EU:s marknadsordning för socker från år 1968 har överlevt alla agrarreformer. Regleringen med garantipriser och kvoter motiverades då med behovet att säkra befolkningens sockerförsörjning. Sockerordningen är ett komplicerat system av produktionskvoter där A-kvoter är avsedda för inrikes konsumtion och B-kvoter för export. Garantipriser, exportsubventioner och preferensregler för bestämda utvecklingsländer fulländar regelverket. Nästa sommar löper sockerordningen ut. En ny marknadsordning är nödvändig för att förhindra ett tomrum där marknadskrafterna får fritt spelrum. Spänningarna mellan priset på EU:s inre marknad och världsmarknaden måste jämnas ut. Därtill har världshandelsorganisationen WTO givit EU en frist till den 22 maj nästa år. Fristen är resultatet av ett klagomål som har lämnats in av Brasilien, Thailand och Australien. Länderna hävdar att EU:s subventioner förvränger konkurrensen på världsmarknaden.
WTO-utslaget innebär att EU efter den utsatta fristen inte får sälja sitt överskottssocker, C-socker, på världsmarknaden. EU producerar omkring 20 miljoner ton socker per år, cirka 13 procent av världsmarknaden. Omkring 17 miljoner ton är prisgaranterat kvotsocker. De resterande tre miljonerna är överskott som måste säljas på världsmarknaden. Från år 2009 har EU dessutom lovat att öppna sin marknad för cirka 2,2 miljoner ton rörsocker från de fattigaste utvecklingsländerna inom ramen för initiativet „allt utom vapen". Med hjälp av den planerade sockerreformen är det meningen av sänka EU-produktionen till cirka 12 miljoner ton.