|
|
8.4.2016 / Landsbygdens Folk
Medborgargrupp vill tala om matpolitik i stället för jordbrukspolitik
En av visionens främsta målsättningar är givetvis att främja diskussionen kring vår matförsörjning och vår matpolitik. Detta också med tanke på att Finland som bäst håller på med en ny matpolitisk redogörelse samt på EU:s kommande finansieringsperiod som inleds 2020.
Mat är en mänsklig rättighet
Visionen utgår bland annat från FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna som omfattar människans rätt till mat. Människan har rätt till den näring som ett aktivt liv förutsätter.
Ordföranden för riksdagens jord- och skogsbruksutskott Jari Leppä (centern) som öppnade debatten förra veckan i anslutning till visionens offentliggörande, berörde också den rätten.
- Människans rätt till mat är helt grundläggande, sade han. Har vi inte den så är inte heller övriga rättigheter längre aktuella.
Också Kristina Lindström anser att just frågan om rätten till mat förtjänar uppmärksamhet.
- Jordbruket och matproduktionen skulle förutsätta en politik som beaktar rätten till mat, anser hon. Då kan jordbruket inte heller vila på bara företagsekonomiska villkor, utan förutsättningarna måste tryggas. Så långt tycker jag också att visionen är realistisk, men att förverkliga den kräver politiskt beslutsfattande. Det är väl också vad politiken är till för, det vill säga fatta beslut.
Enligt gruppens matvision hör det till varje nationalstats rätt och skyldighet att trygga matförsörjningen. En förutsättning för en vettig matpolitik är självförsörjningen, heter det i visionen. Självförsörjningen innebär en trygg och hållbar produktion av basmat.
Det igen förutsätter att det är ekonomiskt lönsamt att producera och att den inhemska produktionen räcker för att fylla hela befolkningens näringsbehov. För att det ska lyckas måsta emellertid alla resurser tas i användning, både när det gäller kapital, produktionsmedel och kunnande.
Medborgargruppen påpekar att en fungerande självförsörjning med basmat förutsätter att inte bara jordbruket utan alla led i kedjan engagerar sig.
Baljväxter behöver speciell uppmärksamhet
Gruppen framhåller också att vissa grödor behöver speciell uppmärksamhet, till exempel baljväxter, både som foder och livsmedel.
Produktionen av baljväxter även som människoföda har ökat vilket är i enlighet med näringsrekommendationerna.
- Det handlar mycket långt om en hållbar produktion, framhåller Kristina Lindström.
På andra håll i Europa finns ett växande intresse för att odla sojabönor, närmast för att öka självförsörjningen med växtprotein.
- Vi kan inte odla soja, men nog bönor. Dessutom kan vi öka försörjningen med växtprotein i foder till exempel genom att odla mera vall.
Gruppen vill även rikta investeringsstödet så att det uppmuntrar till djurproduktion i hela landet, vilket skulle underlätta den lokala matförsörjningen och hållbara kretslopp.
Mat är inte så självklar som vi tror
Professorn i agroekologi vid Helsingfors universitet Juha Helenius var i sin genomgång av visionen inne på att vår matförsörjning kanske inte är så självklar som många av oss tror. Också när det gäller vår inhemska matproduktion så kan koncentrationen på växtodling i stora delar av landet ha bidragit till obalans i kretsloppet.
- En förutsättning för en hållbar produktion är att ett folkslag inte ska kunna använda sig av andra folkslags matproduktion utan att kunna producera annan mat i motsvarande omfattning.
I det sammanhanget påminner gruppen om att Finland skulle kunna uppfylla en del av sin skyldighet gentemot andra länder genom att exportera produkter som kräver stora vattenresurser.
Vidare ville Juha Helenius framhålla att den intensiva invandringsvågen under det senaste året kan vara ett viktigt tillskott när det gäller synen på mat och matproduktion.
- Många av dem som kommer hit från andra länder kan vara intresserade av landsbygden och av matproduktion, vilket också kan tillföra landsbygden nytt liv.
Medborgargruppen är även inne på att landets invånare utvecklar sig som aktiva matmedborgare, inte bara passiva konsumenter. Man kan underlätta den utvecklingen till exempel genom att främja stadsodling i planläggningen.
Småskalig energiproduktion
I visionen ingår därutöver utvecklande av en småskalig förnybar energiproduktion som en del av det ekologiska kretsloppet, och som också samhället, exempelvis kommunerna engagerar sig i.
När det gäller omdefinieringen av begreppet konsument till matmedborgare efterlyste Juha Helenius att ämnet tas upp i skolorna.
Han passade också på att påpeka att gruppen inledde sitt arbete innan det blev offentligt att en ny matpolitisk redogörelse är under beredning.
- Men vi har haft en del nytta av den tidigare redogörelsen, sade han.
I sin vision går gruppen in för en basinkomst med motiveringen att det skulle gynna både konsumenter, alltså matmedborgare, och jordbrukarna. Frågan om basinkomst väckte ingen större diskussion på tillställningen.
Lantbruksdirektören vid MTK Minna-Mari Kaila frågade i alla fall hur begreppet ska kunna tillämpas i en marknadsekonomi när det gäller jordbrukarna. Hon blev utan ett konkret svar, men tanken att ta upp basinkomsten i visionen är bland annat att maten är en rättighet och att det därför måste finnas förutsättningar att både producera och köpa den.
Näringsämnena måste kunna återvinnas
Jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (cent) berörde också matförsörjningen i sitt inlägg och var oroad för hur vi i Finland ska klara vår självförsörjning när importen fortsätter att öka.
- Vår självförsörjning med växtprotein i utfodringen av djuren är cirka 20 procent, sade han.
Kimmo Tiilikainen påminde om att konsumenten är jordbrukarens bästa vän.
- Den största frågan är hur konsumenter och jordbrukare kan komma närmare varandra, sade han.
Att konsumenten själv intresserar sig för odling och kanske har en egen täppa ansåg ministern ökar förståelsen för jordbruket.
Han hänvisade vidare till regeringens spetsprojekt för att främja återvinningen av näringsämnen, exempelvis i samhällslam.
- Näringsämnena ska tillbaka till åkern, här har vårt näringsliv en utmaning när det gäller produktutveckling.
Vi måste äta den mat vi ställt krav på
Minister Tiilikainen var glad över att hans partifrände, statsminister Juha Sipilä kort innnan i sin blogg hade framhållit betydelsen av att använda inhemsk mat i de offentliga köken:
- Det är viktigt att vi också äter den inhemska maten när vi ställt krav på den.
Ministern ville ännu påminna om jordbrukets svåra ekonomiska sits just nu.
- Om jordbrukarnas pengar tar slut, vad hjälper då den här visionen? Vi kan inte förverkliga den om vi inte har jordbrukare som uppnår lönsamhet i produktionen.
Juha Helenius skarvade ännu i med kommentaren att produktionsinsatserna har blivit kännbart dyrare, vilket han ansåg var alarmerande. Enligt honom borde man öka självförsörjningsgraden också av produktionsmedel, till exempel genom återanvändning av näringsämnen.
Han ansåg också att det borde göras mera genomskinligt inför allmänheten vad det är som bildar kostnaderna i den färdiga matprodukten och vad det är man prutar på i den billiga maten.
Minister Tiilikainen påminde ännu om att när Ryssland införde sina importbegränsningar på livsmedel sjönk mjölkpriset kännbart för producenterna, men i många EU-länder har inte butikspriset sjunkit alls i motsvarande grad.
- Har månne priset så liten betydelse? frågade han.
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi
|
|
