|
|
11.9.2015 / Landsbygdens Folk
Det är byråkratin - inte produktionsvillkoren - som ger problem
- Inom ekologisk odling är man ju bland annat befriad från förgröningens krav på antalet grödor.
Möjlighet till mera flexibilitet är något som många påkallar inom ekosektorn. Systemet försvåras av att det i många fall krävs att det ingås ett nationellt undantag på EU-nivå, ifall man i finländska förhållanden skulle behöva avvika från reglerna enligt EU-förordningarna. Omdebatterat är också huruvida man i Finland tillämpar reglerna strängare.
- Man borde använda sunt förnuft då det finns möjlighet till det, menar Snellman.
- Samma regler är till viss del strängare i Finland, men ibland är det tvärtom så att övriga Europa har en strängare tolkning. Ofta blir det spontant sagt att vi är bäst i EU-klassen och att allt ska genomföras här, men i praktiken behöver det inte finnas anledning till att se det så.
Thomas Snellman har själv vistats i Frankrike och har mycket kontakter med producenter där.
- Det är inte enklare i Frankrike, men det är mera systematiskt upplagt, menar han.
- Och där finns hjälp att få utifrån, så gårdarna får hjälp med dokumentationen.
Dessutom är rådgivningen mera specialiserad på ekologiskt i Frankrike.
- Rådgivarna i Finland har olika andra uppgifter än ekologisk produktion. Det är inte så lätt för dem att fokusera för de har press på sig att få igenom så mycket som möjligt.
Eviras granskningsanvisningar
Själva granskningen förlopp har blivit mera ingående.
- I det stora hela är jag bekymrad över byråkratin, säger Snellman.
- Vid granskningstillfället var det för femton år sedan två papper att fylla i, men nu är det 14 papper! Man kan inte säga att granskningen som sådan är mycket strängare, men där finns en massa detaljer.
En del av komplikationerna vid granskningen kommer sig av att man enligt granskningsanvisningarna från Evira ska beakta en hel del mer uppgifter för blanketterna som ska fyllas i. En del frågor upplevs som onödiga och granskarna är inte nöjda med den tendensen.
- Evira gör upp blanketterna och så blir det tilläggsbyråkratin; en del av den härstammar från EU-granskningen av Finlands ekoproduktion ifjol och anpassningen av Eviras kontrollsystem.
- Det som är illa är att EU-byråkratin är ägnad att göra skurkar av vanligt folk. Det skapar dålig stämning och skuldkänslor trots att man gör sitt bästa.
Den senaste ändringen i ekogranskningarna som man signalerat från Eviras håll är att man utreder möjligheterna till en privatisering.
- Visserligen har privatiseringen diskuterats, men jag har förstått att kostnaden skulle bli hög för kunden, d.v.s. producenten. Nu vet man inte vad kostnadsnivån skulle bli, men det är väsentligt dyrare i Sverige.
Ifall Eviras preliminära planer på en privatisering framskrider så uppkommer också frågan om övergångsskedet mellan Eviras ekokontroll och en eventuell privat granskning.
- Under övergångstiden borde mycket skötas parallellt och då måste Eviras tidigare dokumentation finnas, så Evira borde ändå vara med. Det går att tala om privatisering, men det är inte genomförbart.
Det positiva för ekosektorn är att man uppfyller konsuments förväntningar, men där spelar inte detaljregleringen av produktionen någon stor roll, utan grundförutsättningarna.
- Det som gäller ur konsumentens synvinkel är att det ska vara bra djuromsorg, att ingen konstgödsel används och inte heller kemiska bekämpningsmedel.
- Ekosektorn har alla möjligheter så det känns bra, men byråkratin är den värsta delen. Visst har vissa saker blivit enklare i och med ändringarna, nu är det till exempel möjligt med parallell lagerhållning på gården. Men jag önskar att man skulle få ned byråkratin till en lägre nivå, det vill säga att man hellre skulle gå tillbaka till hur det var tidigare, konstaterar Thomas Snellman.
Anna-Karin Friis
friisannakarin@gmail.com
|
|
