|
|
8.9.2017 / Landsbygdens Folk
Vargflock dödade får i Karis
- Jag har inget ord för hur det känns. Jag är förbannad men också sorgsen för att mina får fick en sådan plågsam död. Där rök också 15 år av avelsarbete.
Det säger Saija Härkänen som just tagit farväl av sina tre tackor. De ligger sönderslitna med bukarna upprivna i en frontlastarskopa och väntar på kadavertransport. Stanken är vedervärdig.
Åtta vargar
Fåren var ute på bete ett tiotal meter från bostadshuset där Saija och Jorma Huttunen bor. De bor i ett parhus och följande hus ligger inte längre än hundra meter bort så någon ödemark är det inte frågan om.
Tidigt på morgonen lördagen den 2 september går Saija Härkänen ut genom dörren för att se till fåren och de andra djuren. Hon känner genast på sig att något är fel.
Ett ögonblick senare möts hon av den syn hon varit rädd att möta redan i ett års tid. Alla tre tackor ligger livlösa i gräset.
Senare bekräftas att vargflocken på två vuxna individer och sex valpar har varit på besök.
- De här fåren var inte mina keldjur, de var mina produktionsdjur och avelsdjur. Jag födde upp nya kullar och förädlade ullen och pälsen. Köttet har däremot varit en biprodukt.
Härkänen har också sex baggar, men de besparades denna gång eftersom de befann sig i en annan inhägnad.
Slut på näringsgren
Staten betalar ut ersättningar för skador på produktionsdjur. För en avelstacka betalas 431 euro.
- Redan kadavertransporten kostar 134 euro per djur, säger Härkänen och påpekar att straffet för den som olovligt dödar en varg är mycket strängt.
För Saija Härkänen handlar det ändå inte bara om en ekonomisk förlust utan om att förlora en hel näringsgren. Eftersom gårdens alla tackor gick om intet betyder det också slutet på fårnäringen för Saija Härkänen.
Hon upplever att det inte finns förutsättning för den typen av näring så länge vargarna stryker runt bostadshusen i trakten.
Kvar på gården finns förutom baggarna också hästar och kor. Nu våndas Härkönen för om också de ska angripas. Hennes nattsömn har redan länge lidit av att hon oroat sig för den mardröm som nu besannades.
- Fastän jag redan länge befarat just det här kom det som en chock när jag såg de tre kadavren ligga där i gräset, säger Härkänen.
Dödade inte för mat
Hon konstaterar att vargarna inte varit där för att äta utan uttryckligen för att ha ihjäl djuren. Köttet hade de lämnat kvar efter dådet.
- Jag har många gånger undrat hur man som djurägare känner det när vargen tar ens djur. Nu vet jag men jag kan inte beskriva det, säger Härkänen.
Hon har varit i kontakt med diverse viltvårdsinstanser men att det enda svar hon får är att installera vargstängsel eller skaffa flockvaktarhundar.
- Så här ser det ut med landsbygden idag. Vargarna ska gå fria medan vi som bor här ska stängslas in - som apor i bur, säger Härkänen argt.
För hennes del skulle ett vargstängsel innebära att hela gården stängslades in. Också hästhagen befinner sig strax intill bostadshuset.
Gården ligger längs Nygårdsvägen mindre än fem kilometer från Karis centrum.
Vargobservationerna har trefaldigats i år
Antalet vargobservationer har trefaldigats i år inom Ingå-Snappertuna jaktvårdsförening som täcker området från Ingå till Snappertuna i Raseborg. Inom reviret ansökte man i december ifjol om dispens från Finlands viltcentral för att förhindra att vargflocken skulle bli större.
Ansökan avslogs under våren och vargstammen har obehindrat kunnat föröka sig så att det nu finns åtta vargar på området.
Jaktchef Visa Eronen på Finlands viltcentral Nyland är den som i de flesta fall förbereder undantagstillstånd. Han fungerar som föredragande, men beslutet fattas formellt av chefen för offentliga förvaltningsuppgifter Sauli Härkönen på Finlands viltcentral. Sauli Härkönen har ansvaret för helheten och för det att bedömningen är lika i hela landet.
- Dispens kan beviljas endast om kraven för dispens i jaktlagen uppfylls och andra tillfredställande lösningar inte finns, säger Eronen.
Han är medveten om den massiva kritik som vargreviret orsakat i trakten, men är inte nödvändigtvis beredd att inskränka vargens rättigheter i Västnyland.
- Varje ansökan om dispens avgörs utgående från en bedömning. Innan en ansökan kommit in kan jag inte bedöma utgången.
Skador beaktas i bedömningen
Han försäkrar att skador som uppstått beaktas i bedömningen. Han är också medveten om den oro som finns bland lokalbefolkningen och beklagar Härkänens förlust.
- Får av olika slag är mest utsatta. Risken är mycket mindre på Härkönens andra djur.
Menar du att man borde ge upp fårnäring på områden där det finns varg?
- Nej, så kan man inte heller säga, men risken för skador finns och även med förebyggande åtgärder, som vargstängsel, kvarstår risken eftersom man inte kan skydda allt, säger Eronen.
Han är inte säker på att en avskjutning av enstaka exemplar nödvändigtvis skulle förändra hotbilden på ett markant sätt. Att förinta hela reviret på en gång ställer han sig ganska tveksam till.
Han är skeptisk till att hela flocken snart skulle avlivas, vilket delvis motiveras med att vargstammen minskat nationellt. Han medger ändå att så inte är fallet i just Västnyland där stammen tvärtom ökat. I år har Ingå-Snappertuna jaktvårdföreningen tagit emot åtminstone 75 observationer där vargar rört sig mindre än hundra meter från bostadshus.
Han är också medveten om att just det distriktet är problematiskt eftersom bosättningen är betydligt tätare än på andra områden där det finns vargflockar.
Spörsmål i riksdagen
Flera av Härkänens grannar försöker nu göra allt de kan för att få bort vargarna från området.
Riksdagsledamöterna Thomas Blomqvist, Mats Nylund och Maarit Feldt-Ranta har kontaktats. Blomqvist och Nylund framhåller att situationen är ohållbar, men att jaktlicens på varg är ett myndighetsärende och inte ens jord- och skogsbruksministern kan ingripa över huvudet på ansvariga tjänstemän.
Nylund och Blomqvist ska i alla fall lämna in ett skriftligt spörsmål angående vargfrågan till jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.
Maria Wasström
maria.wasstrom@gmail.com
|
|
