|
|
6.2.2015 / Landsbygdens Folk
Oväntad solidaritet med mjölkbönder
Mjölkens andel av det åländska livsmedelsklustret är 30 procent och landskapsregeringens näringsminister Fredrik Karlström vill hålla fast vid sin vision om mjölken som en framtidsbransch för Åland. Han menade att det nu handlar om att ta sig ur en tillfällig svacka.
- Och när det är uppförsbacke kan man inte spara och dra ner utan då måste man gasa.
I slutet av mötet kastade Karlström också fram "utmaningen" till de åländska butikerna att under februari ge sin vinstmarginal på mjölk åt ÅCA. Då ger landskapsregeringen lika mycket åt mejeriet.
ÅCA:s vd Johannes Snellman presenterade läget inom mejeribranschen. Åland har nu 38 mjölkgårdar jämfört med 2.300 som mest i början på 60-talet. Och enligt en enkät bland mjölkleverantörerna i fjol - före de dramatiska prissänkningarna - kan antalet åländska mjölkgårdar om tio år vara nere i drygt 20!
I fjol hade Ålandsmejeriet en invägning på 17 miljoner liter och 70 procent av produktionen exporteras, fördelat på 40 procent till Sverige och 30 procent till finländska fastlandet.
De senaste åren har mejeriet satsat målmedvetet för att kunna utöka sin produktion, eftersom man inte kunnat tillfredsställa den efterfrågan som funnits på Ålandsmejeriets "hemkärnade" smör och lagrade ostar. Men nu har det blivit motvind från två håll på grund av svenska kronans försämrade värde och exportstoppet till Ryssland.
Landskapsagronom Sölve Högman berättade om behörighetsfördelningen mellan landskapet och staten. Statsmakten, som också sköter förhandlingarna med EU, har hand om direkta prisstöd, medan landskapet i första hand bara kan stöda indirekt genom exempelvis investerings- och marknadsföringsbidrag samt stöd för rådgivning.
I debatten påpekade mjölkbonden Jan Eriksson att det inte hjälper med investeringsstöd om det inte lönar sig att producera.
- Men nog finns det möjligheter för landskapet att ge stöd. Ni kunde i LBU-pogrammet ha tagit med ett stöd för djurens välbefinnande, men det gjordes inte.
Lagtingspolitikern och lantbrukaren Anders Eriksson föreslog en arbetsgrupp med representanter för ÅCA, mjölkproducenterna och handeln och idén fick stöd från många håll. Gruppen skulle i första hand snabbt föreslå hur mjölkgårdarnas likviditetskris kan hanteras, men också fundera ut mera långsiktiga lösningar för mjölkproduktionens lönsamhet.
- De flesta kan säkert överleva ett år med den här prisnivån, men om priset inte stiger blir det verkliga problem, påpekade "stormjölkbonden" Ole Blomqvist, som har sex anställda på sin gård. Även om han skulle trappa ner finns kostnaderna kvar och det tar sedan många år att bygga upp produktionen på nytt. Varje sänkning av producentpriset med en cent per liter motsvarar för Blomqvist lönen för en anställd.
Kristoffer Lundberg, som arrenderar Haga kungsgård av landskapet, har tillsammans med sin sambo och tre anställda drivit den nybyggda ladugården under ett år. Som följd av det sänkta mjölkpriset förlorar han intäkter på 9.500 euro per månad. När mjölkstödet per liter nu fallit bort innebär det ett ytterligare tapp på 4.500 per månad.
- Med så mycket mindre intäkter blir det väldigt svårt att klara likviditeten. Men vi är ändå tvungna att hålla igång varje månad och hoppas att det vänder.
ÅPF:s ordförande Tage Eriksson tackade för det stora engagemanget, men påpekade också att det inte bara är mjölkproduktionen som har dålig lönsamhet. Samma gäller flera andra sektorer inom lantbruket. Han uppmanade politikerna att både på landskaps- och kommunal nivå styra upphandlingar till lokala livsmedelsprodukter.
Eriksson varnade också för att dra ner anslagen för rådgivning "och börja spara just när råden behövs som bäst både på kort och lång sikt". ÅPF-basen påpekade också att politikerna bör se vad de kan göra beträffande höjda avgifter för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ÅMHM och överväga hur mycket kontroller och tillsyn som egentligen behövs.
|
|
