|
|
14.8.2015 / Landsbygdens Folk
Producenterna behöver inte oroa sig
- Producenterna vill inte att lagstiftningen medför nya kostnader som inte kan kompenseras, och det förstår jag mycket väl. I bakgrunden vet jag också att det rent psykologiskt inte är lämpligt att diskutera kostsamma åtgärder i det läge vi har just nu, där jordbrukarna har många andra bekymmer.
Beredningen av den kommande djurskyddslagen handlar enligt Jaana Husu-Kallio i huvudsak om att modernisera lagstiftningen.
- När man talar om att lagstiftningen leder till mera kostnader så är det inte själva djurskyddslagen som är huvudorsaken, utan annan lagstiftning som går in på detaljer om exempelvis produktionsbyggnadernas beskaffenhet och dylikt. Man talar om "lägre lagstiftning".
Vidare vill kanslichefen betona att diskussionen inte är svartvit när det gäller djurskydd.
- Men ganska mycket däremellan finns det nog, säger hon.
Nationell strategi för svinkött
Under SLC:s besök talade parterna också en del om den internationella handeln och om situationen för djurskyddet i länder som exporterar mycket till Finland i jämförelse med vår egen situation.
- Det här är kanske mest ett problem på svinsidan och här förstår jag också mycket väl att producenterna är bekymrade.
Kanslichefen har nu för avsikt att kalla ihop en begränsad grupp med djurägare, industri och myndigheter som ska skriva ihop en nationell strategi för svinkött.
- När det gäller hälsa och välmående så är det viktigt att alla parter berättar på samma sätt om våra produkter till de finska konsumenterna men också på den utländska marknaden. Jag har en dröm som jag vet vi kan förverkliga, nämligen att vi inte ska vara emot varandra, vi ska hitta på lösningar för att förbättra djurens välmående utan att öka på kostnaderna.
Beslutet fattas demokratiskt
Jaana Husu-Kallio anser att delegationen hade ett viktigt ärende:
- Det var klar text som jag fick ta emot, säger hon. Nu måste vi fortsätta diskussionen med ambitionen att nå en samsyn. Det är inte säkert det lyckas till 100 procent, men jag kan noga säga att inom den styrgrupp som bereder förslaget till ny djurskyddslag så är vi överens till 95 procent. Det finns några svåra frågor och de gäller närmast grisnings- och semineringshäckar samt båsladugårdarna. Jag vill i alla fall framhålla att vi inom förvaltningen aldrig har beskyllt en bonde med båsladugård att vara sämre än andra. Dessutom räknar vi med att båsladugårdarna minskar av sig själva så småningom, så det är frågan om man ska ta med det i lagstiftningen, där det i så fall ändå skulle förutsätta en mycket lång övergångstid.
När det gäller grisningshäckarna hänvisar kanslichefen i likhet med Tomas Långgård till ersättningen för djurens välmående.
- Det finns olika möjligheter, vi kan fortsätta på den linjen och få förbättringar via ersättningen till djurens välmående och vi kan besluta om en övergångstid. Man kan också begränsa den tid där suggan får vara i en grisningshäck.
I fall man inte lyckas nå enighet i de här frågorna inom styrgruppen är det enligt Jaana Husu-Kallio inget principiellt problem.
- Ministern beslutar ändå om utkastet till proposition och det är regeringen som beslutar om propositionen, säger hon. Sedan är det riksdagen som stiftar lagen och det sker ändå med politisk majoritet. Det hör till demokratin att man måste besluta fastän man inte alltid uppnår enighet. Men vi strävar naturligtvis efter så bred enighet som möjligt.
|
|
