|
|
17.1.2003 / LF
Jordbrukare från EU och Asien diskuterade subventioner i Bryssel
Hur ska man sammanjämka de vitt skilda intressena hos 260 miljoner jordbrukare i Europa och Asien? Denna vidlyftiga fråga dryftades under ett tvådagarsmöte i Bryssel på inbjudan av de europeiska lantbruksorganisationerna Copa och Cogeca. Frågan är brännande aktuell. Inom kort går WTO-förhandlingarna in i sitt avgörande skede.
Copa och Cogeca har sedan år 2000 regelbundet dryftat globala lantbruksfrågor med sin asiatiska motsvarighet AFGC, Asian Farmers´ Group for Cooperation. Man för regelbundet diskussioner om bland annat lantbrukets multifunktionella roll samt frågor om livsmedelssäkerhet.
Den senaste konferensen arrangerades vid en särskilt viktig tidpunkt. Före september ska ett förslag till nya WTO-handelsregler för lantbruket vara slutförhandlat.
Från europeisk sida var budskapet till asiaterna att EU inte är den stora bov som ofta utmålas. Agrarpolitiken spelar en viktig roll för att upprätthålla livsmedelssäkerhet och utkomst inom jordbruket.
Man konstaterade att de europeiska jordbrukarna får mer förpliktelser. Samhället ställer nya krav på livsmedelssäkerhet, kvalitet, spårbarhet, miljöskydd, förnyelsebarhet och djurskydd. Detta medför stigande kostnader för EU-jordbrukarna. Kraven på mer frihandel inom WTO ökar detta tryck.
De asiatiska delegationerna visade förståelse för den europeiska synen. Men förutsättningen är att européernas subventioner inte skadar asiatiska småbrukare, som oftast får klara sig utan stöd från sina regeringar.
AFGC:s filippinske ordförande Raul Montemayor sade att den rika världens subventioner ofta trycker ner priserna. Det bringar inte sällan fattiga farmare på fall. Han sade sig efterlysa en formel som alla parter vinner på.
Enligt Montemayor söker man en lösning där EU kan fortsätta med subventioner, men på ett sätt som inte skadar asiatiska jordbrukare. Men det är inte lätt att förena behoven hos en enkel risodlare i Vietnam med den tekniskt välutrustade spannmålsodlaren i Europa.
Båda grupperna ansåg emellertid att farmare i såväl Europa som Asien har samma rättigheter att skydda livsmedelsförsörjningen och den lantliga livsstilen.
|
|
