|
|
24.4.2015 / Landsbygdens Folk
Flera åländska mjölkgårdar läggs ner
Han betonar att det trots allt handlar om en helhetsbild. Förutom sviktande lönsamhet inom mjölkproduktionen och risk för överproduktion som ytterligare pressar priserna upplever han att den allmänna attityden mot jordbruk och djurhållning har försämrats också på Åland.
- Fast ändå tycker nog både jag själv och andra att det är vackert med djur på bete!
Hagström konstaterar att det till slut helt enkelt blir det för tungt att vara bunden alla dagar året runt.
- På vår gård har det aldrig funnits några lediga och ännu mindre "heliga" dagar. Varken till midsommar, jul eller andra större helger.
Från 2007 till slutet av 2013 hade han en anställd på halvtid. Då var lönsamheten redan så dålig att att arbetstiden måste minskas till 25 procent, vilket var alldeles för litet med tanke på hur mycket arbete djuren kräver.
Det skulle egentligen behövas en heltidstjänst förutom mjölkbonden själv, eftersom sambon Tove Pahlman arbetar heltid utanför gården.
Tidigare drev hon en riskola med islandshästar på gården i Sund Tranvik, men också den lönsamheten blev för dålig. Kvar finns nu ett 20-tal hästar för avel och tävlingar. Fram till årets slut föder Bjarne upp de ungdjur som han nu har i ladugården, men sen är det slut med nötkreaturen på Hagströms gård Nästgård.
- Jag slutade med insemineringar i tid för att inte riskera att stå kvar med dräktiga djur som inte blir sålda. Då skulle man ju vara fast igen. Även som jordbrukare vill man ha tid för annat än att bara arbeta och sova.
Vill inte bara jobba och sova
Från mitten av sommaren ser han nu fram emot att bedriva kreaturslöst jordbruk och arbeta i skogen samt hjälpa sambon med att skjutsa de tre barnen till fotbollsträningar och andra hobbyaktiviteter. Kanske hittar han också någon lämplig bisyssla utanför hemgården.
Trots att beslutet att lägga ner mjölkprdouktionen känns helt rätt upplever han samtidigt ett visst vemod.
- Man har ju satsat så enormt mycket arbete och pengar på att bygga upp den här verksamheten. Men nog ska det bli skönt att inte vara bunden 365 dagar i året. Även om man kan anlita avbytare och annan utomstående hjälp är man som mjölkbonde ytterst ansvarig och får ta itu med saken om det tillstöter något extra. Och det gör det ju alltid!
Bjarne Hagström tycker att Ålandsmejeriet ÅCA sköter sig bra, men han är ändå bekymrad för den åländska mjölkproduktionens framtid nu när mjölkkvoterna avskaffats inom EU.
- Risken är stor att överproduktionen ökar vilket pressar mjölkpriserna yttrligare. Jag befarar att det speciellt för det småskaliga åländska jordbruket kan sluta illa om det enbart blir tillgång och efterfrågan som får styra.
Travtränare söker tryggare inkomster
ÅCA har nu haft 39 mjölkleverantörer, men antalet mjölkgårdar på Åland har under flera decennier halverats vart tionde år.
I augusti slutar Carl-Henrik Eriksson i Geta, men han påpekar att beslutet om avveckling fattades redan innan de senaste sänkningarna av mjölkpriset.
- Jag är 60 år och vill sluta med ålderns rätt. Jag har också en äppelodling av sköta och frun har ett arbete utanför jordbruket, förklarar Eriksson.
Per-Ole och Yvonne Mattsson slutar med korna i slutet av 2015, sedan de räknat ut att produktionen nu går back med 4-5 cent per liter.
- Vi slår om till köttproduktion. Sen får vi se om inkomsterna räcker till för oss båda eller om den ena av oss måste ta något annat jobb, säger Per-Ole Mattsson.
En som redan har sålt sina kor till slakt är Dick Sederström i Jomala Gölby. Nu har han förtjänstarbete utanför jordbruket och har bara några ungdjur kvar på hemgården.
Också Ulf och Sanne Eriksson i Jomala Vestansunda har i praktiken bestämt sig för att sluta som mjölkbönder. Tidpunkten beror på hur travtränaren och hästuppfödaren Uffe hittar andra inkomstkällor.
- Travsporten är för ojämn. Man måste nog ha något tryggare att luta sig emot, skrattar Uffe Eriksson, som nu har sin stjärntravare Qvintette nere i Frankrike för att betäckas och gå till aveln.
|
|
