|
|
7.4.2017 / Landsbygdens Folk
Ordning är okej, men IP-certifiering är för dyrt
Ekström tänker på nyheten med blandade känslor.
- Det var strax före jul som uppköparen nämnde om det första gången, jag tog inte det så allvarligt men det visade sig nödvändigt, Lidl dit jordgubbarna säljs kräver nu certifikat, säger Kurt Ekström.
Det betyder en hel del mera jobb. Allt som görs skall dokumenteras, hur det sprutas och gödslas. Odlaren skall gå på kurs och gården skall auditeras.
Tusenlapp varje år
- Det är inte något nytt, visst har vi ju gjort skiftesbokföring tidigare också. Och visst skall det vara ordning på odlingen, det har jag inget emot. Men priset!
För den nya IP-certifieringen kommer att kosta i medeltal tusen euro per år - vartannat år mera, då gården granskas, vartannat år lite mindre.
Och egentligen förändras ingenting med plantorna.
- Inte har den här odlingen varit hälsovådlig tidigare heller. Inte har jag överhuvudtaget hört att finländska bärodlingar skulle ha förorsakat några rysliga epidemier.
För säkerhets skull hänger nu Sigill Kvalitetssystems anvisningar till besökare om gott uppförande och hygien i växthuset på bodväggen invid växthusdörren. Det är den ena konkreta förändringen i miljön som krävdes. Det andra som Kurt Ekström fick i latläxa efter auditeringen av växthuset häromveckan var att han skulle placera ut musfällor.
När hans Darselect-bär mognar någon gång i mitten av maj och småningom fyller uppskattningsvis 10.000 små askar ā 250 gram så lägger certifieringen tio cent till på priset. Eller bort från vinsten, om man gör så.
"Verkar mera som penninginsamling"
Ekström förundras över Trädgårdsförbundets iver att driva på IP-certifieringen.
- Förbundet tycks nu mena att dess eget Kvalitetsgård-certifikat inte är något värt mera.
Kvalitetsgård kostade bara ungefär hälften av det nya SMAK-certifikatet från Sigill som Trädgårdsförbundet alltså administrerar i Finland som Sigills representant.
I priset för SMAK-certifikatet ingår flera hundra euro administrationsavgift årligen till Trädgårdsförbundet som upprätthåller listan på certifierade gårdar på webben.
- Det verkar mera som penninginsamling, menar Ekström.
Avgifterna för IP-certifiering av grödor har redan lett till att somliga har slutat, säger han, och undrar vad intresseorganisationerna gör för att bevaka odlarnas intresse i sammanhanget.
En möjlighet att få ner priset skulle vara att gå in för gruppcertifiering. Då kunde certifikaten skaffas för t.ex. en grönsaksuppköpare som sedan skulle svara för kvalitetskontrollen av gårdarna.
TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi
|
|
