet för lantbrukets vattenskyddsåtgärder är fortfarande miljöstödsprogrammet. Vi är övertygade om att en fortsättning av det nuvarande programmet ger resultat, men av olika orsaker syns dessa inte genast. Därför är vattenskyddsåtgärderna en satsning på mycket lång sikt.

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f.

Tage Ginström                                                                 Helena Ålgars

verksamhetsledare                                                           jurist