|
|
4.11.2016 / Landsbygdens Folk
Öppna kort är bäst då man vill arrendera
Rätt stämning
Den här metoden är öppen - och också bra för arrendatorn själv i det långa loppet, säger Karlsson.
- Nu vet jag ju om någon ringer att den verkligen är intresserad av att arrendera ut. Då är det mycket lättare att förhandla och komma fram till en affär som kanske också passar mig.
- Och om det skulle finnas någon som tycker att den inte vill ha något att göra med Jan-Erik Karlsson eller Dalkarby Westergård så ringer den inte. Så enkelt är det.
Karlsson och hustrun Teija Åberg-Karlsson har omkring 50 hektar arrenderad mark utöver gårdens egna 30 hektar.
- Det är ju så att det är arealen som ganska långt bestämmer hur många djur man kan ha. De skall ha bete på sommaren och foder över vintern.
Spannmålet odlas på den egna arealen, och vall på arrenderad, i synnerhet om den ligger lite mera svårtillgängligt. Priset - det ligger kanske mellan 200 och 350, beroende på många saker, säger Karlsson.
Eko har råd
Han har några saker som stärker positionen, förutom skylten.
- Sedan sex-sju år är vi en ekologisk gård. Och det är många som hellre arrenderar till en ekologisk, kanske för att de har lite gröna värden eller inte vill ha konstgödsel i sin åker.
- Sedan har jag också ett övertag rent prismässigt över en konventionell spannmålsbonde. Jag kanske har möjlighet att bjuda 50 eller 100 euro mera.
Arrendevillkoret kan också vara sådant att arrendet stiger år för år. Kanske 250 euro första året, 260 andra, 270 tredje osv upp till 300.
- Fem år är ju en lång tid också för arrendegivaren att binda sig vid. Det kan behövas ett lockbete. Jag för min del vet ju nu när det just har startat en ny programperiod ganska bra vad mina inkomster kommer att vara de närmaste fem åren.
- Jag har också en tro på att marknaden småningom vaknar och tiderna blir bättre. Man måste ju tro det.
Det som är lika viktigt för Karlsson är att han får nyttjanderätt till betesmarker för gårdens (nu 80) higlandkossor och (nu 60) får. Och det har han fått - sammanlagt 350 hektar, mest på skogsstyrelsens marker, biotoper som behöver vårdas.
Det behöver djurägaren inte betala något för. För några veckor sedan hämtade Karlsson in de sista djuren från holmarna i skärgården.
- Också nyttjanderättigheter har vi fått tack vare den här skylten, säger han.
Klokt att räkna
Jan-Erik Karlsson tycker inte att han betalar för mycket för sina arrenden - och det finns inte just någon som kan skriva honom något annat på näsan.
- Jag skulle ogärna börja moralisera om det här med arrendepriserna, säger direktör Jörgen Grandell på Finska Hushållningssällskapet.
- I grund och botten är det en fråga mellan arrendegivaren och arrendetagaren. Men det är kanske klokt att tänka sig för och räkna efter vad som blir kvar på sista raden efter att man har betalat arrendet.
För den operationen kan man till exempel få bistånd av hushållningssällskapets rådgivare.
- Men det kan ju tyvärr vara så att man visserligen räknar ut att det knappast blir någon lönsamhet, men man arrenderar ändå.
Peter Österman, utvecklingschef i ekonomi vid Svenska Lantbrukssällskapens förbund, säger att det förekommer att man blir så "åkergirig" att man helt enkelt bara bjuder mera ända tills man får de begärliga åkerlapparna.
- Eller så kan det hända att man bara är lite för optimistisk då man gör kalkylerna. Då spannmålspriset ett tag gick upp och ganska högt, sedan ner och lite upp igen kanske man inte riktigt ser vad ett realistiskt genomsnittspris är.
Arrendets pris kan ha stor betydelse för hela näringen eftersom antagligen omkring 40 procent av odlingsmarken idag är arrenderad - tendens växande.
- De aktiva gårdarna blir färre, men totalarealen oförändrad. Det är ofta så att en äldre odlare ännu har känsloband till åkrarna han odlat i 30 år, och då är arrendering lättare än att sälja. Det ger ju också kontinuerliga inkomster.
- Det är kanske först nästa generation som kommer sig för med att bryta ut åkern och sälja den.
Det som är viktigt för näringen är att arrendena är tillräckligt långa för att arrendatorn också skall vara intresserad av att ta hand om markens skick.
- Fem år är någorlunda, kanske tio år är bra om man tänker också på grundförbättringar, säger Österman.
TEXT & FOTO
Mathias Luther
luther@infopr.fi
|
|
