Utlåtande

Österbottens svenska producentförbund rf. (ÖSP) och Österbottens skogsägarförbund (ÖSF) har bekantat sig med förstudien Kvarkens natur – Bevarande – Användning - Skötsel. ÖSP och ÖSF har följande kommentarer på innehållet i förstudien.

Kvarkenrådets mandat

Förstudien är tänkt att vara riktgivande för ansvariga myndigheter när dessa gör upp bevarande- och användningsplaner för naturskyddsområden i Kvarken. Den första kommentaren till förstudien är: Hör detta till Kvarkenrådets uppgifter ? Den byråkrati som förknippas med naturskyddsområden är redan idag tillräcklig och den finländska lagstiftningen säger klart för vilka områden dessa planer bör uppgöras.

Till Kvarkenrådets uppgifter hör att fungera som samarbetsorgan inom Kvarkenområdet, lyfta fram Kvarken-området som en unikt område samt att fungera som en del av det officiella nordiska samarbetet. Kvarkenrådet har därmed ingen myndighetsroll eller beslutsrätt i naturskyddsfrågor. Det framgår inte av förstudien på vilket sätt miljömyndigheterna i Sverige och Finland har medverkat tilll utarbetandet av förstudien och hur dessa ska tillämpa denna.

Det är dock viktigt ur markägarsynvinkel att gemensamma och allmänt godkända principer utformas för naturskyddsområden i Kvarken.

Avsikten med förstudien

Enligt beskrivningen av förstudien är avsikten att identifiera skyddsobjekt, hot och planeringsbehov, samt att ge förslag till modeller för skötsel-, skydds-, och användningsplaner.

Av förstudien framgår inte klart vilka skyddsobjekten är. Är skyddsobjekten grupperna 1 och 2 på sida 8 eller de områden som räknas upp på sida 13? Även planeringsbehovets identifiering förblir oklart. Förstudien säger (sida 7) att planer görs på övriga områden (förutom forststyrelsens) enbart vid behov, och vanligtvis efter att skyddsområden grundats. I förstudien sägs att många områden behöver planeras. Men processen torde väl vara den att planeringen görs i samband med förverkligandet av skyddsområdena, och kan väl knappast göras på annat sätt. Finns det med andra ord ett behov av att identifiera planeringsbehovet, eller är detta redan identifierat?

En modell till skötsel- och användningsplan presenteras i förstudien. En analys av den enda i Österbotten ikraftvarande planens för- och nackdelar i jämfört med den presenterade modellen kunde ha varit upplysande.

Angående planeringsprocessen

Det som bör uppmärksammas vid uppgörandet av planer är att Kvarken-området inte endast är till för turister eller bör bevaras för kommande generationer, utan att området idag utgör en boplats och försörjningskälla för många bosatta i området. Möjligheterna till fortsatt bosättning och idkande av näringsverksamhet får inte lämnas obeaktade i planeringen. Även de ekonomiska, sociala och kulturella aspekterna bör beaktas i planeringen - inte endast de ekologiska. Det är därför ytterst viktigt att alla parter ges rätt till deltagande i planeringen. ÖSP och ÖSF som förträdare för markägarna ser även fram emot ett samarbete i den här processen.

Begränsningar i användningen

Det primära målsättningarna för naturskyddsområden är ekologiska eller kulturella. Grundtanken är att det finns sällsynta arter eller biotoper som inte överlever allt socialt eller ekonomiskt utnyttjande. Därav följer två saker:

·         Allt socialt eller ekonomiskt utnyttjande som inte hotar naturvärdena bör vara tillåtet

·         I de områden där hotade arter eller biotoper inte finns skall inga begränsningar finnas för hur dessa områden socialt eller ekonomiskt får utnyttjas. Utgångspunkten är naturligtvis att användningen är hållbar.

Begränsningar av ekonomiskt utnyttjande bör följa gällande lagstiftning. En ytterligare skärpning av bestämmelserna för naturskyddsområdena strider mot finländsk lagstiftning:

·         Strandskyddsprogrammet tillåter bl.a. skogsbruk enligt utvecklingscentralen Tapios anvisningar (”Råd i god skogsvård”).  Detta framkommer inte i förstudien. I förstudien  nämns just inte alls inte ekonomiskogsbruk, förutom att det kraftigt borde begränsas.

·         I zonindelningen nämns inte ekonomiskogsbruk trots att detta enligt strandskyddsprogrammet kan vara tillåtet på vissa områden.

En slutsats av detta är att där lagstiftning tillåter traditionellt jordbruk och ekonomiskogsbruk skall detta även framkomma i områdets skötsel- och användningsplan. Detta bör även synas på den lista med utredningar som bör utföras, vilken som presenteras i förstudien (sid 5).

I förstudien nämns indelningen av planeringsområdena i markanvändningszoner (sid 18). Zonindelningen får inte innebära att områden utanför det egentliga skyddsområdet ska ingå i zonindelningen. En tillämpning av s.k. gråzoner är inte förenhetligt med finländsk lagstiftning. De planerade skyddsområdena har redan tillräckliga dimensioner som bl.a. utretts i samband med Natura 2000. Planeringen bör därför endast gälla för det område som ingår i naturskyddsprogrammet.

I förstudien nämns om principerna för användning av områden reserverade för naturskydd att naturskyddsvärdena i dessa områden inte får äventyras (sid 19). Detta får inte betyda att markägarnas intresse att frivilligt freda områden ska äventyras genom att planeringsprocessen blir för omfattande.

Möjligheterna

ÖSP och ÖSF ser även möjligheter med en planering av naturskyddsområdena i Kvarken-området. En välutförd planering inbegriper även sociala aspekter eftersom planeringen kan medföra bibehållande eller skapande av arbetsplatser i området. Användnings-, skötsel och bevarandeplanerna kan även kanalisera medel till området för att bibehålla naturvärdena i naturskyddsområdena. Detta förutsätter dock att miljömyndigheterna aktivt är med och understöder dessa områden samt att områdena prioriteras.

ÖSP och ÖSF önskar ett gott samarbete i frågor som berör Kvarkenområdet och naturskydd.

Österbottens svenska producentförbund r.f.              Österbottens skogsägarförbund r.f.