|
|
26.2.2016 / Landsbygdens Folk
”Sitt inte för länge ensam och grubbla”
- Jag resonerar som så att kan jag hjälpa ens en enda människa så har jag redan kunnat göra nytta.
Henrik Lindström har slutat med jordbruket, men jobbar fortfarande med skogsarbete, maskinentreprenad och vedhandel. Han har tidigare suttit med i kommunfullmäktige i Sibbo i två perioder och har också under åren haft flera olika förtroendeuppdrag inom NSP, både i styrelsen och i arbetsutskottet och han har också varit lokalavdelningsordförande i Sibbo. Han minskade dock på förtroendeuppdragen då han lade av som jordbrukare.
På fritiden är han aktiv som jaktledare för Hindsby jaktförening och är följaktligen den som blir kontaktad om det på jaktföreningens revir sker trafikolyckor där djur är inblandade.
- Jag är därför van vid att min telefon kan ringa när som helst.
Lång livserfarenhet kan vara till nytta
Lindström berättar att han alltid tyckt att stödpersonverksamheten är viktig, men tidigare har han helt enkelt inte haft tid.
- När jag för ett par år sedan slutade med spannmålsodlingen var tiden mogen. Jag såg i Landsbygdens Folk att man sökte stödpersoner och funderade att kanske jag med min rätt så långa livserfarenhet eventuellt kan hjälpa någon.
Det är ett faktum att situationen för jordbrukare blir bara hårdare och många är väldigt ensamma med sina problem.
- Idag går utvecklingen mot större och större gårdar. Jordbrukarna är ofta tvungna att antingen satsa eller sluta och med större insatser blir också riskerna och stressen större. Som jordbrukare är man dessutom ofta ganska ensam och vår finska mentalitet är sådan att man inte gärna talar om sina problem. Inte med vänner och bekanta och kanske inte ens med den egna familjen. Då kan en utomstående ibland vara lättare att närma sig, funderar Lindström.
Han berättar att han under sitt liv ganska ofta har lånat ett lyssnande öra åt människor som anförtrott sig åt honom med olika problem.
- Men kursen gav mig mycket praktiska råd som kändes väldigt nyttiga, man fick verktyg för hur man bäst kan vara till nytta. Stödpersonens uppgift är först och främst att lyssna. Tanken är att den som har problem själv skall hitta lösningar för att gå vidare med sitt liv. Och eftersom jag levat rätt länge och upplevt både upp- och nedgångar så kanske jag kan inge hopp om att det nog alltid finns en utväg.
Inte en vän, men ett stöd
Henrik Lindströms råd till alla som har problem är att man ska ha en ganska låg tröskel för att söka hjälp.
- Man behöver inte kontakta mig eller vårt nätverk, huvudsaken är att man talar med någon. Problem brukar nämligen inte bli mindre av att man skjuter dem framför sig. Det kan handla om vilka slags problem som helst. Jag säger inte att jag har alla svaren och jag vet inte mer än någon annan, men jag är villig att ge av min tid och sträcka ut en hjälpande hand om det behövs.
Lindström konstaterar att byråkratin och pappersvändandet orsakar väldigt mycket huvudbry för lantbruksföretagarna.
- EU-byråkratin är en verkligt stor stressfaktor för många. Så långe jag varit med har det lovats att den skall blir enklare, men det har gått precis tvärtom. Många, speciellt i min generation, valde att bli jordbrukare just för att man inte var intresserad av kontorsjobb. Då kan det vara extra kämpigt att allt mer tid går åt till att sitta framför datorn. Det är dessutom ganska omänskligt hur ödesdigert ett litet misstag kan vara - det är få branscher där man drabbas av lika stora sanktioner för att man råkat sätta ett krux på fel ställe.
En annan oroande utveckling är att antalet gårdar minskar.
- Tidigare var vi ett tiotal här i trakten, nu är här en handfull kvar. På det här sättet förlorar många sitt sociala sammanhang, vilket också är en riskfaktor. Blir man sjuk finns det ingen som kan hjälpa.
Lindström betonar ändå att en stödperson är just ett stöd, men inte en vän.
- Sina vänskapsrelationer ska man skaffa på annat håll. Och man ska försöka hålla sin arbetsbörda på en sådan nivå att det blir tid över för sociala relationer och familjen. Annars kanske man plötsligt sitter där med problem både på jobbet och i privatlivet. Därför lönar det sig att söka hjälp i tid. Det hjälper oftast att tala med någon.
TEXT & FOTO
Nina Colliander-Nyman
nina.colliander-nyman@slc.fi
Svenskspråkiga stödpersoner:
- Anne-Maj Bergkulla-Ingves, tel. 0400-259326
- Mats Ingves, tel. 0400-788890
- Marianne Nygård, tel. 044-2383967
- Sture Nygård, tel. 044-2383967
- Nina Långstedt, tel. 0500-738173
- Lisa Kamis-Nyfors, tel. 050-5380221
- Henrik Lindström, tel. 0400-310220
|
|
