|
|
16.9.2005 / LF
Hoten mot sockersektorn kvarstår
Med några få månader kvar tills det är meningen att frågan om sockerreformen skall avgöras står hotbilderna mot Finlands sockerproduktion ännu fast. Enligt Pekka Myllymäki som är ordförande i MTK:s sockerbetsutskott är det ändå fel tidpunkt att diskutera huruvida reformplanen är rättvis eller inte.
- Just nu är det betydligt viktigare att istället diskutera vad som konkret kan göras i den situation betodlarna nu befinner sig i, påpekade Myllymäki på SLC:s och MTK:s gemensamma sockerdelegationsmöte i tisdags.
- Alla vi betodlare borde nu försöka fundera på om vi kan hitta någon idé som skulle kunna hjälpa jord- och skogsbruksministeriets tjänstemän i deras arbete.
Enligt Thomas Blomqvist som är ordförande i SLC:s sockerbetsutskott är det viktigaste målet att försöka säkra att sockerindustrin hålls kvar i Finland.
- Om vi lyckas hålla förädlingen kvar i Finland är det inte helt nattsvart för betodlingen.
Helt avgörande för om man lyckas hålla kvar industrin eller inte är frågan om vem som får bestämma över de nationella sockerkvoterna. I dagens läge är det oklart om vem som egentligen äger sockerkvoterna i EU. Enligt Leena Seppä på jord- och skogsbruksministeriet vill kommissionen egentligen inte diskutera den frågan.
I reformförslaget är tolkningen den att den förädlande industrin har rätten att bestämma om kvoterna. Men till exempel i Finland anser man att staten också måste få säga sitt om hur kvoterna används, eftersom Finland då landet gick med i EU förhandlade om och fick egna nationella sockerkvoter. Det var inte industrin som fick produktionskvoterna.
- Visserligen måste industrin enligt reformförslaget "höra" jordbrukarna innan ett sockerbruk läggs ner och beakta miljöproblem och sociala frågor vid den nedlagda fabriken, men enligt kommissionen kan industrin i övrigt själva bestämma om vad de gör med kvoterna.
Ett sockerföretag som lägger ner minst en fabrik kan få en kompensation på upp till 730 euro för varje sockerton som tas ur produktion.
|
|
