|
|
8.6.2018 / Landsbygdens Folk
Finland måste lobba bland medlemsländer och i parlamentet
EU-kommissionen föreslår en summa på 365 miljarder euro för finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken under åren 2021-2027. Det är i praktiken en minskning jämfört med nuvarande perioden på 5 procent eller sammanlagt cirka 20 miljarder euro för hela perioden. Minskningen motsvarar cirka 3 miljarder årligen jämfört med nuvarande nivåer och då utan att inflationen beaktats.
I övrigt innehåller kommissionens förslag från i fredags till EU:s kommande gemensamma jordbrukspolitik en viss flexibilitet i och med att medlemsländerna kan omprioritera mellan de två stödpelarna, alltså det direkta CAP-stödet eller grundstödet (första pelaren) och landsbygdsutvecklingsstödet (andra pelaren).
Den första pelaren omfattar närmast det regionala enhetsstödet och EU:s produktionskopplade husdjursbidrag samt bidrag till proteingrödor, råg, sockerbetor, stärkelsepotatis och frilandsgrönsaker för livsmedel.
Landsbygdsutvecklingsstödet, andra pelaren, är ett mycket viktigt stöd speciellt för Finland. Det omfattar bland annat LFA-ersättning (kompensationsersättning), miljöersättning, ekoersättning samt ersättningen för djurens välbefinnande och en viss del av start- och investeringsstöden.
Medlemsländerna skulle i alla fall få möjlighet att flytta 15 procent av den samlade summan mellan pelare 1 och pelare 2 och därutöver en möjlighet att flytta ytterligare 15 procent från pelare 1 till pelare 2 för miljö- och klimatåtgärder utan nationell delfinansiering.
Ännu därutöver anslås 10 miljarder euro inom EU:s forskningsprogram för att stöda forskning och innovation inom mat, jordbruk, landsbygdsutveckling och bioekonomi.
Förenkla, men ...
Bland EU-kommissionens uttalade avsikter är att förenkla och modernisera den gemensamma jordbrukspolitiken.
Redan i fredags, då kommissionen gav offentlighet åt sitt paket, sköt SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback den ambitionen i sank:
- Eftersom medlemsländernas får till uppgift att redovisa till EU hur till och med enskilda stödåtgärder har tillämpats och förverkligats blir det nog ingen förenkling utan bara mer byråkrati.
Förgröningen kallas inte längre förgröning
Förgröningen finns inte längre med i kommissionens förslag. Det här är också vad kommissionen själv framhållit, antagligen för att jordbrukarna i EU inte förhållit sig vidare positivt till den.
I praktiken åläggs den enskilda jordbrukaren dock fortfarande förpliktelser som kan jämföras med förgröningskraven för att få direktstöd. Således är avsikten till exempel att 40 procent av den sammanlagda CAP-budgeten riktas till klimatåtgärder.
Varje medlemsland ska dock ha system redo för producenter som vill gå längre än att fylla minimikraven.
Det heter vidare att man vill styra fokus från villkor och regler till resultat och prestationer vilket i sig är positivt.
- Det är bara det att det egentligen inte är så stor skillnad jämfört med det vi har i dag, åtminstone när det gäller Finland, säger Jonas Laxåback. Vi har ju inom andra pelaren haft en beredskap att finansiera de ersättningar som efterlyses. Det är överhuvudtaget mycket olyckligt att kommissionen - antagligen efter påtryckningar från miljölobbyn i Bryssel - fortsätter att blanda ihop kriterierna i första och andra pelaren. Tidigare var det klarare då första pelaren så att säga stod för produktionen och andra pelaren för bland annat miljöåtgärder.
Nu fortsätter kommissionen enligt Jonas Laxåback emellertid den linje man slog in på i nuvarande programmet för den gemensamma jordbrukspolitiken så att åtgärder, som tidigare var frivilliga, numera ska vara villkor för att få stöd.
- I praktiken betyder det tyvärr alltför ofta att det svängrum vi har för att kunna ersätta en del frivilliga åtgärder i andra pelaren minskar. Det hänger naturligtvis ihop med att få länder har satsat så mycket på andra pelaren, i synnerhet miljöprogrammet, som vi gjort i Finland. Därför införs mer obligatoriska åtgärder, men i Finland där vi redan länge har haft ett omfattande miljöprogram blir vi lidande.
En storlek passar inte alla
Enligt verksamhetsledaren är det i alla fall positivt att EU-kommissionen har börjat inse att principen om en gemensam jordbrukspolitik där en storlek passar alla är en omöjlighet.
Avsikten är alltså nu att anpassa politiken till medlemsländernas utgångspunkter. Det är i alla fall vad kommissionen säger.
- Hur det riktigt ska gå till är dock fortfarande ganska så öppet utom när det gäller möjligheten att flytta medel mellan pelarna. Tanken är en gemensam verktygslåda därifrån medlemsländerna kan plocka de verktyg, det vill säga alternativ, som bäst kan anpassas till deras förhållanden. I det här sammanhanget talar EU-kommissionen om skräddarsydda lösningar. Men därutöver måste alltså hela unionen komma överens om en uppsättning av indikatorer för hur man mäter resultatet av medlemsländernas insatser. I praktiken betyder det här att unionen beslutar gemensamt om sitt eget resultatansvar.
Varje land ska också göra upp sin egen CAP-strategi som täcker båda pelarna. Den här planen ska godkännas av EU-kommissionen. Men därutöver ska länderna skicka en rapport till kommissionen årligen och redogöra för hur strategin har genomförts.
Stegvis minskning av stöd
Gränsen för det EU-finansierade stödet på 60.000 euro slopades inte, fastän den rentav dementerades i något skede.
Kommissionen har dock kommit de högljudda protesterna till mötes från bondeorganisationer och medlemsländer, så att stödet sjunker efter att gården har nått gränsen på 60.000 euro.
I vilket fall som helst skulle gården inte få stöd för mer än 100.000 euro. Kostnaderna för arbetskraft får dock dras av till fullo.
Brist på finansiering värsta stötestenen
Kommissionen går också in för att minst 2 procent av stödet ska riktas till unga jordbrukare. Av stödet ska högst 100.000 euro kunna beviljas som ett etableringsbidrag.
Sårbara produktionsgrenar kan få produktionskopplade CAP-stöd också framöver, men produktionen måste besvisligen ha en viktig ekonomisk, social eller miljömässig betydelse för "sin" nation.
De största betänkligheterna handlar i alla fall om finansieringen under den kommande perioden.
- Det finns en massa fina idéer i kommissionens förslag, men hur ska de kunna förverkligas när man samtidigt skär ned anslagen? frågar Jonas Laxåback. Förslagen och beskärningarna står i total konflikt med varandra.
Finland skulle således drabbas av en beskärning av EU:s anslag på 420 miljoner euro under hela perioden, detta alltså jämfört med den nuvarande perioden. Av beskärningen tas drygt 80 miljoner euro från de direkta jordbruksstöden, och över 330 miljoner euro från utvecklingen av landsbygden.
Räknar man in den inhemska finansieringsandelen i landsbygdsutvecklingsstöden är sänkningen dock betydligt större, i värsta fall närmare 900 miljoner. Det är enorma summor också med tanke på storleken på Finlands jordbruk jämfört med jordbruket i resten av unionen.
Var inte beredda på så grym sänkning
- Det är klart att vi var beredda på att det brittiska utträdet ur unionen kommer att påverka finansieringen, men vi var verkligen inte förberedda på så här mycket.
Å andra sidan är Finland inte enda landet som är missnöjt.
När det gäller den fortsatta beredningen här på hemmaplan finns nu två arbetsgrupper, en styrgrupp och en strategiarbetsgrupp.
- Framöver ser det ut som om vi koncentrerar de här två grupperna till en styrgrupp med tre undergrupper, en för jordbruk, en för landsbygdsutveckling och en för marknaden, säger Jonas Laxåback.
Åtminstone för budgetens del är avsikten att det ska finnas en överenskommelse om knappt ett år. Hur det lyckas och hur den övriga beredningen lyckas kan påverkas av att det är val till EU-parlamentet i juni nästa år och en ny kommission tillsätts efter det.
- Vi fortsätter att lobba dels för att få klarsignal från Finland och dels för att övertyga andra medlemsländer och EU-parlamentet om att medlemsavgifterna måste höjas för att det ska vara möjligt att sköta budgeten, säger Jonas Laxåback.
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi
|
|
