Utlåtande om skötselplan för storskarven

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. har tagit del av skötselplanen för storskarven. Skötselplanen har beretts av en arbetsgrupp som tillsattes av miljöministeriet den 29.3.2004. Arbetsgruppen hade i uppgift att bland annat utreda vilken och hur stor storskarvens inverkan kan vara på fiskbestånden och övrig havsnatur samt fisket. Arbetsgruppen skulle även utreda de situationer, samt hur och när man bör ingripa i storskarvsstammen och de medel som då man då kan använda sig av. De medlemmar av arbetsgruppen, som representerade Finlands yrkesfiskarförbund, MTK och SLC, har bifogat sin avvikande åsikt till skötselplanen.

SLC konstaterar att storskarvarnas antal har ökat snabbt under de senaste åren inom vårt verksamhetsområde, som omfattar Nyland, Åboland, Åland och Österbotten. Det var år 1996 som man första gången varseblev att storskarven häckar i Finland. Därefter har populationen ökat med ca 100 procent årligen. De kraftigt växande populationerna har redan förorsakat problem, som lokalt har varit betydande. Bl.a. i delar av Ekenäs skärgård utgör storskarven ett verkligt hot mot fisket och skärgårdsmiljön.

Erfarenheter från andra länder visar, att storskarven först breder ut sig i skärgården, sedan börjar häcka även på trädbevuxna områden för att, när stammen ytterligare ökar, också sprida sig till insjöområdena. Då storskarven erövrar häckningsplatser inverkar den samtidigt starkt på sin egen livsmiljö och orsakar olägenheter för områdets markanvändning och fisket.

Stammen av storskarv är redan synnerligen livskraftig och fortsätter att öka explosionsartat. Då storskarven saknar direkta naturliga fiender är det nu viktigt att genast aktivt vidta åtgärder för att förhindra en okontrollerad ökning och spridning av stammen och de skadeverkningar storskarven förorsakar. De fiskare, vatten- och markägare och eventuella andra berörda som trots allt råkar ut för skadeverkningar bör få ersättningar för de skador storskarven förorsakar.

SLC omfattar den avvikande åsikten som bifogats skötselplanen för storskarven, där man betonar behovet av omedelbara åtgärder för att lösa de lokala problem

som populationen förorsakar. Från Finlands sida bör man vara aktiv gentemot EU så att storskarven så fort som möjligt kan flyttas till en sådan bilaga till fågeldirektivet som möjliggör jakt. Här vill vi också framhålla, att det att EU:s regler tillåter jakt av någon fågelart inte hindrar att vi med nationella bestämmelser eventuellt fortfarande begränsar jakten, om det anses nödvändigt. Som vi ser det ger ett tillåtande av jakt på EU-nivå ett betydligt större nationellt spelrum att vid behov reglera stammen.

Med beaktande av de stora skador som en ökad storskarvspopulation medför är det motiverat att satsa mera på forskning i storskarvens beteende och miljöpåverkan. Aktuella forskningsområden är till exempel skarvens effekt på fiskebestånd och skärgårdsmiljön, häckningsbiologi och påverkan av miljögift på fåglarna. Brist på forskning får inte utgöra ett hinder för åtgärder för att förhindra storskarvens påtagliga skadeverkningar.

Avslutningsvis konstaterar vi att det är positivt att en skötselplan för storskarven har uppgjorts, där det ingår åtgärdsförslag för att minska på de lokala problemen som den här fågelarten förorsakar.

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f.                                                                

Tage Ginström                                           Helena Ålgars

verksamhetsledare                                     jurist              

Sänt till miljöministeriet 29.12.2005