|
|
30.10.2015 / Landsbygdens Folk
Slakteriets slarv upprör uppfödarna
Främst är det en fråga om etik, säger Johanna Franzén. Men det är också ett slag mot gårdsförsäljningen där ett argument har varit att konsumenten kan se att köttet producerats utan att djuren åsamkats onödigt lidande.
Utskottssak
Dick Abrahamsson på Mielisholm är ordförande för ÅSP:s husdjursutskott. Det kommer nog att sammanträda för att diskutera den här affären, säger han.
Visserligen har inte producenterna ringt direkt och krävt det, men reaktionerna i lokalpress och radio visar att frustrationen är allmän.
- Det som kanske irriterar allra mest som producent är att vi skall sköta våra djur fullt etiskt, med krav som skall trygga djurens välmående hela vägen, men de stora anläggningarna tycks få göra lite vad de vill.
Abrahamsson funderar på om det skulle finnas något sätt för slakteriets kunder, producenterna, att få en bättre inblick i verksamheten förhandlingsvägen. Han tänker sig att till exempel husdjursutskottets ordförande skulle få rätt att göra oanmälda inspektioner.
- Å andra sidan kan vi inte börja agera poliser. Det är nog främst myndigheternas sak att se till att saker sköts som de skall.
Dicks dotter Kitty Abrahamsson som efter generationsskiftet övertagit rörelsen (tillsammans med brodern Björn) kontaktade efter det avslöjande tevereportaget slakteriet men fick inte några speciellt övertygande svar, säger Dick.
För tillfället finns det inte mycket andra alternativ än Pemar för de åboländska uppfödarna.
- Är det bättre att de åker till Atria i Kauhajoki? Då är resan 500 kilometer istället för 70. Det är nog inte praktiskt. Den enda möjligheten är att slakteriet i Pemar förbättras, säger Dick Abrahamsson.
Ta hem slakten
Jan-Erik Karlsson som just står i beråd att skicka ett par av sina highlanddjur till Pemar blev både arg och förvånad.
- Jag har själv kört djur till Pemar med traktor och vagn. Då var de väldigt noga, veterinären mötte och såg att djuren var rena och fina, konstaterade att de hade haft både halm och havre och vatten under resan och tyckte att så borde alla djur ha det på sin sista resa.
Karlsson är också förbluffad över att det verkar som om problemen delvis beror på brister i hur anläggningen är byggd och utrustad. Slakteriet är nämligen bara några år gammalt, uppbyggt efter en brand. Det borde vara modernt.
- Fast jag inte gillar metoden, smygfilmningen, så hoppas och tror jag att den här skandalen kommer att gynna småskaligheten och närproduktionen. Det kanske går kan gå lugnare till på mindre slakterier då man inte behöver hantera hundratals bångstyriga tjurar per dag.
Karlsson hoppas att uppståndelsen också skall ge en liten knuff åt en av hans kungstankar, att grunda ett lokalt slakteri i Väståboland. Också Johanna Franzén är välvilligt inställd till tanken.
- Det borde absolut bli möjligt om det nu går till på det här viset.
Dick Abrahamsson är mera skeptisk. Underlaget med ett tiotal gårdar med djuruppfödning är för litet.
- Det skulle inte bära sig ekonomiskt med tanke på alla myndighetskraven, säger han.v
Främst är det veterinärtjänsterna som blir dyra.
Jan-Erik Karlsson hoppas att Evira nu tänker om luckrar upp bestämmelserna så att det blir möjligt med mindre slakterier igen.
Mathias Luther
luther@infopr.fi
|
|
