|
|
28.7.2017 / Landsbygdens Folk
Vilt- och fågelskador innebär
stora ekonomiska förluster
Frilandsodlaren Anders Åström i Sibbo är uppgiven. Än en gång har vitsvanshjortarna härjat i hans odlingar. Odlingarna är inte ingärdade och ligger också i övrigt rätt så oskyddade i sydsluttningar en knapp kilometer från kusten. Det senaste hjortangreppet påminner om de tidigare och har skett på den sallat som är nyplanterad. Den har med andra ord varit utplanterad på friland i ungefär en veckas tid.
- Vitsvanshjortarna tar tag i hela sallatshuvudet med planteringsunderlag och allt. Ibland äter de upp allt det gröna, ibland nafsar de bara i grödorna och spottar tillbaka. Romansallat tycker de bäst om, precis som jag själv, säger han och skrattar.
Under de senaste femton åren har stammen av vitsvanshjort vuxit i det närmaste explosionsartat medan rådjursstammen har vuxit märkbart. Båda två är ett gissel i frilandsodlingar och de tycks trivas särskilt bra i kustnära områden som just i Hangelby i Sibbo. Från Åströms gård är det en knapp kilometer till havet.
Oberoende av exakt vad viltet ställer till med så är slutresultatet för odlarens del att grödan inte går att sälja. Och det innebär förstås ekonomiska förluster.
- Jag kan inte säga exakt hur mycket det innebär för just mig, men vilt- och fågelskadorna är nog märkbara i sig. Dessutom lider rytmen i skördearbetet av att det finns skadade produkter med bland de orörda och friska produkterna, säger Åström.
Han anser att den enda hållbara lösningen för storskalig trädgårdsodling på sikt är en decimering av hjort- och rådjursstammen. Utöver det kan förstås enskilda odlare ta till riktade åtgärder som till exempel stängsling och fågelskrämmor men också gaskanoner och övriga åtgärder som skapar oljud.
Fågelskadorna som Anders Åström haft i sina odlingar har i huvudsak handlat om kajor. Just den här säsongen har de inte hittat till hans odlingar, i varje fall inte än, men tidigare år har de förorsakat stora skador.
- När kajorna härjar så handlar det oftast om att de hackar sönder sallatshuvuden och kanske släpar med dem en bit. Och så skiter de ju så förskräckligt mycket och precis överallt känns det som. Därför blir förhållandevis stora mängder produkter oanvändbara. På den tiden vi hade jordgubbar var kajorna ett verkligt gissel.
Åström upplever att kornåkrar lockar kajor till sig. De år han haft korn sått på de skiften som angränsar till frilandsodlingarna har problemen med just kajorna varit värst. Förr i tiden, när Anders far var huvudsaklig odlare på gården, hade man en mycket konkret lösning på problem med kajor.
- Vi sköt ett par-tre stycken och hängde upp kadavren i störar runt om i odlingarna. Det skrämde nog effektivt i väg deras artfränder. Men det får man ju inte göra längre, konstaterar han.
Åström anser att trädgårds- och frilandsodlare borde få särskilt tillstånd att skjuta problemfåglar. Den här säsongen omfattar Anders Åströms frilandsodlingar 8,5 hektar. Utöver det odlar han spannmål på 35 hektar. Frilandsodlingen är stommen i hans verksamhet och marknaden utgörs i huvudsak av partiaffärerna i huvudstadsregionen och en del lokala butiker.
|
|
