|
|
12.12.2014 / Landsbygdens Folk
EU har enats om nationella GMO-förbud
Tillstånden för nya genmodifierade grödor ska också i framtiden beviljas av kommissionen, som fattar sina beslut på basen av Efsas vetenskapliga utlåtanden. Det nya är att enskilda länder får förbjuda eller inskränka odlingen av en tillåten sort inom sitt område.
Tvåstegsförfarandet innebär att ett GMO-kritiskt medlemsland kan begära att lämnas utanför kommissionens tillståndsförfarande. Det ansökande företaget förväntas ge sitt samtycke till detta.
Om ifrågavarande företag inte godkänner tågordningen, kan landet ändå förbjuda GMO-produkten. Medlemslandet får hoppa över det första steget men ska i stället motivera sin vägran och ge kommissionen besked.
Förteckningen över tillåtna grunder för ett nationellt förbud är mycket yvigt formulerad. Varje medlemsland som vill förbjuda GMO finner en grund att hänvisa till - exempelvis socioekonomiska, jordbrukspolitiska eller kulturella motiv.
Generella GMO-förbud är inte tillåtna. Varje nationellt undantag måste sökas separat för en sort i taget och motiveras skilt för sig.
EU:s gemensamma tillståndsprocess baseras som tidigare på en bedömning av den genmodifierade organismens säkerhet, utgående från en vetenskaplig bedömning som gäller hela EU-området.
Efsas utlåtanden om miljö- och hälsorisker får därför inte ifrågasättas. EU:s tillståndsprocess och Efsas vetenskapliga auktoritet skulle skadas om ett medlemsland förbjuder en tillåten GMO-sort med hänvisning till miljö- och hälsorisker.
Kompromissen mellan rådet och parlamentet förutsätter dessutom att GMO-positiva länder inför stränga säkerhetsföreskrifter i gränstrakterna. GMO-pollen får inte spridas över gränserna till länder som har förbjudit genförändrade sorter.
Bestämmelserna kan förefalla komplicerade, men lagstiftningen måste vara juridiskt oantastbar. Det viktigaste målet var att gestalta de nationella odlingsförbuden på ett så vattentätt sätt att ingen bioteknikkoncern har möjlighet att överklaga processen.
EU-parlamentet ska ännu formellt klubba av överenskommelsen, som också måste godkännas av EU-ländernas ambassadörer. Det nya förfarandet torde träda i kraft redan i början av nästa år.
|
|
