|
|
7.7.2017 / Landsbygdens Folk
Ta väl hand om matjorden är det enda klimatsmarta
Forskaren och miljöaktivisten Jones föreläsning på "Carbon Day Finland" på Koskis gård häromdagen var en påminnelse om vad biologilektionerna i skolan skulle vara bra för. De kunde verkligen förklara en del viktiga fakta kring lantbruk.
Som vad växter gör med sina rötter. Christine Jones är beredd att förklara.
Så skall det se ut. Christine Jones hittar en ordentlig rottorva på Koskis gårds marker.
Rötterna leder ner energi (från fotosyntesen) i form av sockerarter till underjordiska svamptrådar (mykorrhiza) som lever i symbios med växterna. Mykorrhizan som växer rakt in i rötterna ger i utbyte vatten och en hel drös med mineraler som växterna inte annars på egen hand kan lösa ut ur jorden, bland dem fosfor och kväve.
Rötterna omformar tillsammans med svamparna och mikroberna död mineraljord till matjord. Rötterna växer djupt och mykorrhizan ännu djupare och luckrar upp jorden.
Världens största lager av solenergi
Konkret synlig blir processen då man gräver upp en växt. Det har bildats en stor rotklump med grynig mull mellan och omkring rötterna.
Det är också världens största lager av solenergi. Jones talar om rotklumpen som en fabrik eller en hotspot i marken. Fotosyntesen och lagringen av energi i marken är grundvalen för livet på jorden.
Sådan markberedning har växterna ägnat sig åt i miljoner år, med framgång. Men så kommer människan och vill skynda på processen, "fixa bristerna" i marken med att ge växten mera näring, i löslig form.
Då behöver växten inte mera mykorrhizan.
- Inom några minuter från det att man serverat konstgödsel stänger växten av knutpunkterna där näringsutbytet med mykorrhizan sker, säger Christine Jones.
Svamptrådarna förtvinar, och med dem mycket av livet i marken. Effekten syns på rötter som frilagts ur marken. Rötter med mykorrhiza samlar jord omkring sig i tjocka lager men från rötter utan mykorrhiza faller jorden av.
Kolla kolet
På ytan kan allt se ut som förr - växterna är gröna och ger skörd som förr. Men det gör en stor skillnad för klimatförändringen och behovet att binda kol i marken. Odlingsmark kan binda kol i humusen och bromsa klimatuppvärmningen, men bara om det kommer ner tillräckligt mycket med liv under markytan.
Humus innehåller 60 procent kol. Humus är något man förknippar med skogs- och kärrmarker men det räcker inte att det bildas där, säger Christine Jones.
- Vi kan inte hoppas på att skogen räcker som kolsänka. Vi måste också göra själva åkerodlingen till en del av lösningen, inte bara problemet.
Åkerodlingen har bidragit till att matjorden globalt har förlorat mellan 30 och 75 procent av sitt kolinnehåll, säger Jones.
- Det betyder att markens fruktbarhet och odlingens lönsamhet minskat, säger hon och motsäger uppfattningen att konstgödsel behövs för att åstadkomma tillräckligt stora skördar.
Carbon Day-seminariet ordnades av en lös gruppering ekointresserade odlare blev en intensiv plädering för eko-odling eller i alla fall något ditåt.
- Det gäller att hitta lösningar och metoder som fungerar både för eko-odlare och för konventionella, sa miljöminister Kimmo Tiilikainen i en kommentar. Han är själv eko-odlare sedan unga år.
Johan Åberg som sedan årets början igen är direktör vid MTK efter en tid vid rodret för SLC var mera skeptisk.
- Jag är inte ännu beredd att överge alla konstgödsel och kemi, sa han.
Men han medgav också att förändringens vindar blåser, och de kommer säkert att märkas då EU-kommissionen på fredagen presenterar resultaten av sina sonderingar kring jordbrukspolitikens nästa period.
TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi
|
|
