Då Finland blev EU-medlem var en av tröskelfrågorna i anslutningsförhandlingarna rätten att betala ett tillräckligt nationellt stöd i hela landet. Den nu i kraft varande fullmakten enligt artikel 141 i anslutningsfördraget utgår i slutet av år 2003. Osäkerheten om de för södra Finlands jordbruk helt avgörande nationella stöden, samt de nuvarande skillnaderna i stödnivåerna försvårar redan nu den långsiktiga verksamheten, t.ex. investeringar och generationsväxlingar.
NSP:s höstmöte konstaterar att utan nationellt stöd, som kompensation för våra ofördelaktigare klimatförhållanden, är det inte möjligt att klara konkurrensen med övriga EU inom t.ex. husdjursproduktionen. Med rådande pris- och kostnadsförhållande är det inte heller möjligt att hålla igång produktionen utan nationellt stöd. Finland måste nu i förhandlingarna med EU om ett fortsatt stöd till södra Finland driva igenom likartade stödvillkor som gäller i resten av landet. P.g.a. kostnadsstegringar och politiska beslut om ytterligare sänkning av priserna på vissa jordbruksprodukter krävs en nivåförhöjning av stöden. Betalningsfullmakterna för enhetsstöden bör i södra Finland vara på samma nivå och ha samma form som de gällande långvariga stöden för mellersta och norra Finland.
Om Finland misslyckas i förhandlingarna töms ladugårdarna, svinhusen och växthusen med början i södra Finland. Utan en inhemsk råvaruproduktion kan livsmedelskvaliteten och –säkerheten inte garanteras. NSP:s höstmöte vädjar särskilt till alla partier, politiker och beslutsfattare att offentligt ställa sig bakom och stå fast vid ett tillräckligt, långvarigt och rättvist nationellt stöd till södra Finland.
Vid reformeringen av EU:s jordbrukspolitik är det viktigt att den gemensamma politiken utformas så att den möjligast väl säkerställer även den finländska jordbruksproduktionen som baserar sig på familjejordbruk och värdesättande av etik och miljöhänsyn. Även i WTO- förhandlingarna om friare världshandel måste man säkerställa att livsmedelssäkerheten och lantbruket i länder som Finland med ogynnsammare produktionsförhållanden inte offras. För att bibehålla landsbygdens livskraft behövs det även i fortsättningen nationellt stöd.
NSP:s höstmöte framhåller att familjejordbruket även i fortsättningen bör utgöra basen för lantbruket i Finland. Internationella avtal, samt den inhemska pris- och stödpolitiken bör utformas så att familjejordbrukets lönsamhetsförutsättningar upprätthålls och förbättras. Familjejordbruket har många fördelar. Det producerar förutom trygga och högklassiga livsmedel även en bättre miljö, välmående för produktionsdjuren, försörjningssäkerhet och en livskraftigare landsbygd.
