|
|
15.4.2005 / LF
NSP:arna påmindes om att reformarbetet inte tar slut
Stora saker händer inom jordbrukspolitiken också nästa år. Det kommer att få betydelse för det finländska jordbrukets framtid, hävdar statssekreterare Pekka Pesonen, som talade på NSP:s vårmöte i Liljendal förra veckans fredag.
Bland annat börjar parterna förhandla i detalj om en fortsättning på 141-stödet efter 2007 och att utforma EU:s landsbygdsutvecklingsprogram för åren 2007-2013.
- Det innebär nya utbetalningsgrunder för både LFA-stödet och miljöstödet.
LFA-stödet gör man ju nya femåriga förbindelser för nu i år, men den grundläggande frågan blir givetvis hur mycket EU anser sig kunna finansiera av Finlands landsbygdsutveckling.
- När ni själva ska fundera ut vilken produktion ni vill satsa på i framtiden lönar det sig att komma ihåg att stöden kommer att ändra allt mer från husdjursstöd till arealstöd. Det sker visserligen inte på en gång, men det kommer att bli allt svårare att betala ut stöd för djurhållningen, sade Pekka Pesonen, tidigare husdjursombudsman för SLC och MTK i Bryssel.
Man går alltså från djurstöd till arealstöd och inom arealstödet går man alltmer över till allmänna stöd i stället för stöd till exempelvis en enskild gröda. Pekka Pesonen understryker att allt detta inte betyder att Finland godkänner utvecklingen, tvärtom. Men den enskilda jordbrukaren måste i alla fall vara förberedd.
Också inom miljöstödet blir det svårare eller kanske rentav omöjligt att betala stöd för en speciell växt.
- För mjölkproducenterna gäller att ni måste fundera på vad ni själva kan göra på gården för att klara er i framtiden.
Pekka Pesonen lät i det sammanhanget rätt tydligt förstå att man i sina kalkyler bör beakta att stöden antagligen inte kommer att utbetalas på samma sätt i framtiden. Formen av stöd förändras, men inte nödvändigtvis den totala stödsumman.
Krångliga öronmärken
Statssekreteraren berörde också öronmärkningen av djuren, som har varit högaktuell redan en längre tid. Enligt honom behövs märkningen i alla fall för produktionskedjan.
- Vi håller på att skaffa mera information om frågan just nu. Den andel djur som inte accepteras för matproduktion vid slakteriet är cirka en halv procent, men den innehåller alla djur som kasseras, inte bra dem som kasseras på grund av öronmärken.
Lars Perklén från Sjundeåavdelningen undrade i det sammanhanget varför man måste använda öronmärken som faller av, varför inte brännmärka djuren i stället? Också Tage Ginström var i sitt inlägg inne på öronmärkningen:
- På producenthåll har vi nog svårt att förstå varför man inte i samband med slakten kan utföra en extra koll om det visar sig att det finns brister i uppgifterna om ett djur. I dag kasseras många djur enbart på grund av bristfälliga uppgifter.
Nu har ju i alla fall livsmedelsverket accepterat att ett märke i ena örat räcker när djuret skickas till slakt men bonden måste skicka det andra märket med djuret när det åker till slakteriet. I dag är leveranstiden för ett nytt öronmärke tio dagar.
- Det är nog för länge, ansåg också Pekka Pesonen.
|
|
