Statens och producentorganisationernas (MTK och SLC) förhandlare för nationellt stöd har slagit fast huvudlinjerna för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt linjerna skall Finland från och med år 2006 verkställa gårdsstödssystemet utifrån den så kallade kombinationsmodellen.

Den gårdsbestämda tilläggsdelen i kombinationsmodellen skall inkludera 70 procent av mjölklikviden och 25 procent av tjur- och oxbidragen. Torkningsersättningen när det gäller växtproduktion tas med i kombinationsmodellens grunddel. En del av stöden för nötköttsproduktion är fortsättningsvis produktionsbundna. Vid administrationen av stöden tillämpas de nuvarande stödområdena för åkerväxter, dvs. A, B–C1 och C2–C4.

EU:s gemensamma jorbrukspolitik genomgår en reform under de närmaste åren i enlighet med principer som jordbruksministrarna fastställde i juni 2003. Huvudprincipen för reformen är att bryta kopplingen mellan de så kallade CAP-stöden, som finansieras helt av EU, och produktionen. En enskild medlemsstat kan dock besluta att fortsättningsvis binda en del av stödformerna till produktionen.

Inför reformen gavs medlemsstaterna tillfälle att välja till exempel gårdsstödsmodell beträffande produktionsbundna stöd och tidpunkt för övergången till gårdsstöd bland givna alternativ. Statens och producentorganisationernas stödförhandlare gjort ett enhälligt förslag till huvudlinjerna för reformerna enligt detta.

Jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja säger att den nu avtalade modellen är den mest balanserade och fungerande bland de tillgängliga alternativen. Även om stödsystemet kommer att ändras grundligt, kan alla gårdar som fortsätter produktionsverksamheten att även i fortsättningen få ett rimligt stöd. Allteftersom marknadsvillkoren för produktionen inom unionen accentueras, är det ytterst viktigt att även odlarna i Finland kan hänga med utvecklingen i verksamhetsmiljön. Å andra sidan vill man ge även mindre gårdar med flera verksamhetsformer möjlighet att idka produktion.

I modellen strävar man efter en tillräcklig flexibilitet som skall ge underlag för utvecklingen av produktionen. Den rena historiemodellen från 2000–2002, till exempel, skulle ha varit mycket styv och styrt mot högre stöd till exempel för gårdar som redan har upphört med husdjur. Men med tilläggsdelar som betalas utifrån mjölk och nötkött vill man å andra sidan förhindra att nötkreatursgårdarna mister sitt stöd.

Målet med linjedragningen är att åstadkomma en helhet som balanserar så bra som möjligt mellan de olika nationella produktionsinriktningarna och regionala behoven samt bevarar de nuvarande helhetsstödrelationerna. I helheten av stöd har man beaktat ändringar som sker i andra stödsystem, till exempel införandet av en nationell tilläggsdel till kompensationsbidraget (LFA) från och med år 2005. Det beslut som nu har fattats uppfyller i huvudsak de uppsatta målen. De problem som återstår strävar man efter att lösa i samband med den årliga beredningen av stöden.

Även om reformen egentligen startar först år 2006, behövs beslut om huvudlinjerna redan i detta skede för att beredningen av genomförandet, datasystemen och lagstiftningen skall komma igång på allvar. Även med tanke på odlarna ger linjerna underlag för de närmaste årens beslutfattande.

I samband med reformen skapades ett nytt system för direkta stöd. Gårdsstödssystemet är en viktig del av detta. I systemet ingår huvuddelen av de så kallade CAP-stöden, som finansieras helt av EU. Av de stöd som ingår i gårdsstödssystemet bildas stödrätter. I den valda kombinationsmodellen utgörs odlarens stödrätt av en regional konstant stöddel och en eventuell tilläggsdel som bestäms gårdsvis. Storleken på den konstanta delen fastställs med utgångspunkt i regionens produktions- och stödstruktur.

I den gårdsbestämda tilläggsdelen i kombinationsmodellen ingår 70 procent av mjölkbidraget enligt respektive gårds referenskvantitet per 31.1.2006. Detta motsvarar ungefär hälften av EU-stödet för mjölk år 2006. Av tjur- och oxbidragen inkluderas 25 procent i tilläggsdelen och den bestäms huvudsakligen med utgångspunkt i produktionsvolymerna under referensperioden 2000-2002. De gårdsbestämda tilläggsdelarna är under de första åren på samma nivå som den ovannämnda, men faller därefter gradvis. Efter övergångsskedet fastställs ett regionalt konstant stöd varvid värdet på alla stödrätter är lika stort på respektive område.

Av stöden för nötköttsproduktion kan ca 30,5 miljoner euro i fortsättningen betalas enligt produktionsbundenhet i form av nuvarande tjurbidrag och bidrag för dikor. Av stödet för stärkelsepotatis är 60 procent bundet till produktionen.

När det gäller EU:s gemensamma jordbrukspolitik är CAP:s andel av odlarnas stöd ungefär en fjärdedel. Vid sidan av gårdsstödsmodellen bereder man under år 2004 en ändring i det horisontella utvecklingsprogrammet för jordbruket, utifrån vilket odlarna kan ingå nya femåriga miljöstödsförbindelser åren 2005–2006. Samtidigt bereder man en ändring av kompensationsbidraget (LFA) genom att införa en nationell tilläggsdel från och med år 2005. Det delfinansierade kompensationsbidraget fortsätter i sin nuvarande form.

Närmare information lämnas av:
överdirektör Ilkka Ruska, jord- och skogsbruksministeriet, tfn (09) 1605 3311
överinspektör Esa Hiiva, jord- och skogsbruksministeriet, tfn (09) 1605 2657
ministerns specialmedarbetare Jari Heiniluoma, tfn 040 740 6003