Oskar Österlund ger inte mycket för dagens livsstil. Han vill att barnen skall veta varifrån fisken och äggen kommer.

En svag sötaktig doft vilar över landskapet vid Gloskärsvägen i Täktom och vid vägkanten finns kännspaka vita kuber med av-foder. Det finns alltså djur i närheten?
Den skarpsynte lägger märke till några långhorniga bestar mellan tallarna strax bakom Oskar och Tove Österlunds hus.

De ser ut som långhåriga bufflar och känner man inte till att rasen Highland Cattle, som på sommaren har betat vassruggar i Hangö, består av fogliga och snälla biffkor, kan det hända att man tar till schappen.
–  Dom är beskedliga och snälla, intygar Oskar.

Biffkorna är ändå inte de samma som inom ramen för EU:s och WWF:s Life-projekt i somras vandrade i Täktbukten och nära Högholmen för att beta fram gamla kulturlandskap.
De tre korna Carmen, Sarah och Ginger samt den svartpälsade tjuren Bond utgör en egen hjord som tillhör sammanslutningen Havsgårdar där Oskar är anställd.

–  Också de här djuren har skaffats för att återställa landskapen, men även för köttets skull, berättar han.
– Eventuellt utökas hjorden efter hand, vi får se hur allt lyckas. Allting är nytt och det är ingen idé att gå fram med rasande fart, men i vår är det meningen att de skall kalva här på gården.
Eftersom rasen är ursprunglig och oförädlad går både betäckandet och kalvandet naturligt till – bara tjuren Bond sköter sin andel.

Av praktiska skäl bor korna vintertid bakom Österlunds husknut, där de hålls under uppsikt.
De beskedliga djuren verkar nöjda med att ha sällskap och de följer med när barnen Axel, 5 år och Sara, 3 år leker på gården.
– De tycker om att bli kliade bakom öronen, berättar Oskar om korna.

När man går in i hagen, vilket utomstående naturligtvis inte skall göra, behöver man inte vara rädd att korna anfaller. Däremot måste man vara aktsam att inte i misstag bli träffad av hornen när biffkorna vänder på huvudet – de har nämligen en lång räckvidd.

Någon byggnad behövs inte för korna ens vintertid. När omgivningen ger tillräckligt med skydd kräver lagen inte längre väggar och tak för djur som klarar köld, berättar Oskar.
– Pälsen blir ännu längre på vintern. På våren lossnar de långa håren som stora tussar.

Havsgårdar, som äger korna, är en fastighetssammanslutning mellan gårdarna Langis och Henriksberg. Gårdarna innehas av Ben Airas och Henrik Ehrnroth.
Sammanslutningen har funnits redan i några år. Verksamheten är ekologiskt jordbruk och fågeluppfödning.

För två år sedan började Oskar Österlund jobba för Havsgårdar. Egentligen är han yrkesfiskare.
– Men man kan inte försörja sig själv och sin familj på det i dag, konstaterar Oskar, som också hunnit jobba på Rautia i Ekenäs och Måleriaffär T-B Ekholm i Hangö.

Familjen var helt med på noterna när han föreslog en inhägnad för korna strax bakom hemhuset.
– Det är bra att barnen får växa upp med kor och hönor, då lär de sig veta var det ena och andra kommer ifrån. Dagens barn är så fjärmade från alla naturliga förhållanden. De vet inte hur en fisk ser ut utan känner bara till fyrkantiga fiskpinnar, säger Oskar som själv har vuxit upp i Tvärminne.
Han ger inte mycket för en livsstil där klockan och pengarna styr och ställer. Det som kallas välfärd, börjar vändas till sin egen motsats. Stress, ständig tidsbrist och jakt på pengar, karriär och svårfångad lycka gör att människor inte mår bra.
– Välfärden har börjat ta för mycket av det goda, det var bättre när man gick efter solen.

I det charmiga trähuset, som värms upp med ved, har familjen bott i fyra år. Det har krävt en hel del renovering – och ännu återstår övre våningen samt en del andra saker.
En rolig och praktisk detalj i det snygga och moderna köket, är en källarlucka i köksgolvet.
– En sådan har vi alltid velat ha och i det här huset fanns det!
Både hans egna föräldrar och svärföräldrarna har hjälp till med att rusta upp huset, vilket har ett eget värde. Samverkan mellan olika generationer är en sak som i alltför hög grad fått ge vika i den livsstil som gäller i dag, anser Oskar.

Källa: Västra Nyland