|
|
11.5.2018 / Landsbygdens Folk
Producentorganisationer kan
förbättra odlarnas förhandlingskraft
Vid årsskiftet preciserade Europeiska rådet den så kallade omnibusförordningen, vilken ytterligare förbättrade producentorganisationernas befogenheter i och med att alla sektorer nu är inkluderade: "I syfte att förbättra jordbrukarnas ställning i leveranskedjan utvidgas vissa befogenheter som producentorganisationer har vad gäller till exempel planering av produktionen, optimering av produktionskostnaderna, utsläpp av produkter på marknaden och förhandling om kontrakt för leverans av jordbruksprodukter på medlemmarnas vägnar till att omfatta alla sektorer. Dessa befogenheter gäller redan inom till exempel sektorerna för olivolja, nötkött och jordbruksgrödor. Även andra sektorer än sockersektorn får möjlighet att kollektivt förhandla om värdefördelningsvillkor i kontrakt och detta kommer att vara frivilligt."
Två producentorgansationer på SLC:s område
Trots utvidgade befogenheter har man dock hittills inte kunnat skönja något ökande intresse för att grunda producentorganisationer. På SLC:s område finns idag två av en handfull godkända i hela landet: Närpes grönsaker och Ålands trädgårdshall.
Laxåback uppmanar nu producenterna till aktivitet. Initiativet måste nämligen komma från producenterna själva.
- Det lönar sig att fundera tillsammans med andra likasinnade över hur man till exempel kunde förbättra kvaliteten, effektivera produktionen och se över produktionskostnaderna för att uppnå ett bättre producentpris. Vi behöver göra något för att bli starkare på marknaden.
Producentorganisationer inom frukt och grönsaker har en lång historia inom EU:s jordbrukspolitik.
- Kommissionen har med jämna mellanrum gjort utvärderingar av den här sektorn och man har konstaterat att det är ett bra program som har positiv effekt på marknadsbalansen och kvaliteten på produkterna.
Mjölkproducenterna kom med i bilden i samband med mjölkkrisen 2010, då man från EU-håll ville stärka producenternas resiliens mot marknadsstörningar. I vissa medlemsländer har man efter det haft en tydlig utveckling mot producentorganisationer, vilket har gjort marknaden mer stabil med ett stabilare mjölkpris.
- Idag är anslutningsgraden till andelsföretag i Finland på mjölksidan kring 90 procent, på köttsidan kring 80 och på äggsidan 40. Men på spannmålssidan är anslutningsgraden nästan obefintlig, trots att man öppnade upp för spannmål, nötkött och olivolja redan 2013, säger Laxåback.
Ekosektorn nästa?
Laxåback konstaterar att det idag finns ett klart behov av producentorganisationer både inom spannmåls- och ekosektorn.
- Potential finns. Vi har en hel del företag med producentbakgrund som kunde passa in.
Producentorganisationer kunde också göra det lättare för producenterna att komma in på skolkökssidan; något som hittills har upplevts som svårt speciellt bland mindre producenter.
- Odlar man morot på en hektar kan det vara svårt att få in foten i de offentliga köken, men om man går i hop med några andra blir volymerna kanske sådana att man kan ge leveranssäkerhet för hela året.
Då det gäller ekosektorn överlag ses för närvarande ett stort intresse bland de inhemska producenterna att slå om till eko.
- Som en följd av det stora ekointresset kan man fråga sig i fall ekosektorn inom de närmaste åren kommer att översvämmas av till exempel spannmål utan en klar adress? Det skulle kanske därför löna sig också för ekoproducenterna att tänka på en organisering, funderar Laxåback.
Vilket produktionsområde som helst kan organisera sig
En producentorganisation kan fungera inom vilket produktionsområde som helst inom lantbruket. En övergripande målsättning för producentorganisationen är att stärka producenternas ställning på marknaden. Utgångspunkten är att initiativet kommer från producenterna själva.
Förutsättningar för att bli godkänd som en producentorganisation är att man är en sammanslutning av producenter som på frivillig väg velat ansluta sig. Man skall därtill vara en registrerad sammanslutning; till exempel ett aktiebolag eller ett andelslag.
Det tredje kravet är att organisationen har minst fem producentmedlemmar eller en omsättning på minst 500.000 euro. Då det gäller frukt- och grönsakssektorn ska en producentorganisation uppfylla båda dessa krav.
Producentorganisationens medlemmar beslutar om sina egna regler enligt vissa formkrav. Producentorganisationen skall utöva åtminstone en av följande verksamheter: gemensam förädling, gemensam distribution, gemensamma förpackningar, förpackningsmärkningar eller säljfrämjande åtgärder, en gemensamt organiserad kvalitetskontroll, gemensam användning av maskiner eller lagerutrymmen, gemensam avfallshantering i omedelbar anslutning till produktionen eller gemensam anskaffning av produktionsinsatser.
Landsbygdsverkets guide på kommande på svenska
Landsbygdsverket Mavi har gett ut en guide för producenter som överväger att grunda en producentorganisation. Guiden "Hakuopas tuottajaorganisaatioksi" som finns på Mavis webbplats är i skrivande stund inte ännu översatt till svenska, men överinspektör Noora Malkamäki berättar att guiden är på väg för översättning.
- Orsaken till att vi lagt ut den finska versionen innan den svenska är klar är att vi ville börja marknadsföra den här möjligheten så fort som möjligt.
Laxåback är inne på samma linje och uppmanar till aktivitet.
- Jag tycker att det lönar sig att ta vara på den här chansen när den erbjuds och åtminstone bekanta sig med möjligheterna att grunda en producentorganisation. Då jag i tiderna jobbade på ÖSP fanns en propagandaplansch utanför mitt arbetsrum med texten "Enade vi stå, splittrade vi falla". Det är en ganska bra sanning än i dag. Jobbar man tillsammans har man mycket bättre möjligheter. Och jag tror att man inom EU i framtiden kommer att vilja hitta ytterligare sätt att stärka producenternas position via producentorganisationer.
Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi
|
|
