|
|
23.2.2018 / Landsbygdens Folk
Kopplade sockerbetsstöd klandras häftigt i EU-studie
Sedan 2015 använder elva EU-länder möjligheten att stöda sin sockerbetsodling med frivilliga, kopplade stöd. Det handlar om Polen, Tjeckien, Italien, Spanien, Rumänien, Kroatien, Slovakien, Ungern, Finland, Litauen och Grekland.
Avsikten med stöden är att uppmuntra odlingen i regioner där sockerbetan inte är lönsam. En nedläggning av betodlingen skulle i sådana fall få negativa följder för odlarna och det lokala näringslivet.
Numera används stödet över stora områden i EU. Det betalas också till odlare som inte under alla omständigheter är beroende av pengarna för sin odling. I flera regioner uppmuntrar systemet till och med odlarna att utvidga produktionen, hävdar författarna.
Enligt skribenterna är sockerbetan också utan stödet en konkurrenskraftig gröda gentemot spannmål och raps. Det enda undantaget är Finland, där betodlingens lönsamhet förbättras med ett relativt lågt frivilligt kopplat stöd och ett nationellt stöd.
Förvrider konkurrensen
I Finland och Kroatien begränsas det kopplade stödet till mindre än tio procent, medan det är betydligt högre i övriga länder. De högsta kopplade stöden betalas i Italien och Rumänien, där påslagen är 30 respektive 45 procent.
Enligt rapporten förvrider stöden konkurrensen mellan medlemsländerna och skadar odlingen i andra EU-länder som inte får de kopplade stöden. Denna typ av EU-subvention är visserligen laglig, men skribenterna frågar sig om de överensstämmer med lagens anda.
I praktiken har de frivilligt kopplade stöden blivit en subvention som bidrar till att höja utbudet av sockerbetor i EU. Omvänt har åtgärden också en prissänkande effekt, till nackdel för alla producenter och sockerbruk.
I tillägg till de omfattade återverkningar som sockerkvoternas avveckling har medfört för marknaden, genererar systemet nya marknadsstörningar, menar studiens författare. Produktionen blir för hög så att priset pressas.
Enligt studien bidrar stöden till att öka produktionen med 1,3 procent medan priset sjunker med 4,5 procent, jämfört med ett scenario utan frivilliga kopplade stöd. Åtgärderna gynnar därmed regioner som egentligen inte är konkurrenskraftiga.
Rekommendationen är att begränsa de frivilliga kopplade stöden till länder där denna typ av subvention är absolut nödvändig för att upprätthålla odlingen. Det skulle förhindra ojust konkurrens och förbättra relationerna mellan EU-länderna.
Rapporten diskuterar också betodlingens lönsamhet i förhållande till raps och spannmål, som är alternativen till sockerbeta. Lönsamheten för sockerbeta är enligt rapporten i snitt minst 700 euro/hektar högre än för spannmål och 600 euro högre än för raps.
Det frivilligt kopplade stödet bidrar till att ytterligare vidga gapet. I många fall är skillnaden 1.000 euro/hektar eller mer. Detta visar att stödet inte är nödvändigt för att förbättra sockerbetans konkurrenskraft gentemot alternativa grödor, fastslår författarna.
Tyska sockerlobbyn vill avveckla systemet
Den tyska sockerbranschens centralorganisation WVZ har länge kritiserat de kopplade stöden som snedvriden konkurrens. WVZ kräver att de kopplade stöden för sockerbetor avvecklas efter 2020 i samband med nästa CAP-reform.
WVZ lobbar hårt mot EU-kommissionen i frågan. Organisationen anser att odlingen av sockerbetor framöver måste koncentreras till de effektivaste områdena, framför allt Frankrike, Tyskland och Benelux.
Den holländska utredningen bekräftar misstankarna, säger WVZ-ordföranden Hans-Jörg Gebhard i ett pressmeddelande. Enligt Gebhard bidrar kopplade stöd till att behålla icke-konkurrenskraftiga strukturer och går emot den gemensamma marknadens principer.
WVZ anser att sockerbetsodlingarna i de berörda länderna skulle klara sig bra utan de kopplade stöden. I sin nuvarande form sporrar systemet bara till en fortsatt utvidgning av betodlingen i länder som Polen, Italien och Tjeckien.
Systemet är oförenligt med målsättningarna för sockerreformen och kommissionens löften under reformdebatten. De kopplade stöden förvränger inte bara konkurrensen, de främjar också en åternationalisering av CAP, dundrar den tyska sockerbasen.
Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com
|
|
