|
|
8.4.2005 / LF
Stödrätterna ger ingen anledning till konflikt
Följderna av att den som brukar eller innehar åkern nästa vår också är den som får åkerns stödrätter har diskuterats länge. Det är arrendatorn som får stödrätterna om marken är utarrenderad. När arrendeavtalen upphör, och parterna inte har kommit överens om något annat, kan arrendatorn behålla stödrätterna. Men för att kunna utnyttja dem måste han skaffa motsvarande antal åkerhektar eller så sälja stödrätterna åt någon som har åkermark utan stödrätter.
Stödrätten är nämligen alltid en stödrätt per hektar - utom för några få djurgårdar utan åkerareal, men de berörs inte av den här diskussionen. Principen är att om man inte har rätt åkerhektarmängd eller inte annars heller fyller kriterierna så är stödrätterna inaktiva.
De stödrätter som fördelas nästa år kan vara inaktiva i högst tre år. Efter det tillfaller de den nationella reserven. Stödrätter som delas ut från nationella reserven i framtiden kan man inte heller handla med utan de går tillbaka dit om de lämnas outnyttjade under något av de fem första åren.
Det viktiga är i alla fall att man måste inneha åkern för att kunna utnyttja stödrätten. Däremot är det inget odlingstvång, men arealen måste hållas i odlingsbart skick.
Markägaren och arrendatorn kan i alla fall komma överens om att stödrätten tillfaller markägaren i fall arrendet upphör. Vid uppgörande av sådana här överenskommelser kan arrendator och markägare möjligen ha olika åsikter om stödrättens värde, och vem som har den så att säga moraliska rätten. Här bör man komma i håg att frågan om eventuell beskattning av handeln med stödrätter ännu är en öppen fråga. Likaså måste ju den som innehar stödrätterna förutom åkermarken också fylla övriga villkor för att kunna utnyttja dem.
Stödrätterna får inte leda till spekulation
Om arrendatorn väljer att behålla stödrätterna måste han i vilket fall som helst skaffa mark från annat håll för att kunna utnyttja dem.
Vilken roll den nationella reserven kommer att spela i sammanhanget - till exempel om en markägare som börjar odla åkrar han tidigare arrenderat ut, men har blivit utan stödrätter - är än så länge oklart. Reglerna kommer troligtvis att bli ganska strikta, men meningen är att stödrätterna därifrån ska riktas till dem som verkligen kommer i kläm, till exempel nya jordbrukare.
- Personligen anser jag inte det är rätt att stödrätten ska bli en handelsvara, säger SLC:s verksamhetsledare Tage Ginström. Att den nu blir det ingår ju som ett element i hela CAP-reformen och det kan vi väl knappast ändra på längre, men det viktiga är i alla fall att den inte får ge anledning till spekulation med åkermarken. Då urholkas förutsättningarna för att få lönsamhet i jordbruket ytterligare.
SLC har gjort upp en modell för ett avtal om stödrätterna mellan markägare och arrendator. Modellen kan laddas ner från SLC:s medlemssida på Internet. Dokumenten finns i mappen juridiska frågor på gården under rubriken "Värt att veta". Det är i alla fall viktigt att påpeka att avtalet i sig knappast automatiskt innebär att stödrätterna övergår till markägaren. Troligen krävs ännu någon åtgärd gentemot lantbruksmyndigheterna.
|
|
