|
|
28.7.2017 / Landsbygdens Folk
Växthusrevyn drog fullt hus
De 185 sittplatser som fanns till förfogande fylldes snabbt och fler stolar fick bäras in för att alla som ville se skulle få plats.
- Meningen med revyn har varit att lyfta fram de problem och utmaningar växthusnäringen har, förklarade projektledare Irene Vänninen. Vi behöver tänka bredare på flera nivåer, speciellt när det gäller relationen producent - konsument.
Det bjöds på en trivsam halvtimme fylld av växthusrelaterade sketcher och sång på bredaste närpesdialekt när Växthusrevyn presenterade sitt uruppförande under Tomatkarnevalen.
För trettio minuter revy är vad som återstår efter att manusförfattaren och regissören Sören Storbäck kokat ner essensen av den 132 sidor långa mellanrapporten och konkret lyft fram vad som utkristalliserat sig ur långkoket.
I sanning ingen lätt uppgift att omvandla en teoretisk forskartext till ett lättförståeligt manuskript och det är förmodligen första gången en mellanrapport presenterats med humor och drama.
Projektet som nu pågått i ett och ett halvt år under ledning av Irene Vänninen har innefattat många pannrumsmöten med växthusodlare i Korsnäs och Närpes.
Vänninen har även organiserat möten packerier emellan för att de ska analysera läget och ställa upp gemensamma utvecklingsmål.
Efter en något trevande start går det sedan snabbt för de lokala amatörskådespelarna som handplockats ur olika teatergrupper att värma publiken och mot slutet av föreställningen släpper stora delar av publiken loss några dundrande magskratt.
Igenkänningsfaktorn är hög, språket brett och revysketcherna i sig väldigt lättillgängliga. Förmodligen är största delen av publiken redan bekant med det arbete, funderingar och attityder som växthusrelaterade frågor innebär.
Enligt ÖSP:s trädgårdsombudsman och tillika tomatodlare Johanna Smith har det redan innan projektet påbörjades diskuterats en hel del angående växthusprodukternas kvalitet och smak, för de är ett par som hör ihop.
- Ändå är det inte smaken som odlaren får betalt för, utan kvantiteten, konstaterar Smith.
Ett dilemma som revygänget lyfter fram i sin första sång innan de börjar fundera kring hur överproduktionen ska kunna åtgärdas och hur man ska få konsumenterna att ändra sitt förhållande till grönsaker. De måste nämligen kunna påverkas till att konsumera mera rött, grönt och inhemskt.
En springande punkt i rapporten/revyn är inhemskt kontra utländskt och hur viktigt det vore att bönder, producenter och odlare mer skulle leva som de lär. Det vore nyttigt att se sig lite noggrannare i spegeln och nytänkande reflektera över sina egna matvanor och förehavanden gällande livsmedel.
I själva rapporten finns exempelvis en fundering kring varför närpesodlarna på sitt hundraårsjubileum senaste år serverades kött och potatis på sin festmåltid i stället för en tomatbaserad middagsrätt.
I tacktalet lyfter en rörd och nöjd Irene Vänninen fram hur hon skulle vilja att producenterna visade sig lite mer utåtriktade:
- Vi borde få till stånd en dialog mellan konsument och producent, sade hon. Och att konsumentens feedback når odlaren och inte enbart stannar vid packerierna är av största vikt. Tyvärr kommer gensvaret ofta på finska, så svenskspråkiga odlare lyckas kanske inte alltid ta del av det.
I InnoVäxthus mellanrapport framkommer hur syftet med utvecklingen är att få fram en produktion som baserar sig på efterfrågan och för att få något dylikt att gå i rätt riktning behövs raka rör och direkta kontakter.
Vidare är det av stor vikt att både små och stora firmor får möjlighet att utvecklas i olika riktning, fastän båda strävar efter minskade kostnader och bästa möjliga produktion.
I början av augusti kommer ett utvecklingsprogram att presenteras för både odlare och packerier. Programmet har produktion baserad på efterfrågan som syfte och då måste alla praktiska åtgärder kunna bidra till det.
Tanken är att en produktion som baseras på efterfrågan ska leda till en bättre balans gällande producentpriserna, vilka logiskt nog borde vara högre än produktionskostnaderna.
|
|
