|
|
13.2.2004 / LF
Transport- och råvarukostnader ger dyrare inhemskt foder
Den inhemska foderindustrin har kritiserats för dyrare foderpriser jämfört med foderpriser i andra EU-länder. På onsdagen presenterade foderindustrin en rapport, i vilken kostnadsstrukturen för det inhemska fodret har benats ut.
Enligt undersökningen är det ett genomsnittsår 42 miljoner euro dyrare att producera foder i Finland än i konkurrentländer såsom Danmark och Tyskland. Delat per ton foder betyder det 30 euro. Skillnaderna beror på den importerade råvarans högre pris, importkostnader, de finländska hygienbestämmelserna, logistikkostnader samt användningen av GMO-fri soja.
Rapporten grundar sig främst på uppgifter från Finska Foder och Foderraisio. Tillsammans har företagen ungefär 80 procent av den inhemska fodermarknaden. Utredningen har koordinerats av Rehuteollisuusyhdistys (foderindustriföreningen), som är en underförening i Finlands Livsmedelsindustriförbund.
Den största delen, tre fjärdedelar, av kostnaderna för det inhemska fodret består av råvarans pris. I Finland används spannmål med jämförelsevis lågt energivärde som råvara. Dessutom kompenseras det lägre energivärdet i havre och korn med att tillsätta vegetabilisk olja och importerad vete i blandningarna. Därmed leder skillnaderna i receptet då det gäller exempelvis broilerfoder till ett 6 procent högre pris på den finländska blandningen, beräknar industrin.
I det glest bebodda Finland räknar industrin med en genomsnittlig transportsträcka på omkring 150 kilometer, medan transporten i Mellaneuropa är omkring 50 kilometer. Även partierna som körs ut är i medeltal mindre i Finland än i konkurrentländerna.
På grund av Finland strikta hygienbestämmelser måste all importerad foderråvara karantänlagras och vid behov behandlas förorenade partier. Förutom myndigheternas kontroller har foderindustrin också egna kvalitetsavtal och salmonellakontroller, och råvarorna kontrolleras också på mögelgifter, dioxiner och tungmetaller.
|
|
