|
|
7.11.2014 / Landsbygdens Folk
Höga halter fosfor längs de finländska vägarna
- Utgående från resultatet kan vi dra den slutsatsen att det finns andra bovar i dramat än jordbrukarna. Det har vi vetat och försökt berätta, men ingen lyssnar, säger han.
Problemet nu är att läckaget av fosfor från exempelvis vägslänter bokförs av forskare och miljömyndigheter på jordbrukets konto. Det är alltså fråga om den så kallade diffusa belastningen, som inte hänförs till läckage från industri eller bostäder men däremot till jordbruket.
- Det finns ett stort fosforläckage som hänförs till den så kallade diffusa belastningen. Men forskarna är ovilliga - eller oförmögna - att reda ut varifrån den diffusa belastningen verkligen kommer. I stället beskylls den diffusa belastningen på jordbruket trots att vårt prov visar att så inte är fallet.
Den diffusa belastningen är något som ofta glöms bort i debatten om fosforutsläppen. Det har bland annat stora medier som Helsingin Sanomat gjort under hösten när tidningen har gått till hårt angrepp mot jordbruket.
- Det här har gjort debatten snedvriden. Och ger också en sned bild av verkligheten. För det är inte bara jordbruket som ensamt ligger bakom utsläppen av fosfor.
Nylund förnekar inte att jordbruket har bidragit till övergödningen. Men på samma sätt som i övriga samhället har jordbrukets utsläpp minskat mycket jämfört med nivåerna i början av 1990-talet.
- År 1990 tillförde det finländska jordbruket cirka 30 kilo fosfor från handelsgödsel per hektar. År 2013 var den siffran nere i 5-8 kilo fosfor per hektar. Jordbrukarna har kraftigt skurit ner användningen av fosfor och vi använder i dag cirka en femtedel av vad vi gjorde i början av 1990-talet, säger Nylund och hänvisar till den tredje och senaste rapporten Mytvas.
Orsaken till att tillförandet av fosfor har minskat drastiskt från jordbruket är miljöstödet. Finland har sedan 1995 kanske världens strängaste krav när det gäller användandet av fosfor.
- Jordbrukarna har gjort mycket. När tidigare miljöministern Ville Niinistö hävdar att vi med miljöstödet inte fått till stånd önskade åtgärder för miljön har han fel. Det är vetenskapligt kartlagt att jordbrukets utsläpp har minskat, menar Nylund.
Enligt honom finns det också en annan faktor som ofta glöms bort i debatten. Det är att jordbrukarna när de skördar tar bort en del av fosforn. Enligt Mytvas 3 bortförs under de senaste åren mer fosfor än vad som tillsätts i landskapet Nyland där det inte är lika vanligt med produktionsdjur.
- Vi har alltså negativa fosforbalanser i Nyland och på flera orter i Österbotten är balansen nere på noll, det vill säga att det inte tillförs någon fosfor eftersom det tas bort i samband med skörden. Det kan jämföras med nivåerna 1990 som för fosforbalansen låg på 23-32,4 procent, säger han.
Nylund påminner också att forskarna i dag inte kan påvisa om den fosfor som läcker ut i våra vattendrag verkligen härstammar från matjordslagret eller om det finns i djupare lager naturligt.
- Det enda vi med säkerhet kan mäta noggrant i dag är tillförd fosfor i förhållande till bortförd fosfor. Att avgöra exakt varifrån läckaget härstammar är mycket svårt. De enda områden som inte har läckage av till exempel fosfor är öknar.
Jordbruket har med andra ord vidtagit omfattande åtgärder för att minska tillförandet av fosfor. Samma konsekvens borde finnas i resten av samhället. Nylund och Nyman nämner till exempel den fyllnadsjord som är en biprodukt av avloppsvattenhanteringen.
Fyllnadsjorden som används vid omfartsvägen är producerad vid Stormossen i Korsholm.
- Vi frågar oss om det är vettigt att man för avloppsvatten från glesbygden till en anläggning och separerar fosforn och sätter den tillbaka i naturen i form av fyllnadsjord. Ett läckage som jordbrukarna i slutändan blir beskyllda för.
- Jordbrukarna följer miljöstödsnormer, medan det övriga samhället inte behöver göra det. Ansvarstagandet är inte lika och det är retsamt. Vi kräver att hela samhället ska dra sitt strå till stacken för att minska fosforläckaget - inte bara jordbrukarna, säger de.
|
|
