|
|
28.4.2017 / Landsbygdens Folk
Avbytarservicen fungerar inte i söder
Missnöjet med avbytarservicen och kanske i synnerhet vikariehjälp vid sjukdom och olyckshändelser har ökat.
Under senare tid har det förekommit mer problem än tidigare både inom Salo- och Liljendalenheten, säger således styrelsen för den nyländska koklubben.
Styrelsen talar rentav om att situationen på Saloenheten har varit "katastrofal" sedan i höstas.
Också i Åboland där djurgårdarna får sin service från Saloenheten är problemen uppenbara.
LPA har diskuterat bristerna
Päivi Wallin kunde berätta att LPA, som koordinerar avbytarservicen, har haft ett möte med enheten i Salo och diskuterat bristerna. En stor del av problemen torde bero på personalminskningar.
Samarbetsförhandlingar har pågått åtminstone i Salo och de flesta av avbytarna har tvingats ändra sina arbetsförhållanden till deltid eller i värsta fall lämna sitt jobb. Dessutom har flera enheter gått in för att ersätta obekväma arbetstider för avbytarna med ledig tid, fastän samma mängd arbete ännu finns kvar.
Koklubbens ordförande Nina Mannström kunde också intyga att avbytarna inte kunnat ta ut överloppstimmar i pengar. De måste samla på dem och sedan ta ut dem i ledig tid, men det finns sällan möjlighet att ta ut dem.
Carin Knape som är privatavbytare på västnyländska gårdar berättade att hon får ersättning av avbytarenheten i Salo enligt ett fastställt antal timmar per gård. Också fastän ett uppdrag tar längre tid, får hon bara enligt de fastställda timmarna.
Päivi Wallin påminde här om att avbytarna får betalt bara för de timmar som är fastställda för gården, men enligt lagen kan man ansöka om att lägga till timmar om de inte räcker, när den lokala enheten ordnar tjänsterna. Om gården själv har ordnad avbytarservice kan timmarna ändras, men bara i fall förhållandena på gården ändrar.
Löfte från Salo
Från Salo stad har det nu kommit ett löfte om att de anställda inom avbytarenhetens förvaltning åter ökas från nuvarande tre till fyra så som tidigare, detta för att förbättra situationen. Problemet är finansieringen, kommunerna får ersättning enligt antalet sammanlagda semesterdagar för gårdarna. När de minskar blir det således också mindre anslag.
- Men nu har alltså Salo lovat att anställa ännu en instruktör i alla fall, sade Päivi Wallin. Både jordbrukarna och avbytarna har haft långa sjukledigheter i vintras, men på Saloenheten räknar man med att situationen förbättras snart.
Inget om jour i avbytarlagen
Avbytarlagen stadgar inte om anträffbarhet eller jour. När det gäller telefontider, så har avbytarenheterna runt om i landet således skött det på lite olika sätt.
- I Salo har man valt att ha telefontider på förmiddagen, för att personalen måste kunna koncentrera sig på att göra upp arbetsscheman. Men personalen har lovat att svara så fort som möjligt när man lämnar ett ringbud, sade Päivi Wallin. Möjligheterna att sköta telefonservicen förbättras när enhetens personal utökas.
Nina Mannström påpekade att det inte alltid finns någon som svarar, fastän man ringer inom telefontiden. Någon borde nog kunna svara när man ringer då.
Andra enheter kan ha telefontid betydligt längre.
Malena Haddas intygade att man inte har haft det problemet i Liljendal.
- Där finns nog någon som svarar, sade hon.
Utbildning för chefer och nyanställd personal
Päivi Wallin kunde vidare berätta att LPA ordnar utbildning för avbytarchefer och för nyanställd personal.
SLC:s ordförande Holger Falck, som deltog i mötet, påminde om att det enligt kvalitetsprogrammen måste finnas en person som kan hoppa in vid akut behov. Enligt lagen måste avbytarservicen i alla fall ordna avbytare så fort som möjligt.
Anders Malmberg svarade att det är just det här som är orsaken till att han inte kan vara med i ett kvalitetsprogram.
- Jag kan inte lösa frågan med en inhoppare vid akut behov. Men det har fungerat tidigare inom avbytarservicen.
Varför får man inte ut sin semester?
Heidi Petas undrade varför det brister med att kunna ta ut semestern, fastän hon lämnat in ansökan i god tid.
- När man sedan står och ska ta ut sin semester får man veta att det inte lyckas fastän uppgifterna nog har funnits i flera månader på avbytarenheten.
Marcus Petas ansåg att det skulle behövas ett pris på mjölken, som skulle göra det möjligt att finansiera en egen avbytare.
I dag är det 25 procent av gårdarna som anlitar privata avbytare i Nyland. Det är en hög siffra jämfört med landets medeltal på 8 procent. Ett problem är om gården har en egen avbytare som sedan blir sjuk. Då är de kommunala avbytarenheterna inte skyldiga att ordna med en annan avbytare, men de kan göra det om det finns möjlighet.
Fakturor förfaller
De kommunala avbytarenheterna kan också kontakta privata avbytare för vikariat om det är brist på personal, men det finns åtskilliga vittnesmål om att de inte gör det. Orsaken lär vara att de egna avbytarna ska hållas med jobb.
Carin Knape var för sin del missnöjd med att ersättningarna för hennes avbytarjobb kommer långt efter förfallodagen.
- Jag har en betalningstid på 21 dagar, det är nog tillräckligt länge, sade hon. När jag sedan har ringt och påmint om det har jag fått veta att jag ska vara glad att fakturan inte tappats bort, för det har nämligen också förekommit.
Borde få sköta samma gårdar
Carin Knape ansåg också att man kunde satsa mera på att organisera avbytarverksamheten så att samma avbytare får sköta samma besättningar.
Flera av de närvarande hade erfarenheter av många olika avbytare på kort tid, exempelvis under sjukdom.
- Man lär inte känna djuren när man kommer en dag nu och en dag då, sade Carin Knape.
Hon ogillade också att avbytarenheten försökt kalla henne till en ny gård med en och en halv dags varsel utan att erbjuda inlärning.
Landskapen kommer att ansvara för avbytarsystemet
Holger Falck påminde om landskapsreformen som innebär att landskapen kommer att ta över avbytaransvaret. Det här torde träda i kraft 2019.
- Frågan är vem som ska sköta det hela. Hur det ska gå till i praktiken är ännu helt öppet åtminstone i Nyland, sade Holger Falck.
Det är dessutom troligt att tjänsterna måste konkurrensutsättas enligt EU:s regler ifall landskapen inte själv tar hand om servicen utan köper tjänsterna utifrån.
- Ni slipper kanske Salo om ett och ett halvt år, kanske det blir bättre, men det kan också gå åt det andra hållet, varnade SLC-ordföranden.
Ett alternativ kan naturligtvis vara att anlita egen privat avbytare. Deltagarna var ändå överens om att det offentliga avbytarsystemet måste kunna fungera som det primära alternativet, både nu och efter landskapsreformen.
Med de här mjölkpriserna finns det åtminstone inte en chans att ha anställda, sade Nina Mannström. I vilket fall som helst borde vi väl ha rätt att kräva att det nuvarande systemet fungerar så länge det är i kraft.
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi
|
|
