Av havre och korn görs värme och el i Kankaanpää. Det lokala kraftverket tar emot spannmål som ratas av både folk och fä. Men dit förs också havre som odlats enkom för att eldas upp.
Hannu Uusihonko odlar säd för att bränna upp den. Det ger jobb på landsbygden, det sparar på oljan och är en miljövänlig form av energi. Dessutom ger EU stöd.
Han är mannen som nu får personifiera användandet av havre som bränsle. Forstmästare Hannu Uusihonko är jordbrukare i Honkajoki och anställd vid utvecklingsbolaget Prizztech i norra Satakunda.
Just nu är han ledare för ett projekt vars syfte är att undersöka hur man kan utnyttja slam från reningsverk och överskottsgödsel från lantbruk för att producera ren åkerenergi.
–Det eldas med havre redan i dag, mer eller mindre öppet, eftersom bönderna får så dåligt betalt för den. Ingen vet omfattningen. Det pågår i smyg, precis som lönnbränningen på 1930-talet. Nu vill jag ha en saklig diskussion om det här.
–Jag påstår att det är lönsammare att odla havre för energibruk än till foder. Frågan är om vi skall använda åkrar som inte behövs för annat till just energiproduktion, säger Uusihonko.
Sedan i år kan man få ett energistöd på 45 euro per hektar för åkergrödor som används till bränsle. EU vill uppmuntra till detta.
Uusihonko är den enda i Finland som utverkat stödet för odling av havre. Han odlar energihavre på en före detta torvtäkt i Honkajoki, på 20 hektar som arrenderats av kommunen.
Ett avtal med fjärrvärmeverket och elproducenten Vatajankosken Sähkö i grannstaden Kankaanpää garanterar avsättningen. Bolaget blandar ut sin bränslemix av torv och flis med spannmål. Också andra bönder har levererat spannmål till kraftverket.
–Det handlar då om korn och havre av så dålig kvalitet att den inte duger till djurföda. Alternativet är att dumpa traktorlasset i skogen. Nu får bönderna i stället lite betalt, säger Uusihonko.
Ersättningen varierar enligt fukthalt, men rör sig kring 3,5 cent kilot. Bolaget betalar ungefär lika mycket som för flis mätt enligt värmevärdet.
Vi besöker kraftverket.
Driftsskötaren Jukka Huhtala visar runt, berättar att andelen spannmål av förbränningsskäl får vara högst 10–15 procent.
Just när vi avlägsnar oss ringer hans telefon. Vi hör att det är en odlare som frågar om han får komma med ett traktorlass spannmål till kraftverket. Det får han.
Teoretiskt har bolaget möjlighet att ta emot en miljon kilo spannmål per år.
Uusihonko ser energihavren i ett större sammanhang, som en del av ett naturens kretslopp, en fråga med socioekonomisk och landskapsmässig betydelse.
–Åkerarealen är nödvändigtvis inte för stor i Finland. Men arealen för livsmedelsproduktion är för stor. Om vi odlar energi på 10–15 procent av arealen, 100000 –150 000 hektar, får vi ner överproduktionen på mat. Det höjer odlarpriset på spannmål.
–Och en sak är klar: Någon överproduktion på energi får vi inte i detta land.
Energihavre på 100000 hektar skulle räcka för att värma upp 70000 egnahemshus. En liter lätt brännolja motsvaras av knappt tre kilo havre.
– Vi skulle spara in betydande mängder olja och öka sysselsättningen på landsbygden, då bönderna levererar till lokala värmecentraler. Koldioxidutsläppen skulle minska, säger Hannu Uusihonko.
På energiåkern har han spridit ut svingödsel, kalk och köttbenmjöl från destruktionsanläggningen i Honkajoki, där slaktavfall bränns till mjöl. Han säger att gödslingen uppfyller bestämmelserna för Luomu, naturenlig odling. Men åkerns havre får enligt avtal användas endast till energi.
–Vi har stora arealer gamla torvtäkter som på det här sättet kunde fås i ny användning. Och en massa andra åkrar av sämre beskaffenhet.
Samtidigt ser Uusihonko energihavren som ett sätt att ta hand om slam från reningsverk och överloppsgödsel från stora svinfarmer och pälsnäringen.
För många kommuner är det slam som lämnar vid rening av samhällets avloppsvatten ett problem. Det skall köras långa sträckor och mottagaren kräver vanligtvis en behandlingsavgift. Nu kunde man sprida ut slam på åkrarna i hemkommunen.
Uusihonko är också skogsekonomist. Han har fått mothugg av folk i branschen, som anser att det är vettlöst att odla energispannmål när man i stället kan utnyttja ved.
Uusihonko håller inte med.
Flis kräver större arbetsinsats och att beskoga eller odla snabbväxande energivide på åkrarna kräver längre omloppstid.
–Nackdelen med rörflen är att den kräver nya maskiner och kan brännas bara i stora biobränslekraftverk. Ifråga om energihavre kan vi använda befintlig maskinpark. Bränslet kan användas nästan var som helst. Bränslet är förnybart, ger ny skörd varje år.
Än den etiska sidan av att elda med havre? Bland andra jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja (c) har öppet uttryckt sitt ogillande.
Uusihonko säger att man här måste minnas utgångspunkterna. Någon risk för att vänner av havregrynsgröt eller hungriga hästar blir utan havre är det inte.
–Det är ingen brist på havre. Alla får nog den havre de vill ha.
För att understryka att havre är ett livsmedel som respekteras högt i hemsocknen bjuder Uusihonko på kaffe hos det lokala bageriet Pirjon Pakari.
Det för att bolagets ägare Hannu Malmivaara skall få berätta om att de har flera bröd med hög procent havremjöl. Bageriet i norra Satakunda expanderar också mot Österbotten.
–Havre är ett funktionellt livsmedel med många goda hälsoegenskaper, säger Malmivaara.
Han ser inte någon konflikt mellan energi- och livsmedelshavre.
Uusihonko säger att även potatis och korn används industriellt, utan att slutprodukten blir till mat.
Själv är han inte beredd att börja odla vete till energi.
–Nej, vete är så starkt förknippat med bröd. Det skulle väcka för starka känslor. Medan havre och korn av tradition använts till foder.
Enligt lönsamhetskalkylen förtjänar bonden drygt ett par hundra euro per hektar på att odla energihavre jämfört med att sälja skörden till foder.
I jämförelsen räknar man med att bonden får 200 euro i ”portavgift” för att ta emot slam från reningsverk, det extra energistödet samtidigt som han slipper utgifterna för till exempel konstgödsel och torkning. Även utan portavgiften utgår jämförelsen till energihavrens fördel. En förutsättning är förstås att det i närheten finns ett kraftverk som vill ta emot spannmålen.
Det som Hannu Uusihonko ogillar är att stödet för energispannmål utbetalas endast om man säljer skörden.
–Med andra ord, om du köper det jag odlar och jag i min tur köper det som du odlar får vi bägge stöd. Använder man egen skörd till att värma upp egen gård blir man utan stöd.
Källa: Vasabladet