|
|
20.11.2015 / Landsbygdens Folk
Finlands intressen i ekoväxthusfrågan avgörs i vår
- Men inte är det odlarna det gäller här, utan för Tysklands del handlar det om industrin och importen, berättar Kirsi Heinonen på Finlands EU-representation om bakgrunden till konflikten.
- Det skulle nog betyda ett totalt slut på ekoväxthusodlingen i de nordliga länderna, konstaterar Heinonen.
Hon hoppas på en kompromisslösning; i ministerrådets kompromiss om ekoförordningen tog man inte ställning till växtunderlaget för växthusgrödor och EU-kommissionen är inne på samma linje och skulle inte förbjuda odlingsbäddarna. Men i Europaparlamentets behandling lade man till nya krav på att odlingen ska stå i direkt förbindelse med jordmånen.
De nordliga länderna kunde föreställa sig en kompromiss där man för ekologisk växthusproduktion skulle kräva att odlingen ska vara jordbaserad, men inte direkt markbunden.
- Vi tycker tillsammans med Sverige och de baltiska länderna att det skulle räcka med att man odlar så att säga baserat på jord, men inte direkt i marken. Men om man går tillbaka till kravet på markodling så betyder det ju att den ekologiska växthusodlingen skulle upphöra i Finland.
Förhandlingarna mellan parlamentet och ministerrådet kommer antagligen att pågå i flera månader tills i vår. I Europaparlamentet är det Martin Häusling, tysk ledamot ur den gröna gruppen, som driver förhandlingarna med ministerrådet.
Häusling har gjort sig känd för att driva en strikt linje i parlamentets ställningstagande till ekoreformen och just frågan om underlag för ekoväxthusodling, vilket har uppfattats som problematiskt av de övriga förhandlingsparterna. Häusling vill utveckla ekosektorn och ville ursprungligen att man i och med reformen skulle inrätta ett skilt EU-ämbetsverk för ekofrågor, som skulle placeras i Tyskland.
- Vad gäller undantagen i ekoproduktionen så gick Europaparlamentet tillbaka mot kommissionens förslag så att man inte skulle tillåta undantag i samma mån som för närvarande.
Ekoreformen ingen förbättring
De övriga tvistefrågorna, bland annat den bibehållna möjligheten till att ha både ekologisk och konventionell produktion på samma gård och undantagen om förökningsmaterial i ekologisk produktion, har man i princip redan kompromissat om, men ifall förhandlingarna blir besvärliga kan de frågorna komma upp på nytt.
Vad gäller övergångstider och olika definitioner av gårdarna har man redan kompromissat. Reglerna för djurens välfärd ändras inte. En av de centrala kraven från finländskt håll var en förenkling av ekogranskningen.
- Nu är det inte längre frågan om att granskningen skulle vara riskbaserad, men att den skulle ske med 2,5 års mellanrum. Men enligt parlamentets version av ekoförordningen skulle granskningen ändå ske årligen.
Granskningsintervallen är därför ännu en förhandlingsfråga. På Finlands EU-representation uppskattar ändå Kirsi Heinonen att ministerrådets kompromiss var så komplicerad att uppnå att man inte väsentligen kan avvika från den uppgörelsen. För finländarnas del är det en prioritet att hålla fast vid att granskningsintervallen förlängs.
- Om man fortsätter med de årsvisa granskningarna, så blir det i sig inte en försämring i och med den nya förordningen, men inte heller någon förbättring. Och vad gäller de övriga frågorna så blir det nu snarare en försämring, konstaterar Heinonen om ekoreformen som varit under arbete redan i flera år.
Fast i god vilja
Också vad gäller frågan om den nordliga ekoväxthusodlingen ska det finnas alternativ för en kompromiss.
- Inget är hugget i sten ännu, kommenterar Heinonen om de avslutande förhandlingarna.
- Det skulle vara bäst att inte reglera växtunderlaget för växthus eller så att det regleras skilt senare, om alls. Vi tyckte nog att kommissionen lovade att förordningen inte leder till något drastiskt.
Tidigare var det de sydeuropeiska länderna som drev på särskilda begränsningar för ekoväxthusgrödor, men nu är det Tyskland som hållit frågan uppe.
- Det är nog lite fast i god vilja hur vi får det avgjort. Det är en skör balans i frågan i ministerrådet.
- Men de finländska tomaterna och gurkorna orsakar nog inte störningar på marknaden någonstans. Och ändå så föredrar man ju inhemskt, i och med att det knappt annars heller används några kemiska bekämpningsmedel hos oss.
En annan tvist som kan dyka upp på nytt är frågan om att bevisa att ekoprodukterna inte innehåller förbjudna ämnen och tröskelvärden för spår av växtskyddsmedel, fastän förutsättningen för ekologisk produktion är att växtskyddsmedel inte används alls. Däremot ska det för importen av ekoprodukter tillämpas samma krav som på europeisk produktion.
Anna-Karin Friis
friisannakarin@gmail.com
|
|
