|
|
21.3.2003 / LF
Press på reform av EU:s sockerpolitik
En överenskommelse mellan EU och de minst utvecklade länderna i världen sätter tryck på sockerbetsodlingen i EU. Avtalet ger rätt åt dessa u-länder att sälja socker till EU utan importtullar och kvoter. Som en följd av detta måste EU troligtvis sänka både de egna produktionskvoterna och sockerpriset på den inre marknaden. Detta framgår ur en rapport som gjorts av Kalle Laaksonen och Jaakko Pulli vid Pellervo ekonomiska forskningsinstitut.
EU:s sockerpolitik hör till de delar av den gemensamma jordbrukspolitiken som under årens lopp reformerats minst. Grundprinciperna i sockerpolitiken har varit de samma i över 30 år.
Nu börjar tidtabellen för reformer att bli stram eftersom det avtal om tullfrihet mellan EU och de minst utvecklade länderna i världen som gjordes år 2001 så småningom börjar påverka sockerhandeln.
Den så kallade "Everything but arms", EBA (Allt utom vapen) överenskommelsen är ett avtal som ger de fattigaste länderna i världen möjlighet att exportera varor till EU utan importkvoter och tullavgifter. Avtalet trädde i kraft år 2001, men har en övergångstid fram till 2006 för socker, bananer och ris.
Tullen på importsocker från dessa länder börjar dras ner från och med år 2006 och är helt tullfri år 2009.
En miljon ton socker till på marknaden
Enligt beräkningar som gjorts av Pellervo ekonomiska forskningsinstitut så kommer EBA-avtalet att öka utbudet på socker i EU med minst en miljon ton. Den nuvarande konsumtionen av socker i EU ligger på drygt 13 miljoner ton. En så stor ökning av utbudet kommer att rubba balansen på sockermarknaden i EU och ökar trycket på reformer inom sockerpolitiken i EU.
Under år 2003 kommer diskussioner om riktlinjerna i EU:s framtida sockerpolitik att föras. Meningen är att den egentliga reformen av sockerpolitiken skall genomföras under åren 2004-2006.
Sockerexport kan ge u-länderna problem
Meningen med EBA-avtalet är att ge bättre möjligheter för de allra fattigaste länderna att exportera varor till EU och därigenom få valutainkomster. Att öka odlingen av sockerrör och sälja socker till EU är ändå inte problemfritt.
Många av de fattigaste u-länderna är i dagens läge nettoimportörer av livsmedel och ökas produktionen av socker som går på export, så kan livsmedelsförsörjningen vara hotad.
Ellen Huan-Niemi, som är forskare vid MTT, berättar om vad som hänt med den globala kaffeproduktionen och varnar för att samma kan hända även inom sockersektorn.
För några år sedan var efterfrågan på kaffe stor och världsmarknadspriset på kaffe mycket högt, bland annat för att dåligt väder drabbat kaffeplantagerna i Brasilien.
- Då uppmanade Världsbanken bland annat Vietnam att börja producera kaffe. Nu råder ett stort överutbud på kaffe på världsmarknaden och priserna har fallit katastrofalt, berättar Huan-Niemi.
I Finland härstammar omkring tre fjärdedelar av det socker som konsumeras från inhemska sockerbetor, resten har importerats. Om EU:s produktionskvoter på sockerbetor minskas, så kommer även produktionen att minska. Även sänkta priser är ett hot för de inhemska sockerbetsodlarna.
För närvarande odlas det sockerbetor på omkring 30.000 hektar i vårt land. Antalet sockerbetsodlare är omkring 2.700.
Sockerbetorna förädlas på två ställen, vid sockerbruken i Säkylä och Salo.
|
|
