|
|
9.1.2004 / LF
Virkeshandeln i Nyland tryggad till sommaren
Södra skogsrevirets virkeshandel är nu tryggad till sommaren, uppger revirforstmästare Ragnar Gartz. Efter rätt segslitna förhandlingar lyckades vi precis före julhelgen avtala om ett stort virkeskontrakt med Metsäliitto, som gäller leveranser fram till sommaren.
- Kontraktet med Metsäliitto omfattar drygt hälften av revirets planerade virkesleveranser. Tillsammans med de kontrakt som gjorts tidigare samt några exportaffärer som nu håller på att bli klara innebär det att villkoren för virkeshandeln inom vårt område i stort sett är klara för årets första halvår, säger Ragnar Gartz.
Granstocken är fortfarande den vara som är mest efterfrågad, medan utbudet av massaved var större än efterfrågan under hela förra året.
- Överlag är någon ändring till det bättre i det avseendet inte i sikte, berättar Ragnar Gartz.
Vad gäller olika sortiment präglas virkeshandeln alltså av obalans i förhållandet mellan utbud och efterfrågan.
Ragnar Gartz vill också lyfta ett varningens finger för de avtal som industrin gör upp med skogsägarna:
- Storindustrin, bland annat Stora Enso, marknadsför aktivt långtidsavtal, så kallade skogsserviceavtal med skogsägarna. I marknadsföringen talar man om att upprätta direkta kontakter med skogsägarna, men det betyder ju att man strävar efter att kringgå skogsägarnas egen organisation, skogsvårdsföreningarna och reviret. Den största fördelen för skogsägarna påstås vara ökad konkurrens, som skulle ha högre virkespriser och lägre kostnader för skogsvården till följd.
Men enligt Ragnar Gartz blir följden i verkligheten den motsatta:
- Om virkespriserna stiger senare under året så garanterar bolaget samma prisförhöjning för avtalsskogsägaren. Men vem ser till att virkespriserna stiger om alla gör serviceavtal med industrin? Skogsserviceavtalen är i själva verket ett nytt sätt för industrin att dela upp virkesmarknaden helt lagligt efter att kartellerna blivit olagliga. Om industrin med hjälp av de här avtalen lyckas säkerställa en tillräckligt stor del av sitt virkesbehov, så är ju konkurrensen eliminerad, och därefter kan industrin suveränt bestämma virkespriserna.
|
|
