I brist på regn har marken blivit rekordtorr. Såväl i sjöar och vattendrag som i grundvattenformationer har vattenytorna i stora delar av landet sjunkit ovanligt lågt. I de torraste områdena ligger grundvattenytan 1-1,5 meter djupare än normalt och i många sjöar är vattenståndet mer än en halv meter lägre än normalt vid denna tid av året.
Det här försvårar sjötrafiken bl.a. i Saimen och Kallavesi. Också i åarna vid sydkusten rinner det rekordsmå mängder av vatten. Om vintern snart blir bestående, innebär det ökade problem och kostnader för vattenförsörjningen.
Enligt uppgifter från de regionala miljöcentralerna har den ovanligt svåra torrperioden vållat vattenförsörjningsproblem främst för dem som är beroende av sin egen brunn. Särskilt svårt är läget för de glesbygdens bondgårdar som är inriktade på boskapsskötsel. Också en del mindre vattenverk har ganska knappt med vatten. Människor som drabbats av vattenbrist har tagit kontakt med kommuner, räddningsverk och jordbruksmyndigheter. Också de regionala miljöcentralerna har fått motta hundratals samtal. För att förebygga en omedelbar vattenbrist har många invånare i glesbygden låtit antingen bygga vattenledningar eller restaurera och fördjupa gamla brunnar eller gräva nya. Allmänt har det också förekommit vattentransport med tankbilar. Vattenbristen förväntas bli ännu värre under vintern.
Olika lösningar på vattenbristen De problem som vållas av vattenbristen kan avhjälpas på olika sätt beroende på fastighetens läge, jordmånens beskaffenhet och typen av brunn. För en enskild fastighet lönar det sig alltid att överväga noga innan man skrider till åtgärder.
För hemmets hushållsbehov kan det vara tillräckligt att bara minska vattenanvändningen. Djurhållande gårdar har dock mindre möjligheter att spara på vatten. Ibland kan det vara möjligt att trygga vattenförsörjningen genom att avlägsna slam från brunnens botten och byta filtergruset så att vattnet kan upptas från ett djupare markskikt.
Om lättgenomförbara åtgärder inte är tillräckliga kan man ta kontakt med närmaste vattenverk och utreda möjligheterna att ansluta sig till vattenledningsnätet antingen i brådskande ordning eller på längre sikt. Med priset på en ny borrbrunn kan man bygga en vattenledning på 1-2 km. Om det inte finns anslutningsmöjligheter borde man ta till lösningar som täcker behoven på flera års sikt. Om flera grannar har likadana problem kan det löna sig att utreda möjligheterna till samarbete.
Om vattenbrist inte har förekommit tidigare kan vattentransport till brunnen eller till separata behållare vara tillräcklig som kortvarig nödlösning. Ibland kan det vara möjligt att åtminstone delvis använda sjövatten, även om vattnet normalt skulle tas från brunnen. En fungerande lösning för en bondgård kan vara att infiltrera ytvattet i närheten av brunnen och på det sättet få vatten av bättre kvalitet än vid direkt användning. När det gäller det vatten som används som dryck och för matlagning bör man dock alltid fästa uppmärksamhet vid dess kvalitet och försöka bevara kvaliteten även vid temporära lösningar. Kokning rekommenderas om obehandlat ytvatten används som dricksvatten.
Om vattenbrist har förekommit också tidigare, eller om brunnsvattnet är av dålig kvalitet, och gemensamma lösningar inte är möjliga, är huvudalternativen att restaurera och eventuellt fördjupa en gammal brunn och att gräva en ny brunn. Det lönar sig att anlita en expert i valet av en rätt typ av brunn och en lämplig plats. De vattenkvalitetsproblem som kan förekomma i borrbrunnar, t.ex. radon, arsen och fluor, bör bedömas på förhand och beaktas i planeringen av åtgärder och i kostnadskalkylerna.
Bidrag från regionala miljöcentraler Utanför vattenverks- och avloppsnäten är det fastighetsägarna som står för kostnaderna när de investerar i vattenförsörjning och avlopp. Inom verksamhetsområdet för dessa verk ansvarar fastighetsägaren för byggnadskostnaderna ända fram till den överenskomna anslutningspunkten. Glesbygdernas invånare kan hos den regionala miljöcentralen ansöka om bidrag för t.ex anslutning till vattenledningsnätet eller för byggande av brunn. Jord- och skogsbruksministeriet riktar också anslag till vattenförsörjningsprojekt i den av torkan drabbade landsbygden. Om vattenbehovet beror på en näringsverksamhet som bedrivs på gården, t.ex. boskapens behov av vatten, kan stöd ansökas hos en TE-central. I samband med att man sätter i stånd vattenförsörjningen bör man alltid samtidigt se till att fastighetens avloppsvatten behandlas på ett tillbörligt sätt.
Lika litet vatten för 60 år sedan På många håll har vattenytorna redan sjunkit lika lågt som under den förra stränga torrperioden under åren 1941-1942, och i stora områden fortsätter de att sjunka. För att fylla vattenunderskottet skulle det behövas ungefär 100-150 mm regn. Tjälen kan knappast hindra en fyllning av vattenmagasinen, om det bara börjar regna. En snösmältning skulle ha samma effekt som ett motsvarande regn.
I Suomenselkäregionen och i Lappland är vattenläget måttligt. I landets södra och mellersta delar regnade det i augusti-oktober i vidsträckta områden bara en tredjedel av det vanliga. Så regnfattiga perioder under den här tiden av året inträffar bara ungefär en gång på ett sekel. Tjälbildningen i marken, isläggningen av sjöar och vattendrag samt anhopningen av snö på marken har dessutom börjat en månad i förtid.
Det är sannolikt att vattenytorna i östra och centrala Finlands sjöar och grundvattenförekomster inte hinner stiga i betydande mån stiga innan vintern blir bestående, vilket innebär att vattenläget där blir svårt. I landets södra och västliga delar finns det större chanser att man får regn före vinterns ankomst och vattenbristen åtminstone delvis lindras. Om vintern i likhet med flera av de senaste vintrarna blir varm, kan vattenmagasinen bli fyllda redan under vintern. Utvecklingen av vattenläget beror på vädret som inte kan förutses mer än ungefär en vecka framåt.
Den nu rådande exceptionella torkan hade sin början redan under den ovanligt tidiga och regnfattiga våren. Med undantag av Lappland var sensommaren regnfattig och det varma vädret uppehöll dessutom en stor avdunstning. Torkan fortsatte när ett högtryck fastnade på norra Fennoskandien och förde kall och torr luft till Finland.
