|
|
20.2.2015 / Landsbygdens Folk
Vinst för de flesta att vara med i miljöprogrammet
Det som hittills ofta har väckt missnöje med miljöersättningarna är kanske inte ens de åtgärder man ska vidta, utan den byråkrati och alla detaljer man måste hålla reda på för att undvika stödsänkningar eller sanktioner.
Av jämförelsen mellan kraven i nitratförordningen och miljöersättningarna framgår det emellertid att man också enligt nitratförordningen måste föra bok över gödslingen och att uppgifterna ska finnas till förfogande för tillsynsmyndigheten. Bokföringen är visserligen inte lika omfattande som i miljöprogrammet men de åtgärder man måste vidta är ändå betydande i synnerhet för stallgödsel.
Bokföringen omfattar kväve, enligt nitratförordningen finns det inte gränser för spridning av fosfor.
Skillnaden minskar med högre skörd
Den springande punkten är emellertid att när man jämför gränserna för kväve i nitratförordningen med gränserna i miljöersättningen så är skillnaderna inte så stora.
Det finns bönder som i dag funderar på om de ska vara utanför miljöprogrammet, och därmed vara fria att sprida mer kväve när växterna behöver det. Men då borde man beakta också skördenivåerna, eftersom villkoren i miljöprogrammet ger en möjlighet att höja givorna med högre skördenivåer. Den här tilläggsmöjligheten finns inte i nitratförordningen.
Ju högre skördenivåer desto mindre blir alltså skillnaden mellan nitratförordningen och miljöprogrammet.
Sedan borde vi kanske också minnas att miljöprogrammet ibland utpekas som orsak till begränsningar som i själva verket beror på andra regler. Det är således nitratförordningen som förbjuder spridning av stallgödsel från början av november till slutet av mars.
Det är även den som stipulerar volym på lagringskapacitet för stallgödsel och att lastning ska utföras på underlag med tät botten. Det hör alltså också till åtgärder man måste hålla sig till, oavsett om man är med i miljöprogrammet eller ej.
Det samma gäller test av växtskyddsspruta, sprutförarprov och lagring av växtskyddsmedel, som lagstiftningen om växtskyddsmedel stadgar om.
När det gäller övervakningen så övervakas tvärvillkoren, och den vägen övervakas också att lagstiftningen om växtskyddsmedel och motsvarande regelverk följs. Miljöprogrammet övervakas även direkt som sådant.
Vad beträffar skillnaderna i stöd- eller ersättningsnivåer, så torde tabellerna i veckans pappers- och onlineversion av LF tala ett ganska tydligt språk. Nu beror den sammanlagda ersättningsnivån förstås på hur många skiftesvisa åtgärder (det som vi tidigare kallade tilläggsåtgärder) man kan ta på sig.
Många har utgått bara från ersättningen på 54 euro per hektar för den gårdsvisa åtgärden, men det finns skiftesvisa åtgärder, som det också lönar sig att välja när man en gång är med i miljöprogrammet.
I det sammanhanget är det i övrigt intressant att se i tabellerna att andelen miljöersättning i stort sett utgör en fjärdedel av stödinkomsterna med 1-2 procentenheters variation oberoende av om det handlar om en växtodlings- eller djurgård. Inte heller styrningsområdet har i det sammanhanget så stor betydelse som man kanske skulle tro.
Till saken hör visserligen att vi inte har beaktat djurstöden i jämförelsen. Men om man skulle göra det, så betyder det ju också bara att de övriga stödens andelar minskar, inte de absoluta beloppen.
Vi har alltså utgått från att gårdens areal är 100 hektar, det är helt enkelt för att det underlättar räknandet. Verkligheten är visserligen mer komplicerad, men i stort sett kan man nog säga att en skillnad på exempelvis cirka 15.000 euro på en gård med hundra hektar motsvarar 150 euro per hektar. Det skulle då betyda en skillnad på exempelvis 3.000 euro för en gård med 20 hektar mellan att vara med i miljöprogrammet eller inte.
Överlag kommer vi troligtvis fram till samma slutsats som tidigare och som också Jonas Löfqvist var inne på i LF för en vecka sedan. Av hans jämförelser kan man närmast dra slutsatsen att djurgårdar med begränsad spridningsareal och höga fosforhalter i marken möjligen vinner på att vara utanför miljöprogrammet, men det lönar sig fortfarande för alla gårdar, också alla djurgårdar, att faktiskt räkna på vad de vinner eller förlorar på att vara med eller utanför.
|
|
