Skatt, men ingen inkomst. Det är ofta realiteten för skogsägare med skyddade livsmiljöer på sina marker. Varken arvs-, gåvo-, förmögenhets- eller arealbeskattning tar automatiskt hänsyn till att skyddade områden belastar skogsägarens ekonomi.

De särskilt viktiga livsmiljöer som enligt skogslagen ska skyddas är små till arealen. I regel är det inga stora penningvärden som måste lämnas kvar i skogen för att mångfalden ska säkras enligt lagens bokstav.
De här miljöerna är obevekligen undantagna ekonomiskogsbruk och kan alltså inte ge skogsägaren en inkomst. Det oaktat har de i verkligheten ingen status som skattebefriade områden.
- Det här är utan vidare någonting som måste tas itu med. Att det i regel handlar om små summor är ingen ursäkt för att ignorera frågan. Det handlar om ren intressebevakning, säger SLC: s jurist Helena Ålgars.
Att betala skatt på en icke befintlig inkomst kan inte anses vara rätt. Under en tid när ropen på utökat skydd av våra skogar skallar högt borde alla konsekvenser utredas innan beslut fattas.
I de fall där inkomstbortfallet varit av den storleken att ett miljöstödsavtal kunnat komma ifråga, är situationen för skogsägaren bättre även i kontakten med skattebjörnen. Vid arvs- och gåvobeskattning är det däremot upp till skattemyndigheten att fatta beslut över hur skyddade områden beaktas.
Arvs- och gåvobeskattning på skog verkställs antingen på basen av en värdering eller, om sådan inte finns, på basen av skatteverkets anvisningar. Några direktiv för hur skyddskrav ska beaktas i en värdering finns inte. Några principbeslut för beskattningen av den här sortens skyddade områden finns heller inte.
Vid en arvs- och gåvobeskattning utan värdering räknas beskattningsvärdet ut enligt schablonmässiga principer. Systemet förenhetligades under fjolåret, vilket för en del områden betydde höjningar av beskattningsvärdet på uppemot 60 procent, så som i norra Österbotten.