|
|
26.1.2018 / Landsbygdens Folk
Odlarna kan gå samman om tork och lager i Nyland
Greppa marknaden-projektet har låtit göra två utredningar kring en gemensam tork och gemensamma lagerutrymmen i närheten hamnarna i Lovisa och Ingå.
Båda hamnarna välkomnar mer export av spannmål. Det här förutsätter samarbete mellan odlare och vilja att investera tillsammans.
Nära till exporthamnar
Det odlas mycket spannmål i kustkommunerna med omnejd i Nyland, men transportsträckorna är relativt långa till exempelvis Nådendal, Lahtis och Träskända.
Gårdarnas storlek växer medan lagerkapaciteten inte alltid hänger med. Eftersom det också finns också ett växande behov av större och modernare torkar kan gemensamma investeringar vara lösningen.
Forskare Csaba Jansik på Naturresursinstitutet Luke har gjort utredningarna där bland annat ungefärliga kostnader för olika alternativ framgår. De här utredningarna presenterades på Greppa marknaden-seminariet i Vanda lantbruksmuseum förra veckan.
På Svenska lantbrukssällskapens förbunds webbsida finns utredningarna i sin helhet under fliken Projekt och Greppa marknaden. De hittas lätt genom att googla Greppa marknaden.
Byggmöjligheter i Ingå
Vid djuphamnen i Ingå har Avena byggt spannmålslager och ett laboratorium som i sin tur sköts av Nylands svenska lantbrukssällskap. På området finns möjlighet att bygga två liknande lagerbyggnader alldeles intill Avenas hallar.
En hall som rymmer 7.000 ton spannmål kostar uppskattningsvis en halvmiljon euro inklusive omkostnader. Dessutom tillkommer kostnader för markhyra. Silolager är betydligt dyrare och kan heller inte användas för att lagra annat än spannmål.
I hamnen i Lovisa finns möjligheter att använda den befintliga kapaciteten, men inte att bygga nytt. I detta nu uppgår redan Suomen viljavas lagerkapacitet till 100.000 ton. Av det är över hälften i silolager varifrån man kan lasta direkt ombord på båten.
Gasrörsförbindelse direkt till torken?
De första arbetena för att bygga den tjugo kilometer långa gasledningen Baltic Connector genom Ingå inleds under de närmaste veckorna. Många har undrat varför man inte passar på att göra anslutningar till torkar och hushåll på samma gång.
- Först lät det här som en bra idé, men sen visade det sig var mer problematiskt, säger Csaba Jansik.
Svaret är nämligen att det inte är möjligt att göra en direkt förbindelse och att kostnaderna för gasstationer är skyhöga.
Ingå kommun för förhandlingar tillsammans med distributionsbolaget Auris kaasunjakelu om det i alla fall finns möjligheter att bygga gasstationer i Ingå. Användningen skulle gälla främst industri och storkonsumenter, inte hushåll.
- Gasmarknaden släpps fri år 2020, på samma sätt som elmarknaden. Det kommer sannolikt att innebära att priserna går ner, säger Jansik.
Gemensam tork
Han har också haft som uppdrag att utreda möjligheterna att satsa på en gemensam odlarägd spannmålstork. Kostnaderna för en stor tork fördelat på enskilda odlare genom t.ex. ett andelslag skulle i varje fall bli fördelaktigare än att var och en bygger egna torkar.
Jansiks uppgifter ger vid handen att torkningskostnaderna är betydligt lägre i en gasdriven tork än i en oljeeldad tork. Flytgas (gasol) verkar vara det fördelaktigaste alternativet ur driftsynvinkel, medan torkning med naturgas blir något dyrare. Oljan medför de dyraste driftkostnaderna.
Hans utredning visar att investeringskostnaderna för ett planlager i Ingå hamn skulle vara 10.000 euro per jordbrukare förutsatt att femtio jordbrukare är villiga att delta.
Motsvarande siffra för en gemensam gasdriven tork skulle vara 8.000 euro.
Vem är med?
- Frågan är närmast om man hittar femtio jordbrukare i närområdet som är intresserade av att delta, säger Jansik.
Förutom kapital förutsätter både ett sådant här projekt och en utökad gemensam export att jordbrukarna verkligen förbinder sig till de kontrakt som görs upp. Utan jordbrukarnas vilja att samarbeta går det inte att genomföra.
Sedan uppkommer dessutom problemen med spannmål av olika kvalitet som lagras i samma utrymmen.
- Egentligen borde spannmålen exporteras färdig förädlat, som flingor eller ännu hellre vidareförädlat till müslistänger. Bulkexport är inte lösningen på problemen, säger Jansik.
Han uppmanar också jordbrukarna att satsa på kvalitet och specialprodukter.
- Just nu skriker alla efter ekohavre. Om man inte förhåller sig känslomässigt utan affärsmässigt satsar man på det, säger Jansik.
Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com
|
|
