|
|
14.11.2003 / LF
Gamla maltsorter ger nya möjligheter
I de gamla lokala spannmålssorterna finns det sådana egenskaper som man nu kan dra nytta av med hjälp av ny bioteknik. Maria Erkkilä vid MTT har i sin doktorandforskning kommit fram till att gamla lokala och vilda spannmålssorter innehåller egenskaper som kan vara till nytta vid förädlingen av nya maltkornssorter. Vissa av de undersökta gamla sorterna innehåller en beta-amylasgen som förbättrar mältningsegenskaperna vid ölframställning.
Beta-amylas är ett enzym som spjälker stärkelse till socker. Vid ölframställning används en del av sockret som näring vid jäsningen. Renat beta-amylas används bland annat i sötsaksindustrin.
I sin doktorsavhandling undersökte Maria Erkkilä maltkornssorter med olika halter av beta-amylas. I undersökningen ingick både sorter med höga och låga halter beta-amylas.
Varför just de gamla sorterna har höga halter beta-amylas vet man inte, men forskarna tror att det kan höra samman med den svedjeodling som tidigare idkades. Man vet inte heller exakt vilken betydelse beta-amylaset har för växterna. Växterna klarar nämligen av att gro och växa även helt utan beta-amylas.
Enligt Erkkilä är det en möjlighet att halten beta-amylas beror på den stress som växten utsätts för. Under torra och heta somrar är beta-amylas aktiviteten stor hos korn.
Erkkilä menar också att de lokala sorterna kan ha andra goda egenskaper som forskarna ännu inte känner till.
Men det gamla sorterna håller helt på att försvinna ur odling. För forskarna börjar det nu vara den sista möjligheten att närmare undersöka deras egenskaper.
|
|
