I samband med beredningen av djurskyddslagen har jord- och skogsbruksministeriet låtit utföra en utredning om välbefinnandet hos nötkreatur i bås- och lösdriftsladugårdar. Vidare har man utrett vilka ekonomiska konsekvenser det medför för mjölk- och köttproduktionen om man slutar använda båsladugårdar.
På grund av den omfattande lagreformen har man gjort flera utredningar som ger information om vilka ändringar man behöver göra i 1996 års djurskyddslag. Utredningar som också blivit färdiga i år är utredningen om hästspiltor och utredningen om att ordna skötseln av upphittade djur. Ministeriets delegationer för djurens välbefinnande har också kommit med synpunkter på produktions-, hobby- och sällskapsdjurens väsentliga beteendebehov.
Arbetsgruppen har studerat flera stora helheter som har behandlats av styrgruppen. I styrgruppen sitter representanter för de viktigaste aktörerna inom djurens välbefinnande.
Arbetet pågår med att ta fram paragrafer som gäller bl.a. djuravel, veterinärmedicinsk behandling och ingrepp på djur samt djurtävlingar, doping, utställningar, djurskolning och organisering av djurskyddsövervakningen. Utredningar som gäller registrering av katter och hundar och grisningsboxar för suggor kommer att bli klara inom kort. Vidare utreder man djurskyddslagens beröringspunkter bl.a. med jakt- och fiskelagen till exempel när det gäller ’fånga och släpp tillbaka’-fisket.
Styrgruppens ordförande, kanslichef Jaana Husu-Kallio säger att beredning av lagen är ett ambitiöst projekt på ministeriet och att siktet är inställt långt in på framtiden.
– Reformen är stor och förarbetet bygger på de allra färskaste forskningsresultaten som utgör underlag för lagen. Riktlinjerna behandlas med den omfattande expertis som styrgruppen har, säger Husu-Kallio.
Jord- och skogsbruksminister Petteri Orpo har följt lagprojektet och konstaterar att lagförslaget kan finslipas vid ministeriet efter att styrgruppen är färdig med de stora riktlinjerna senast vid årsskiftet.
Lösdriftsladugårdar ger bättre förutsättningar för välbefinnande än båsladugårdar
Utredningen om vilka effekter det orsakar i välbefinnandet hos nötkreatur när djuren hålls i en bås- och lösdriftsladugård och i produktionens ekonomi togs fram i samarbete mellan Helsingfors universitet och MTT:s ekonomiforskning. Enligt utredningen har nötkreatur i lösdriftsstallar i genomsnitt bättre förutsättningar att må bra, men med hänsyn till produktionens ekonomi är det inget realistiskt alternativ att förbjuda att nötkreatur hålls i bås, inte åtminstone på kort sikt.
I en båsladugård står djuren fastbundna i ett bås, i lösdriftsstallar får de röra sig fritt. Fastbundna djur har sämre möjligheter att röra sig och vara i kontakt med andra djur. Mjölkkor och kvigor får emellertid gå ut på bete på sommaren. Detta krav gäller inte för nötkreatur i lösdriftsstallar. Betesgång förbättrar hälsan och är det bästa sättet att tillfredsställa de artspecifika beteendebehoven. Därför mår också nötkreatur i lösdriftsstallar bättre om de släpps ut på en rastgård eller på bete.
Båsladugårdar behövs länge
Trots att nya båsladugårdar byggs bara några stycken om året, bor över hälften av mjölkkorna i båsladugårdar. Nya ladugårdar är nästan utan undantag stora lösdriftsladugårdar. För att förbättra djurens välbefinnande lönar det sig enligt utredningen att genom stödpolitiken främja bygget av nya lösdriftsladugårdar. Att systemet med investeringsstöd för nya båsladugårdar avvecklas leder inte till betydande negativa effekter när det gäller mjölkutbudet.
Ju mer stöd man avsätter för att bygga lösdriftsladugårdar, desto snabbare kan man avstå från båsladugårdar. En snabb tidsplan kräver att man reserverar investeringsstödsmedel för att bygga lösdriftsladugårdar med minst 10 000 djurplatser årligen. I nuläget behöver man också stöd för att bygga ut och renovera grundligt båsladugårdar för att totalproduktionen inte minskar.
Det är inte möjligt att fastställa en exakt övergångstid för ett eventuellt båsladugårdsförbud eftersom den kommande investeringstakten inte går att förutsäga med säkerhet. I utredningen ingår dock prognoser som ligger till grund för bedömningen av behovet av övergångstider. Om man bygger nytt i snabb takt och antalet kor tillåts sjunka med en procent per år, behövs båsladugårdar inte längre efter år 2025. Om man vill hålla antalet kor på dagens nivå, går det inte att avstå från båsladugårdar före år 2028, inte ens i det fallet att investeringstakten är snabb. Om antalet investeringar minskar, behövs båsladugårdar åtminstone fram till år 2034.
Ytterligare upplysningar:
kanslichef Jaana Husu-Kallio, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 0400 291 910, förnamn.efternamn@mmm.fi
Mer information om ladugårdsutredningen:
forskare, FD Marianna Norring, Helsingfors universitet, tfn 050 318 5166, förnamn.efternamn @helsinki.fi
direktör, FD Satu Raussi, Centralen för djurens välfärd, tfn 050 415 6570, förnamn.efternamn @helsinki.fi
forskare, AFM Olli Niskanen, MTT, tfn 0295 317 044, förnamn.efternamn @mtt.fi
specialforskare, AFD Anna-Maija Heikkilä, MTT, tfn 0295 317 189, förnamn.efternamn @mtt.fi
Mer information på nätet:
