Suomeksi   Om Agrolink   Kontakta Agrolink  Bli abonnent  Logga in
 lördag 23.11.2024
 Grattis Yngve, Yngvar
1.9.2017 / Landsbygdens Folk
Silverskärs skarvar lever farligt

I veckan fick de på nära håll bekanta sig med skarvfrågan när svenska riksdagsgruppen besökte den exklusiva konferensanläggningen Silverskär i Saltviks skärgård på norra Åland.
Besökarna kunde med egna ögon se mycket skarv, trots att det på Silverskär och holmarna runt omkring bedrivs skyddsjakt som godkänts av Ålands landskapsregering.
Första kvällen på Silverskär fick politikerna och medföljande tjänstemän också smaka på skarvkött som tillretts på tre olika sätt.
Thomas Blomqvist, som också är avgående ordförande för SLC Nyland, konstaterar att skarvens utbredning blivit ett bekymmer också i den nyländska skärgården.
- Det handlar ju ingalunda om att försöka utrota skarven, men på något sätt borde stammen begränsas, påpekar han.
På fastlandet har man enligt riksdagskollegan och SLC:s förste viceordförande Mats Nylund kommit längst i Österbotten när det gäller att hitta åtgärder för att bromsa skarvens tillväxt. Där har man tillsatt en arbetsgrupp som ska göra upp ett åtgärdsprogram för skarven. Enligt direktiven ska detta uttryckligen ske i nära samarbete med fiskare, sommarstugeägare och annan lokalbefolkning.

Skarvproblematik för utrotningshotad sikart
Åtgärdsprogrammet har dock enligt Nylund hamnat i motvind. Representanter för föreningen Natur och miljö samt fågelskyddsorganisationer har nämligen krävt att det förslag som läggs fram måste vara enhälligt.
- Det betyder ju att den som vill minst kommer att diktera utgången. Vanligen försöker man i en kommitté komma fram till ett enhälligt betänkande. Om det inte lyckas röstar man och då blir majoritetens åsikt gällande och de andra kan reservera sig. Här riskerar det att bli precis tvärtom, säger Nylund.
Det kan alltså bli så att en liten minoritet kan stoppa eller åtminstone urvattna alla förslag för att minska skarvens skadeverkningar. Natur- och fågelvännerna har redan lämnat den underarbetsgrupp som ska skriva ett utkast för åtgärdsprogrammet.
Mats Nylund påpekar att skarven, som äter i stort sett all slags fisk, bland annat innebär en verklig riskfaktor för den utrotningshotade Malaxsiken.
- Ända sedan 1980-talet har man försökt rädda Malaxsiken genom att kläcka rom och plantera ut yngel. Nu får skarvarna äta upp siken. Helt obegripligt!

Skarvkött som mat gör jakten legitim
Idérika anläggningschefen och naturvännen Johan Mörn, som får gäster att stortrivas på Silverskär, hörde till de allra första pådrivarna för åländsk skyddsjakt på skarv. Sedan jakten infördes finns det enligt honom inte längre så stor irritation bland ortsbefolkningen, trots att fågeln fortfarande förekommer i stora flockar.
Men Mörn betonar att man för att ge skyddsjakten legitimitet också bör se skarven som en resurs och använda köttet som människoföda, vilket också förutsätts i den åländska jaktlagen.
- Inget märkligt med det. I norra Norge dit någon art av skarv brett ut sig efter att från Kina ha planterats in i Belgien och Holland har man redan länge ätit skarvköttbullar och annat skarvkött med god aptit, säger Johan, som utan minsta tvekan betecknar skarven som en invasiv art, som inte naturligt hör hemma i finländska vatten.

Rolf-Lennart Witting
witting@aland.net

Annonser

































 © Copyright 2001, Agrolink Ab