|
|
15.5.2015 / Landsbygdens Folk
Ny frukt- och grönsakscertifiering upprör producenter
Tillsvidare är det endast Lidl som kommer att kräva IP-certifieringen av sina frukt- och grönsaksleverantörer, men från producenthåll oroar man sig över att andra kommer att följa efter och att det här ska försämra konkurrenskraften för de små jordbruken i Finland.
- Varför ska producenterna belastas med ytterligare ett certifieringssystem som medför både mycket pappersarbete och extra kostnader? Kvalitetsgårdssystemet är ju allmänt använt och uppskattat inom trädgårdssektorn, säger grönsaksodlaren Christer Finne i Solf.
Han anser inte att IP-certifieringen kommer att leda till några förbättringar, utan misstänker snarare att kvaliteten kommer att sjunka på grund av att byråkratin stjäl värdefull tid från själva produktarbetet.
Ålands Trädgårdshalls VD Tord Sarling är inne på samma linje.
- Kvalitetsgårdssystemet är faktiskt relativt nytt och alla våra odlare auditeras minst vart femte år. Alla har tagit det här systemet till sig, det har fungerat bra och handeln har hittills varit nöjd. Systemet är dessutom förknippat med marknadsföring som också staten har varit med och backat upp med stora summor under uppstarten. Också konsumenterna känner väl till Hjärtbladsmärket som kvalitetsstämpel, så man frågar sig varför man nu vill gå in för förändringar som försvagar det inhemska jordbruket?
Auditering ska utföras av tredje part
IP Frukt och Grönt Grundcertifiering marknadsförs som en kvalitetssäkring för nordiska förhållanden med fokus på produktsäkerheten. Den sägs lämpa sig för de primärproducenter av vilka uppköparen kräver certifierad produktion.
IP-standarden ägs av Sigill Kvalitetssystem Ab i Sverige och Trädgårdsförbundet är lokalt ombud för Sigill Kvalitetssystem i Finland. Tillsvidare är bara Sverige och Finland med; Norge och Danmark har enligt Trädgårdsförbundet inte i nuläget visat intresse.
Projektchef Hanna Skogster på Trädgårdsförbundet medger att Kvalitetsgårdar är ett bredare system som helhet, men säger att IP grundcertifieringen fokuserar mer på produktsäkerhet och riskbedömning inom produktionsprocessen, vilket är något som handeln nu enligt henne kräver. Certifieringen syns inte för konsumenten, eftersom det handlar om business-to-business.
De producenter som väljer att certifieras enligt IP behöver inte auditeras parallellt för att få använda Hjärtbladsmärket, eftersom auditeringen inbegriper båda systemen.
- Ett mycket viktigt kriterium för IP Frukt och Grönt grundcertifieringen är att auditeringarna skall utföras av tredje part.
På Lidl bekräftar kommunikationschef Pilvi-Sisko Riikonen att man i fortsättningen kommer att kräva antingen Global G.A.P. eller IP-certifiering av alla inhemska frukt- och grönsaksleverantörer.
- Vi kommer under de närmaste dagarna att informera våra leverantörer om de nya kraven och tidtabellerna.
Riikonen säger att Lidl via dagligvaruhandelns förening Päivittäistavarakauppa har suttit med i en arbetsgrupp som utvecklat IP-certifieringen.
- Vi hoppas att den här opartiska, av tredje part utförda certifieringen ska bli vanligare i Finland och i de andra nordiska länderna.
Tord Sarling ställer sig mycket frågande till detta.
- Om det är så viktigt att auditeringarna utförs av tredje part, varför kan man då inte ta in utomstående auditerare för det existerande och välfungerande Kvalitetsgårdar-systemet?
Kvalitetsgårdar utvecklat för finländska förhållanden
Sarling framhåller att i Finland är de flesta jordbruken relativt små, ofta familjestyrda och med ett fåtal anställda. Någon gård kan ha 20-30 anställda under skörd, men produktionen är kontrollerad och producenterna övervakar allt med egna ögon.
- I Norden och Finland finns dessutom en väldigt stark känsla av att man vill göra rätt. Producenterna vill göra en fin slutprodukt som också är säker. Konkurrensen är så hård att den som slarvar inte finns kvar så länge. Vi har helt enkelt en naturlig självsållning.
Det finns dessutom enligt Sarling en ganska stor skillnad redan mellan Finland och Sverige.
- Finland är i högre grad självförsörjande än Sverige och jordbruket är mer småskaligt med flera små producenter som är viktiga för helheten.
Kvalitetsgårdar är ett system som är utvecklat speciellt för dessa finländska förhållanden. Enligt Sarling är både producenter och konsumenter väldigt nöjda med det nuvarande systemet och ingen av de två dominerande handelskedjorna har hittills ifrågasatt det.
- Systemet är bra och byråkratin tar inte bort för mycket tid av jordbrukarna. Man måste ju göra skillnad på ett litet företag i Finland och ett multinationellt företag med hundratals anställda, av vilka en stor del kan vara arbetskraft som saknar relevant kunskap.
Sarling frågar sig ifall det varit några problem med inhemska grönsaker och om problemen i så fall skulle avhjälpas med ett nytt system. Den frågan väljer dock Lidl att inte kommentera.
Kvalitet skapas inte genom byråkrati
Producenterna befarar att IP-grundcertifieringen kommer att bli mycket dyrare än uppskattningen på 1.000 euro som Trädgårdsförbundet kommit med.
Det finns i dagsläget endast två godkända IP-certifierare i Finland, men det utbildas fler som bäst. Rapportering ska ske varje år och auditering vartannat år.
- När man talar om ungefärliga kostnader på 1.000 euro talar man om externa kostnader, men det uppstår ju en massa interna kostnader för odlaren i form av extra arbetstimmar, säger Sarling.
Christer Finne konstaterar att han för sin del kommer att vänta och se med certifieringen ett tag till, eftersom en så liten del av hans produktion trots allt går till Lidl.
- Enligt mina beräkningar kan IP-certifieringen i värsta fall komma att kosta mig upp till 3.000 euro i året, medan Kvalitetsgårdsstämpeln endast kostar mellan 500 och 1.000 euro fördelat på några år.
Finne konstaterar krasst att kvalitet inte skapas genom att man jobbar med blanketter, utan det är själva produktarbetet som skapar kvalitet.
- Redan i dagsläget försummas det praktiska arbetet på grund av allt pappersarbete.
Finne säger också att han har så mycket produkter att han inte kan certifiera alla, utan kommer att bli tvungen att plocka ut de produkter där kunden fordrar certifiering.
- Hittills har mitt eget namn och brand räckt bra som garanti för god kvalitet.
Trädgårdsombudsman Susanne West på ÖSP berättar att diskussioner som bäst förs kring hur packerierna och deras underleverantörer vid behov skall certifieras.
- Men här är det viktigt att komma ihåg att den nya certifieringen endast gäller för dem vars uppköpare kräver en tredjeparts auditering.
|
|
