|
|
6.10.2017 / Landsbygdens Folk
Köttproducenter måste minska
produktionen på grund av kalvbrist
I går höll Atria ett informationstillfälle i Helsingfors där bolaget gjorde ett upprop för att öka dikoproduktionen. Något måste göras för att kalvtillgången inte ska försämras ytterligare.
- I dag kommer 80 procent av nötköttet som produceras i Finland från mjölkgårdar. Det faktum att mjölkgårdarna minskar påverkar kalvtillgången inom nötköttsektorn om inga åtgärder vidtas, uppger Atria.
Bristen en realitet
Kalvbristen inom nötköttsproduktionen är redan i dag en realitet. En av de som har påverkats är Erik Lybäck, nötköttsproducent i Kronoby. Enligt honom har väntetiderna på nya kalvar när han slaktar ut blivit längre.
- Bristen bromsar omloppet och utslaktningen och det bidrar till att lönsamheten påverkas negativt, säger Lybäck, som har slutuppfödning av nöt och en besättning på 320 djur.
Lybäck slaktar ut cirka fyrtio djur sex gånger per år. Samtidigt som han slaktar ut den grupp som nått slaktvikt tar han in fyrtio nya spädkalvar som föds upp tills de når en ålder på 18-19 månader.
- När jag anmäler till slakt avhämtas djuren och samtidigt kommer nya kalvar följande vecka. Men när det är brist kan väntetiden dra ut till 3-4 veckor innan jag får nya kalvar, förklarar han.
Det som Lybäck och andra väntande producenter tvingas att göra i väntetider är att förlänga produktionstiden. Djurgrupperna som redan är i produktion växer dagligen och till slut uppstår utrymmesbrist på grund av att de måste vara längre i produktion.
- Det senaste åren har jag skjutit på slakten 3-4 gånger per år i väntan på nya kalvar. I takt med att de blir äldre och större blir det utrymmesbrist och senast när den sista gruppen nått en ålder av 20 månader måste djuren slaktas på grund av att tjurbidraget inte betalas efter det.
Minskar antalet utslaktningar
På grund av kalvbristen har Lybäck minskat utslaktningen från sex gånger i året till fem.
- Det innebär mindre inkomster och det är inte roligt att inte utnyttja anläggningens fulla kapacitet. Men när läget är på det här viset är vi tvungna att skjuta fram slakten och minska produktionen.
Lybäck investerade i en ny anläggning för nötköttsproduktion 2012. Då bjöds det ut kalvar från vänster till höger, berättar han. Men året därpå förändrades situationen drastiskt.
- Efter 2013 svängde det snabbt och det beror på den försämrade lönsamheten inom mjölksektorn som påverkades direkt av EU:s embargo mot Ryssland och därefter när kvotsystemet slopades. Jag tror inte att någon trodde att läget skulle förändras så här snabbt. Men det här visar hur viktigt det är att alla sektorer - i synnerhet mjölksektorn - har lönsamhet, säger han.
Väntetid under vår och sommar
Kalvtillgången hänger ihop med de olika produktionernas årscykel. Det säger Kim Tarvonen, anskaffningschef på Österbottens Kött, ÖK. Just nu råder ingen större brist eftersom kalvningen på mjölkgårdarna är som störst på hösten. Men fram till våren och sommaren minskar kalvningarna med brist som följd.
- Väntetiderna för slutuppfödarna brukar uppstå på våren och sommaren. Då finns det inte tillräckligt många kalvar att förmedla. På hösten kan vi balansera upp utbudet, men tiden för när kalvtillgången är i balans blir kortare om trenden inte bryts, förklarar Kim Tarvonen.
Väntetiderna varierar inom de olika kalvslagen. Som exempel finns spädkalvar från mjölkgårdar, avvanda småkalvar kring 2-3 månader, stationskalvar som levererats från mjölkgård till kalvstation. De kalvarna förmedlas vidare vid en ålder kring sex månader.
Utöver det har vi biffkalvar, det vill säga kalvar från dikor som förmedlas vid 7-8 månaders ålder. Det finns också flera olika slag av kvigor.
- Det gör att tillgången på olika kalvar varierar beroende på årscykeln. Som exempel finns det mest biffkalvar på hösten på grund av att dikorna kalvar på våren. Samma gäller alltså för kalvar från mjölkgårdar. Men det som vi försöker göra är att balansera upp mellan olika kalvslag, i synnerhet äldre, när det är väntetiderna förlängs på grund av brist, säger Tarvonen.
Atria inför ny viktklass
För att ytterligare balansera upp tillgången efter perioder av brist har Atria gått in för en ny tyngre klass för slaktvikt. Den tyngsta slaktviktsklassen nu är 370 kilo jämfört med den tidigare som var 350 kilo. Den nya klassen började gälla för en dryg månad sedan.
- Under hösten genomför vi etappvis omfattande prisförändringar. Det blir också en ny viktklass för nöt av biffras samt på kvigor. Det betyder att producenterna föder upp kalvarna under en något längre period, vilket bromsar cirkulationen i kedjan en aning. Samtidigt får vi ut mera kött av en enskild kalv och utnyttjar produktionen bättre genom en förhöjd slaktvikt, förklarar Tarvonen.
Lybäck tycker det är bra att ÖK försöker kompensera bortfallet för producenterna.
- Medeltalet för min produktions slaktvikt ligger under 370 kilo. Men en del av djuren når den nya klassen och för dem får jag nu ett bättre pris. Alla prishöjningar är välkomna och det är bra att ÖK gör vad de kan för att kompensera producenterna, säger han.
Det finns många gårdar som har en bra viktökning och redan kommer upp i en slaktvikt på 370 kilo. Gruppen som Atria vill nå genom de nya viktklasserna är gårdar som slaktar in djur innan slaktvikten är 350 kilo.
- Det är gårdarna som ligger under medeltalet som vi vill nå. Gårdar som kontinuerligt slaktar ut vid en lägre slaktvikt. Orsakerna till att tillväxten inte är den bästa kan vara att det i boxarna finns för många djur och att det därför blir praktiskt lättare att slakta ut tidigare om det är utrymmesbrist. Men i en situation av kalvbrist är det inte att föredra att vi har gårdar med för många djur som slaktas innan man slaktvikten är uppnådd, säger Tarvonen.
Tar tid att utöka dikoproduktionen
ÖK och Atria försöker nu motverka utbudet av kalvar genom att sporra till en ökad dikoproduktion. Det har bland annat ordnats seminarier kring olika förmånliga lösningar på nya anläggningar. Uppropet håller på att ge visst resultat, menar Tarvonen.
- Det är en lång process att bygga nytt och sadla om till dikoproducent. Men vi har producenter som nu är mitt uppe i processen med ansökning av tillstånd. Andra arbetar med finansieringen och några har problem med besvär från grannar. Vi har potentiella investeringar på gång och det är positivt, men vad som förverkligas återstår att se.
Import av kalvar är inget alternativ för Atria som enbart har inhemskt kött i sitt sortiment.
- I Europa är det vanligt att kalvar förmedlas över gränserna. Men eftersom Finland inte godkänner till exempel salmonella i leveranskedjan är det inte ett alternativ. Det är heller inget alternativ på grund av att allt kött som säljs under Atrias namn är inhemskt.
Trots situationen, som nu Atria försöker råda bot på, har Lybäck framtidstro.
- Inte kan man som producent gå omkring och oroa sig. Nu vidtas åtgärder och det kan ta en tid innan utmaningen är löst men jag ser ändå ljust på framtiden. Men något måste definitivt ske inom handeln. Nu är det brist på inhemskt kött men trots det stampar priserna på stället. Hur är det möjligt? frågar han sig.
TEXT & FOTO
Christoffer Thomasfolk
christoffer.thomasfolk@slc.fi
|
|
