Suomeksi   Om Agrolink   Kontakta Agrolink  Bli abonnent  Logga in
 lördag 23.11.2024
 Grattis Yngve, Yngvar
22.1.2016 / Landsbygdens Folk
GMO-vete populärt bland ekoodlare
I sin jordbruksblogg redogör Daynard för hur växtförädlare började utveckla Renan i slutet av 1940-talet. Forskarna ville ta fram ett vete som var möjligast resistent mot olika arter av rost och andra växtsjukdomar.
De önskade egenskaperna fann forskarna hos vildgräset Aegilops venticosa. Dessvärre lät sig vildgräset inte korsas med Triticum aevestivum, d.v.s. brödvete. I stället beslöt man att överföra kromosomer från vildgräset till en tredje sort, Triticum carthicum.
Korsningen mellan A. Venticosa och T.carthicum resulterade i en steril planta som forskarna behandlade med kemikalien cholchicin, en alkaloid som länge har använts inom genetik och växtförädling.
Med hjälp av cholchicin skapas växtindivider med mångdubblade kromosomtal. Metoden används för korsningar med vilda arter. Därefter följde en återkorsning till Triticum aestivum för att skapa ett genom av vete med de värdefulla egenskaperna hos vildgräset.

Förädling genom mutation
Återkorsningen visade sig vara svårare än väntat då kromosomerna inte gick att para. Lösningen blev att utsätta fröna för mutationsframkallande röntgenstrålning som bröt kromosomerna i mindre delar som gjorde återkorsningen möjlig.
Resultatet blev en form av Triticum aevesticum som bar på två kromosomer från Aegilops venticosa med resistens mot flera rostarter och stråknäckare. Denna vetesort blev därefter tillgänglig utan några som helst säkerhetsprövningar, skriver Daynard.
Efter denna mutationsförädling korsades den nya sorten i flera omgångar med andra vetesorter. Förädlingsarbetet utmynnade i sorten Renan, som släpptes 1989. Renan har blivit en mycket populär sort, särskilt inom den ekologiska odlingen.
Skillnaden mellan Renan och genförändrade grödor är inte stor. Den viktigaste skillnaden är att sorten aldrig har testats med avseende på säkerheten, fastän den består av transgent material. Någonting att tänka på, menar Daynard.
Terry Daynard är kanadensare och professor emeritus i växtförädling och genetik. Han är en grundare av Ontario Corn Producers Association och medlem i ett flertal nationella kommittér för jordbruket.
Daynard är själv spannmålsodlare i Ontario och långvarig lobbyist för den gröna gentekniken - men försöker också förstå teknikens motståndare, som han själv uttrycker det.

Peter Karlberg
news@peter-karlberg.com

Annonser

































 © Copyright 2001, Agrolink Ab