|
|
7.4.2017 / Landsbygdens Folk
En sjuttioårig budkavle
Inom den om- och nyorganiserade finlandssvenska bondekåren ansågs det vara en stor händelse att förverkliga tidningen 1947. SLC och medlemsförbunden hade en hel del jobb med det.
Brist på papper rådde, tekniken krånglade och även finansieringen måste naturligtvis lösas. I början betalade man en årlig prenumeration på 60 mark av dåtidens mynt för tidningen, då motsvarade det lite mer än värdet på en ask cigaretter.
SLC hade fungerat ett drygt års tid, medan Maaseudun Tulevaisuus och MTK var trettiotalet år äldre.
Betydelsen av en enig bondekår
Förväntningarna var stora från första början, såväl på SLC och medlemsförbunden som på tidningen.
Kommunikationerna var inte vad de är i dag, att sprida information och ordna möten tog tid och det var inte alltid effektivt. Man såg därför en regelbundet utkommande tidning som ett sätt att samla bönderna om de gemensamma idealen och att sprida budskapet om fördelarna med att organisera sig och påverka tillsammans.
Det är talande att det fanns ett slagordsliknande budskap på den första tidningens första sida:
"Lantbrukarna i Österbotten, Nyland, Åboland och på Åland ha räckt varandra handen till fackligt samarbete"
Man märker hur producentrörelsens ledare var måna om att framhålla betydelsen av en enig bondekår. Vi är ännu på den vägen.
I dag är vi så pass optimistiska att vi utgår från enigheten inom SLC och medlemsförbunden som en självklarhet. Det var också en orsak till att vi inför det här jubileumsnumret bad ordförandena för SLC:s branschutskott att fälla ner några tankar med anledning av jubileet i stället för de regionala representanterna.
Under tiden som gått har Landsbygdens Folk i vilket fall som helst lyckats hålla ett fritt tonfall. Att visa enighet utåt betyder inte att man ska sluta utbyta åsikter, att man inte ska föra en levande diskussion.
Budkavle kommer
Antagligen tack vare sin liberala grundsyn är den finlandssvenska bondekåren ganska skicklig på att ta fram idéer, pröva dem och utväxla åsikter utan att bli osams. Det här har faktiskt varit till stor nytta också för tidningen som ska spegla de åsikter och bekymmer som finns bland medlemmarna. Det är för medlemmarna tidningen finns.
Grunduppgiften för LF är att informera, att redovisa fakta, så gott vi kan. Till det hör också att återge vad som rör sig bland medlemmarna på gårdarna.
Bondetidningens innersta går dock ännu djupare. Sedan gammalt symboliserar tidningen fortfarande den med blod beseglade budkavlen med den så kallade morgonstjärnan, spikklubban som var böndernas tecken till varandra om att göra sig fria från överhetens förtryck redan under medeltiden. Denna budkavles väsen har bland annat beskrivits av Vilhelm Moberg i romanen "Rid i natt" från 1941.
Det är inte direkt den biten man känner igen i Landsbygdens Folk i dag och inte heller i de första numren från 1947. Det är säkert bäst så.
Även om det jordbrukspolitiska klimatet tidvis har hettat till så befästes Förhandlingsfinland efter kriget av ganska självklara orsaker. Det är en gemenskap som bönderna är och ska vara en del av bland alla andra.
Förväntningar: stora!
I samband med vår förfrågan till utskotten bad vi också ordförandena berätta lite om sina förväntningar på tidningen inför de följande tio åren. Vi kan delvis sammanfatta dem med att de är, ja, stora. Det är bra.
En genomgående förväntning är att bönderna också i fortsättningen ska kunna läsa på svenska vad som händer inom branschen. Själva tidningen ska vara den fasta punkten.
Innehållet ska emellertid vara det som vänder upp och ner på tillvaron, går utanför de invanda cirklarna, utanför lådan.
Samtidigt understryker utskottsordförandena betydelsen av tidningen som förmedlare av kunskap.
När det gäller presentationen av innehållet finns det önskemål om en fränare eller mer lockande rubriksättning.
Samtidigt märker vi så småningom att trycket på en modern digital version av tidningen kommer närmare även om vår traditionella pappersversion ska finnas kvar.
Vad gäller det digitala kan vi på redaktionen säga att vi jobbar på det just nu, men vi vågar inte ännu sätta en tid på när vi har något konkret att presentera.
Som man ser finns här i alla fall en del att leva upp till.
Så vi kämpar vidare och hoppas på en gynnsam vår. Budkavle går.
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi
|
|
